13 och såld

jag har bara läst 6 kapitel ( Ny läsare)
och den är awzome

Eller hur?

Tack så mycket, hörni!
Goizan Jag kanske gör det... o.o Det går så snabbt när man bara behöver kopiera.
Vad tycker ni är lagom att lägga upp om dan?

Ni får ett kapitel till ändå ^^


Kapitel 87



Vi gick in i slottet igen. Efter två korridorer möttes vi av Richard. Han såg inte arg ut och hade nog därför inte sett när vi gick på slottsgården. För han hade nog inte sett så glad ut ifall han hade gjort det.
"Lämnade ni betalningen?" frågade han oss.
"Ja", svarade Abel.
"Är ni säker på att det var han?"
"Väldigt säker", svarade jag.
"Bra", sa han. "Och så var det en sak till, jag såg när ni lämnade slottet", sa han och jag hejdade en flämtning. "Jag är glad över att du inte gick fram till honom. Jag kan visst lita på dig. Och när ni gör något bra, belönas ni. Därför får ni nu röra er så fritt ni vill, förbudet är upphävt."
Abel log stort. Jag kunde inte le, eftersom jag visste att han hade försökt ta mig på bar gärning med att prata med honom. Han hade sett till att Aiden skulle vara där vid samma tidpunkt som jag. Det var ett test.
"Tack", sa Abel och tittade på mig.
"Gå så länge, Abel", sa Richard medan han tittade på mig. "Jag tror att din syster vill säga något till mig."
Abel tittade på mig, så jag gav henne ett litet leende. Hon gick iväg.
"Nå?" frågade Richard.
"Ordnade du så att Aiden skulle vara där?" frågade jag direkt.
Hans ansikte rörde inte en min. "Jag förstår inte vad du pratar om."
"Aiden arbetar inte där, han arbetar med hästarna i stallet. Och hur ofta är han där just när jag ska gå dit?" frågade jag och försökte dölja min irritation.
"Aiden kanske behövdes vid höet, han kanske körde hö till stallet", sa Richard.
"Men det gjorde han inte. Jag vet att du såg till att han skulle vara där, som ett test för att se om jag skulle göra som du sa eller inte!"
"Alice, jag råder dig att inte bli arg, nu när du faktiskt har fått förbudet upphävt. Gör dig inte förtjänt av ett nytt straff", svarade han ointresserat.
"Jag vill bara veta sanningen", svarade jag.
"Vet du inte den redan? Om inte så borde du inte ropa ut dina anklagelser fritt."
"Jag vill höra det ifrån dig."
Richard tittade genomforskande på mig.
"Okej", sa han sedan. "Jag såg till att du skulle se Aiden. När kom du på det?"
"När du kom till Abel och mig nyss. Det var för konstigt att du råkat se när jag gick iväg från Aiden eftersom du hade så mycket att göra", svarade jag.
"Du är klipsk. Det är svårt att lura dig", sa han.
"Det kommer Abel också bli. Hon är ungefär hälften så gammal som jag, men trots det är vi redan väldigt lika. Det är ingen idé att försöka ljuga för någon av oss."
"Jag börjar förstå det", smålog han. "Jag har stora planer för dig, Alice."
Jag blev nervös.
"Planer? Varför har du inte planer för Abel som är så lätt att påverka?" frågade jag.
"Är du fortfarande sur för det?" frågade han och sättet han sa det på irriterade mig något enormt. Som om det hade varit ett roligt skämt som jag hade missförstått. "Du är äldst och enklast att lära. Du förstår mest, och jag har inte tid att vänta på att Abel ska bli äldre."
Jag orkade inte säga emot. "Jaha", svarade jag bara. "Vad var det för planer då?" frågade jag sedan.
"Att ta hand om Pistore. Sköta det på rätt sätt. Pistore ska vara ett bra land, även när jag är borta."
Bra land. Hur sjuk i huvudet var han? Det var inget bra land när folk dog dagligen och tusentals invånare var hemlösa och utsvultna. Han borde hjälpa de, ge de mat och lite pengar eftersom han ändå hade så mycket kvar. Om han skötte Pistore på rätt sätt skulle det inte finnas någon motståndsrörelse. Han skulle inte behöva leta efter de för att sedan döda de. Han skulle inte ha någon att döda.
Jag svalde. "Jag kommer sköta det på rätt sätt", sa jag sanningsenligt.
"Ja, du kommer sköta det på sättet som du anser som rätt", svarade han.
Jag vågade inte titta honom i ögonen. Visste han om att jag... Nej, det kunde han inte!
"Alice, både du och jag vet att du inte tycker om sättet jag styr Pistore på. Du har blivit förfärad flera gånger", sa han.
Jag kom ihåg när han brände upp byn och jag som sagt blivit upprörd inför honom.
"Jo, du har väl rätt, antar jag", sa jag dystert.
"Du måste förstå att jag gör det för Pistores bästa", började han.
"Hur kan att bränna ner byar vara något som är för Pistores bästa? Jag tycker det är hemskt, ärligt talat. Ingen borde få uppleva det", avbröt jag.
"Du kommer förstå när du blir lite äldre. Du är inte redo att börja studera sådant. Men det är nödvändigt innan du ska styra, så du kommer inte slippa det. Tvärtom. Men först måste du lära dig att läsa", berättade han och jag mådde mer och mer illa vid varje ord. "Professor Herke har berättat att du är duktig."
Jag tog ett djupt andetag. "Jo, det går bra. Professor Herke är duktig på att lära ut."
"Det är bra. Gå till din syster nu. Mathilda ska visa er till hennes rum, jag tycker att det är dags att hon slutar sova i ditt rum", sa han och började gå.
"Om hon inte vill det då?" frågade jag medan jag stod kvar.
"Då får hon lära sig att man inte alltid kan få som man vill", svarade han kort och lämnade mig i korridoren.
Jag började gå till min kammare och försökte att inte tänka på det han hade sagt.

Han skulle bara våga skada Abel! Superbra!!

Och ett eller två kapitel om dagen är väl bra, då räcker spänningen längre

Tack!
Okej Det blir bra, inser själv att det var alldeles för många kapitel om dagen ^^

Två eller tre om dagen, eftersom att du ändå har så många.
Kapitlena (Jag låg lite efter...) var awesome!!!

Tack återigen!
Det kommer gå snabbare än man tror, så jag kommer nog hålla mig till en eller två, kanske möjligen tre Tack! ♥

Super

Kanske en om dagen, eller två. För det kan bli lite svårt att hänga med. Men annars om du skriver var man kan hitta alla delar skulle också funka

Det kan jag göra, jag har ändå inget att göra!

Tack, lägger upp ett nytt om några minuter!

Okej

Jag menar ju inget illa med kommentarerna hoppas jag du förstå. Men det kan bara bli lite svårt att hänga med och man vill ju läsa allt