Rollspel: Marodörernas tid

- Nä aldrig det kan inte vara något mellan dem, nä fy, sa jag och rös av obehag.

(Eller hur, jag tycker att det är jobbigt att vara så taskig mot alla , men det är bäst vi väntar nu så Måntand kan vara med )

(Ja vi får vänta på Moony nej jag har inga problem att vara elak mot folk xD men just Sev är jätte jobbigt )

"det hoppas jag verkligen inte för i så fall har du inte en chans, Taggis" sa jag och boxade honom lätt i magen

- Haha, Snorgäraen har ingen chans mot mig sa jag och drog handen omedvetet genom håret medans jag tänkte på Evans.

Jag bara himlade med ögonen.
"Varför drar du egentligen handen gonom håret hela tiden?" jag såg på min bror och log.
"Fast det verkar ju itne gå så bra med Evans."
Jag kunde inte låta bli att skratta lite elakt

Remus satte sig ner intill väggen och tänkte igenom nogrannt om han verkligen ville detta.
Det var i stort sett redan försent. Äsch, vad kan hända? frågade han sig själv. Någon kan dö!, svarade en röst i hans huvud. Det visste han redan allt för väl, men varför haka upp sig på det. Skärp dig nu! intalade han sig själv.

"Ska vi gå närmare?" frågade jag de andra två och såg mot trädet där Severus hade försvunnit

- Ja det gör vi jag vill inte missa något, sa jag med ett flin vänd mot Sirius
Peter gav ifrån sig ett skrämt pip, och var gråvit i ansiktet.

Jag såg på Peter
"Lugna dig. om du är snäll kan du få lite ost sedan." sa jag på skämt och han nickade lite skrämt och jag himlade med ögonen. kan han aldrig skämta tillbaka? vi gick mot trädet tillsammans
"Ska vi gå ner, ellervänta tills han kommer ut?"

- Gå in jag vill se det på nära håll, sa jag med ett elekt skratt och himlade med ögonen mot Peter.

Jag bara log och vi smög ner i gången, Snorgärsen gick framför oss och jag såg på honom, det märktes att han var ivrig. jag sa inget utan försökte gå så tyst som möjligt men log mot James och väntade på vad som skulle hända