Dottern [SV]

Hon utgjorde säkert en syn, när hon uppriven och omtumlad stapplade genom tågkorridoren för att hitta en ledig kupé.
Det fanns ingen, med London kunde inte tänka på något annat än vad Felix just sagt till henne, så det slutade med att hon med darrande händer sköt upp en halvöppen kupédörr på måfå och tittade in.
Där satt en kille och en tjej vid fönsterplatserna och pratade ivrigt med varandra, men de avbröt sig när de fick sn på henne. De såg ut att vara i hennes egen ålder och snälla, som tur var.
Killen granksade henne ingående som om han försökte ta reda på om han kände igen henne eller inte, men flickan log varmt och sa:
"Hej! Sätt dig här du om det är ont om lediga kupéer."
London försökte svara, men fick inte fram ett ord, och till slut sjönk hon bara ner på närmaste säte och koncentrerade sig på att andas normalt.
"Alltså, mår du bra?" undrade killen med rynkade ögonbryn.
"Jag heter Cora Gray", presenterade sig tjejen och sträckte formellt ut handen. London stirrade på den några sekunder och tog den sedan tveksamt. "Vad heter du? Vilken årskurs går du i? Jag tror inte att jag känner igen dig. Vilket elevhem hör du till?"
"J-jag heter London", svarade hon lite osäkert. "Och jag är liksom ny."
Både Cora och killen sken upp.
"Vad kul! Var kommer du ifrån då? Har du typ gått på Beauxbatons eller Durmstrang eller något tidigare?" Cora hade blont hår, inte lika vitt som Londons utan mer i en guldig nyans och det var samlat i en hästsvans. Ögonen var inramade av eyeliner och mascara, och lyste ivrigt.
London skakade generat på huvudet. "Jag gick på en vanlig skola", erkände hon. "Fick brevet från Hogwarts när jag fyllde elva, men mina föräldrar är... mugglare... och de tog det bara som ett skämt."
Hennes kupékamrater stirrade på henne som om de inte trodde sina öron.
"Fyfan vilket hemskt öde!" sa killen och skakade medlidsamt på huvudet. "Stackars, stackars dig."
"Åh guuuud ja", instämde Cora och gjorde stora valpögon. London kunde inte låta bli att le svagt mot dem.
"Tja. Jag har ju inte direkt vetat vad jag gått miste om, så mig har det inte gått någon nöd på."
"Men så du ska alltså gå med ettorna nu, eller? Hur gammal sa du att du var?"
"Jag är sexton, och jag vet inte hur det blir med lektionerna. Professor McGonagall ska nog hjälpa mig", förklarade hon och mötte killens blick. Han hade mörkbruna ögon, och mörkbrunt tjockt hår. "Vad var det du hette?" undrade hon nästan lite blygt. Vad var det med henne? Hon brukade väl aldrig vara blyg inför människor? Var det inte hon som hade lätt för att hitta nya vänner?
Jo visst, men nu var det för fasen trollkarlar och häxor vi snackar om. Även om de SÅG normala ut så var det ändå något lite läskigt och annorlunda över dem, som gjorde London osäker.
"Chris Bennett", svarade han och ville även han skaka hand. Det kändes så... vuxet, liksom, att skaka hand med nya bekantskaper. London fnissade.
"Vilka elevhem tillhör ni?" undrade hon sedan lätt nyfiket. Vad trevligt det hade varit om hon fick komma med någon av dem, så att hon i alla fall kände någon första dagen i skolan.
"Gryffindor", svarade Cora stolt och Chris nickade instämmande. Gryffindor! Det var ju hennes mammas elevhem!
"Min mamma tillhörde också Gryffindor", svarade hon entusiastistk.
"Men sa du inte att dina föräldrar var mugglare?"
"Eh, jo, mina fosterföräldrar. Jag har bott hos dem i hela mitt liv. Mina biologiska föräldrar gick på Hogwarts, och det var de som ville att jag också skulle börja där. Trots, tja, min ålder."

Tåget hade börjat rulla nu, och London hade det faktiskt riktigt trevligt där hon satt och pratade med sina nyfunna vänner. Det visade sig att de också var sexton år, kom från trollkarlsfamiljer båda två och varit tillsammans i snart ett år.
London rodnade nästan när hon insåg att de antagligen valt en kupé för sig själva för att få vara just ifred, men de verkade inte bry sig om den detaljen alls utan frågade ut henne om hur det var att växa upp som häxa i ett mugglarsamhälle.
De höll henne så upptagen att det kunde gå uppemot halva timmar utan att hon tänkte på Felix.

Så fantastiskt!!!♥
MEEEEER

Kan inte bli bättre tror jag... mer!

Super bra! Mer ♥

Meer, gud va bra den är!!

verkligen superbra!

åh gud, meer

meeeeeeer

Åååå mera.

bra "gillar" meer