Du vet inte allt (3:e generationen)

Sant jag har också börjat tveka på att de kommer bli ett par, inte just nu i alla fall men det är ju bara jul lov så vi får vänta och se

När jag läser ovanstående kan jag inte annat än hålla med. Det är nog ganska jobbigt för Scarlett.

Håller oxå med ovanstående... Lixom James har ju redan en partner och jag tror inte dem kommer göra slut om inte någon av dem e otrogna eller något liknade. (Kom på: om April får reda på att James har vetat att Bradley var otrogen blir hon så arg att hon gör slut?) Som ni sa kommer nog inte Scarlett vilja kasta sig in i ett nytt förhållande speciellt inte med James alltså om hon får reda på att han hela tiden visste om att Bradley var otrogen

Jag ÄLSKAR er diskussion!

Det är precis det här som jag som författare vill se i tråden. Och naturligtvis underbara kommentarer

Här kommer i alla fall nästa kapitel, och jag hoppas att ni lämnar långa kommentarer, det skulle i alla fall värma i mitt hjärta!
____________________________________________________
Kapitel 32
Scarlett
Det känns som att jag är helt tom i huvudet. Jag bara står under det rinnande vattnet och tittar på den matta duschväggen med vad som säkerligen är en död blick. Han luktade precis som jag minns. Han såg ut precis som när han…Jag suckar. Precis som när han stack. Jag kommer på att James sitter och väntar ute i köket, så jag stänger av vattnet och kliver ur duschen. I badrummet ligger ångan ifrån det varma vattnet som en dimma. Spegeln har immat igen och jag kommer säkert frysa när jag lämnar badrummet. Som tur är så har mormor inte sorterat ut tvätten än, så jag kan ta ett par mjukisbyxor och en tröja ifrån högen som ligger på tvättmaskinen. Det är när jag öppnar dörren som jag med en gång hör att någonting är fel. När jag gick för att duscha var James ensam i köket. Nu är det är två röster som pratar i köket. Fan. Mamma är hemma. Och jag tror inte att hon förväntade sig att komma hem och möta en främling i köket. Hur ska jag förklara det här utan att nämna pappa? När jag kommer in i köket står mamma framför spisen och steker bacon medan James sitter vid bordet och hackar sallad. Ingen utav dem märker att jag kommer in utan mamma har fullt upp med att berätta om något roligt som hänt på jobbet och till min förvåning så ser James ut att lyssna på varenda ord. Det här var knappast vad jag förväntade mig att se. Jag harklar mig och båda två tittar på mig. Mamma ler.
- Hur mår du gumman? James sa att du inte mådde bra, säger hon och kommer fram till mig och stryker mig över kinden.
- Lite bättre nu när jag har duschat. Vad gör ni? frågar jag.
- Vi lagar carbonara. Det är ett recept ifrån Williams restaurang. Dukar du? frågar mamma.
Jag blinkar. Är det allt? Inga frågor om James? Hur vi känner varandra eller varför han följde med mig hit? Hm, det här kanske blir lättare än vad jag trodde. En stund senare är bordet dukat för tre och mamma ställer en stor gryta på bordet.
- Så, hur känner ni varandra? frågar mamma.
Jag ger ifrån mig ett inre stön. Jag visste att det var för bra för att vara sant.
- Vi delar sovsal, svarar James och slevar upp den krämiga pastan på sin tallrik.
Han verkar inte ens reagera över hur konstigt det låter att han säger så.
- Så det är du som är den andra försteprefekten! Scarlett har pratat mycket om dig. Bara bra saker naturligtvis, säger mamma och ler.
Jag och James utbyter en blick. Han vet att mamma ljuger. Och jag vet att hon bara säger det för att verka artig. Mamma vet inte att jag och James har hatat varandra fram tills… nyss. Men James spelar med.
- Det låter tryggt, säger han och skrattar.
Mamma ler och häller upp vatten i våra glas.
- Juste, William har sett till så att vi har bord på nyårsafton. Det låter väl trevligt? frågar mamma och tittar på mig.
Jag nickar. Väldigt trevligt. James dricker lite av sitt vatten och harklar sen.
- Jag har faktiskt frågat Scarlett ifall hon skulle vilja fira nyårsafton med mig och min familj, säger han.
Jag tittar förvånat på honom. Han måste ha sett hur mycket jag såg fram emot att spendera nyårsafton med mamma och hennes nya pojkvän. Alltså inget alls.
- Jaså? säger mamma och tittar på mig.
- Eh ja, men jag sa att jag var tvungen att prata med dig först, säger jag snabbt.
Lögnerna bara kommer en och efter en helt plötsligt.
- Jag ser inget problem med det. Men är du säker på att din familj inte har emot det? frågar mamma och tittar på James.
James nickar.
- Helt hundra. Vi är redan över 30 stycken så en till gör absolut ingenting. Min familj gillar stora sammankomster, säger han.
- Okej, låter bra. Nu äter vi innan det blir kallt, säger mamma och hugger in på maten.

Ett par dagar senare
Utanför taxins fönster börjar det att bli skymning. Gatorna vi åker fram på är tomma och avslöjar att nyårsfirandet har börjat i hem. Jag vet egentligen inte varför jag sitter här. För bara en stund sedan stod jag utanför Williams restaurang och önskade mamma, mormor, och morfar gott nytt år. Och nu sitter jag i en taxi på väg till att fira nyår med människor som jag inte riktigt känner. Det är konstigt. Chauffören lyssnar på radion och trummar med fingrarna på ratten i takt med musiken. Han tittar på mig genom backspegeln.
- Ni verkar nervös. Ska ni träffa er pojkvän? frågar han med ett leende.
- Åh, eh, nej. Jag ska träffa några…vänner, säger jag.
- Hm, okej. Men om jag får säga det själv så är din pojkvän väldigt dum som inte firar nyår med en så söt tjej som du, säger han.
Jag blinkar. Bradley. Jag har inte ens tänkt på vad han skulle tycka om det här. Det här känns inte längre som någon bra idé. Jag lutar mig fram.
- Kör tillbaka till restaurangen, säger jag.
Chauffören vänder däremot inte taxin, istället så stannar han.
- Vi är redan framme. Vill du fortfarande vända?
Jag tittar ut igenom fönstret och ser att vi står parkerade framför en rad med höga radhus. Radhus som inte ser särskilt lockande och inbjudande ut. Men det var den här adressen som James gav mig. Och där inne väntar de på mig.
- Nej, säger jag och suckar.
Jag betalar och kliver ur taxin. Det är kyligt och det snöar men jag måste vänta tills taxin har försvunnit innan jag kan se till så att Grimmaldiplan 12 dyker upp. När jag inte längre kan se baklyktorna vänder jag mig mot radhusen och gör precis så som James sa åt mig att göra. Helt plötsligt dyker det upp ett hus mellan 11 och 13 och jag blir återigen förundrad över vad som kan hända med hjälp av lite magi. Att stå på gatan börjar bli väldigt kallt så jag skyndar upp till dörren. Efter ett djupt andetag så knackar jag på dörren och väntar. Efter en minut så kan jag höra steg ifrån andra sidan och den som öppnar dörren är en otroligt vacker blond tjej.
- Eh hej, jag heter…
Längre än så hinner jag inte komma innan hon ger mig ett brett leende och drar in mig i huset.
- Du måste vara Scarlett. James har sagt att du skulle komma. Jag är Dominique, James kusin, säger hon. Alla andra är här inne.
Dominique, som jag känner igen ifrån Hogwarts, leder mig in till ett stort rum som är fullt av människor och längst väggarna står det bord med plockmat och drycker. April kommer fram till mig med en gång.
- Jag blev så glad när James berättade att han hade bjudit in dig, säger hon och ger mig en kram. Vad fin du är föresten!
Jag ler generat och tittar ner på mina kläder. Jag har lånat en svart klänning med axelband och klockad kjol och över den har jag på mig en lång bolero.
- Åh, tack. Du är också jättefin, säger jag och nickar mot hennes klänning som har ett väldigt färgglatt mönster.
- Är du hungrig? James mostrar och mormor har lagat jättegod mat, säger April.
Hon leder mig genom rummet och fram till borden med mat. Och den ser verkligen fantastisk ut. Samtidigt som jag plockar upp mat på en tallrik tittar jag mig omkring i rummet då och då. I ett av hörnen står Professor Black och Professor Lupin och pratar med vem jag tror är George och en ung kille som jag tror är Professor Lupin son Teddy. Och där är James. Han sitter i en av sofforna och pratar med Zach, Roxie och två unga killar. Han får syn på mig och hälsar på mig genom att ge mig ett leende och vinka lite försiktigt. Jag ler och vinkar tillbaka. Hm, det kanske inte blir så farligt ändå.
_______________________________________________
Hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna!!

Superbra

Jätte bra som vanligt! längtar att höra hur detta fortsätter i James perspektiv

Superduperbra!!!!

Jättebra!

Super!!!!!!

Naaw, vad alla är söta! Blir alldeles rörd...