Öppet fantasy-ish rollspel! :3

(ok, tack)

Suzy drog in handen då Farwen inte verkade röra på sig, hon måste ha varit i djup chock.
Återigen slets Suzy av två viktiga beslut - antagligen gå tillbaka till soldaten Berkley eller stanna här och vänta på att hon ska säga något.
Efter några minuters väntan sa Suzy;
"Ehrm.. Vi ses om en stund? Jag förstår att ni måste vara i chock men ni ska veta att jag befinner mig därborta", Suzy pekade bort mot röken.
Med snabba steg skyndade hon sig dit och hittade en hink.
Sedan rusade hon tillbaka till sjön, fyllde hinken och hällde det över stugan. Eftersom stugan var liten och hinken var stor släcktes branden på två hinkar.
Som en reflex torkade Suzy sin panna och ställde ner hinken även om det var fjäderlätt.
"Så, hur blev det?", sa hon och kollade på mannen.
Han hade inte precis gjort så mycket för att varken rädda hans sällskap eller huset, så det här var han i alla fall skyldig dem.

Ana ~

Hon gick från gravstenarna mot slottet.
När hon hade kommit fram gick hon direkt till deras rum och fick se Avena som satt på sängen med någon annan bredvid sig. ''Hej''Sa Ana och gick ett steg fram emot dem.

---------------
sorry för kort inlägg!

"Men var?" Morrade daziellé, fast denna gången lät hon desperat. Om hon inte kunde skydda sin skyddsling så fanns det konsekvenser för både hennes skyddsling och Dazielle själv.

(Ok glömmer bort Berkeley hela tiden o.o)

Farwen reste sig försiktigt upp.
"Jag går till havet", meddelade hon Berkeley och Suzy. "Tack."
Hon gick längst vattenkanten (har glömt vad det heter xD). Farwen var fortfarande i en djup chock.

Avena såg upp och log mot Ana.
"Hej, detta är tydligen min vän." sa hon med ett roat flin. Hon tyckte det hela kändes underligt och hon ville dölja sjukdomen för Ana som hon gjorde för alla andra. Då hostade hon till och hon tog fram tygstycket som var fläckat av blod.

[Ååh! Jag vet inte vad jag ska göra! Jag åker iväg till de grekiska öarna på onsdag och ska vara borta tre veckor, utan Wifi! Vad ska jag göra med min karaktär, så att jag inte bromsar er? Jag pausar Kian ett tag i alla fall.]

Ariana dök och lät det kalla vattnet omsluta henne. Hon simmade längs botten och plockade upp fina snäckskal som hon stoppade i ett litet bylte hon hade i ett skärp runt midjan. De här skulle säkert barnen i byn älska. Hon bröt ytan och började simma mot stranden, där hennes häst stod och väntade. Hennes moster, Ers majestät Almira, undrade säkert vart hon höll hus. Hon satt upp på hästen och började rida mot slottet.

[Kan någon ge en liten kort sammanfattning var alla är? XD]

Crystal svarar inte. Man kan till och med tro att träden är onda ibland. Den sista strimman av dagsljus försvinner med Solen medan den försvinner ner i horisonten. De rider hela natten och på morgonen stannar de, några meter från havet. Vid varje krig och fara har Crystal alltid förlitat sig på havet utan undantag. Nu när drottningens liv är mellan himlen och helvetet är det inget undantag.
Crystal som ser mycket svag ut, lyfter upp drottningen försiktigt innan hon kastar henne vattnet.

Ariana hade inte ridit länge när hon hörde ljud från strandkanten. Hon red tillbaka och smög försiktigt fram till den lilla gruppen. Lättad såg hon att det bara var hennes moster och några andra från slottet.
"Hej..." sa hon försiktigt. Hon tänkte fråga vad de gjorde där, men det var oartigt och då skulle de bara ställa henne frågor, så hon teg.

Rai klippte med öronen, kunde höra hur någon närmade sig. Han öppnade ögonen, och såg hur en alvkvinna närmade sig. Han fnyste och rynkade på nosen, reste sig upp och studerade alven. Skulle hon bli rädd?