Ni som skriver..

_{Skrivet av Selma...:}
Kattuggla, jättebra!

Det kanske endast är jag, eller på grund av min unga ålder, men meningen "Ilskan fyllde honom och uppenbarade sig i form av knytnävslag som ständigt besvarades av Silas, som lyckades få in ett slag över Dominiques vänstra öga och spräckte hans ögonbryn så att blodet sipprade ned över pannan och skymde hans sikt." störde mig lite x) om man spräcker ett ögonbryn så rinner väl blodet mot ögat? Eller, kallar man den lilla centimetern mellan ögat och ögonbrynet panna?

(P.s. Sedan ska det vara "knytnävsslag" och inte "knytnävslag" )

Hoppas du förstod vad jag menade och inte tog illa upp!

_{Skrivet av Selma...:}
Kattuggla:

Hallå, hörrni... Jag såg att jag hade fått ett refuseringsmeddelande idag, jag vet inte riktigt hur jag ska ta det.



Jag borde acceptera det som ett enkelt refuseringsmeddelande, men efter att ha deppat så läste jag igenom det igen och "analyserade" det och det var först då jag verkligen upptäckte ordet intressant...
Det står att de läste det med intresse men att det inte passade deras utgivning och att det var därför de tackade nej... Vad ska det egentligen betyda?! Att jag inte är tillräckligt bra eller att de inte ger ut sådana böcker?
Gah, jag har inte blivit klok på det här! Inte på hela dagen...

Jag borde inte tänka på det, men om ni skulle ha läst det här, skulle ni ha släppt det?

Det känns som om jag var så nära, fast inte tillräckligt nära.

_{Skrivet av Borttagen:}


Åh gud, det ökända första refuseringsbrevet.. Jag har själv aldrig skickat in till förlag, men fasar för att få ett sånt brev.

Däremot vill jag understryka att de skrev att de läst det med intresse! Det är ett viktigt ord. Bonnier Carlsen är ett av de största förlagen och därmed ett av de svåraste förlagen att få en bok publicerad genom. Man ska alltid sikta mot de högsta förlagen och arbeta sig ner snarare än tvärtom, men själv har jag ögonen på Piratförlaget och Tiden då de publicerar den typen av böcker jag själv skriver.

..Förstår verkligen att det måste kännas hårt, men kom ihåg att Rowling blev refuserad 12 gånger och att någon t.o.m sa till henne att sluta skriva för att hon aldrig skulle kunna bli något. Jag känner inte till en enda författare som fått ett ja direkt.
Det kommer ett ja, jag lovar!

_{Skrivet av Selma...:}

Ifall jag inte minns det fel så blev Kim. M Kimselius accepterad på första försöket då hon skickade till B. Wahlströms då hennes vänner uppmanade henne att göra det. Fast det kanske endast är mitt minne ^^'

Egentligen, så tog jag det inte så hårt... vilket bara är konstigt. Jag grät lite först, men sedan var det inget. Jag antar att det var en chock eller något >.<
Men, sedan blev jag arg, otroligt nog x) inte för att jag inte hade blivit accepterat, utan för just dem där ordvalen! Det kändes som om jag var Bellman som simmade och simmade. Jag skulle precis röra vid målet när någon teleporterade mig till starten. Och det är väl det lite skrämmande. Det är inte jag som har kontrollen ifall jag skickar ett manus igen, det är de som bestämmer mitt öde.

Jag tänker på det där med Rowling flera gånger x) Hon kämpade vidare och fick det hon ville uppnå, fast, förlag och sådant fungerar inte som i Sverige maler min hjärna på.

Fast, återigen, de där ordvalen fick mig verkligen att känna mig som Bellman, fast jag kämpade istället för att vända om istället x)

_{Skrivet av Borttagen:}


Ja nu när du säger det, så.. Det borde ju jag veta som är kompis med henne på facebook och har haft henne som kund och allt. Pinsamt..

B.Wahlströms och andra "mindre" (som inte alls är särskilt små, men om man jämför med Bonnier Carlsen) är dock lite lättare att få en publicering genom, enligt flera författare jag läst om.

Själv har jag försökt komma på ett sätt att tackla ett refuseringsbrev redan nu. Jag vet att jag kommer bli förbannat jävla skitledsen rent ut sagt, men å andra sidan får de skylla sig själva om de inte vill publicera min kick ass-bok. HAHA!
Nej men. Vissa dagar känner man att det man skriver är bäst. Andra dagar vill man slänga ut allt på gatan och strunta i allting.

Men så länge du verkligen kämpar så kan du vara stolt, det är det som betyder mest. Det är en kliché men en sann sådan.

Skickade du bara till Bonnier Carlsen eller har du skickat manuset till flera förlag?

_{Skrivet av Selma...:}

Då det faktiskt inte var första gången jag skickade in (jag var så dum att jag skickade in första delen i trilogin -- som jag nu skriver om -- *facepalm*) till dem och redan fått ett refuseringsmeddelande, (som såg mycket trevligare ut) så skickade jag till B. Wahlströms denna gång också ^^ Hoppas på att det går bra, för första gången jag skickade in så kände jag mig aldrig riktigt klar över arbetet, men nu känner jag mig klar, nöjd och allt det där, så Skuggans födelse som jag skickade in är en bok jag inte kommer skriva om. (Första boken är pinsam, det är den... Jag förstår inte hur jag skickade in den, men det gjorde jag... I vilket fall som helst, det jag menar är att Skuggans födelse inte alls är ett lika katastrofalt misstag...)

Så, jag väntar på ett meddelande från B. Wahlströms *håller tummarna*

_{Skrivet av Borttagen:}


Känner igen den där känslan av att tycka saker man skrivit är pinsamt.. sånt man var jättestolt över förut, men som man biter sig i knogen av att läsa nu! Huttrar bara jag tänker på saker jag själv skrivit förut. Inte allt, men vissa saker..

Är själv väldigt nyfiken på det du skriver så jag håller verkligen tummarna för att det ska gå vägen så att jag kan köpa din bok!