Hedwigs liv

TACK ALLA!
♥♥♥♥♥♥

Nu kommer nästa. :3333

KAPITEL 36

Flickan sitter tyst, stirrar in i elden. Hedwig tittar uppfordrande på henne.
"Nå?" säger hon efter en lång stund. "Varför är jag här?"
Flickan rycker till, tittar upp på Hedwig som om hon glömt att hon satt där bredvid henne.
"Du är här eftersom att jag är... ensam."
Flickan suckar och vänder blicken in i den rykande elden igen.
"Du är den första jag pratat med på en vecka. Men jag vet mer om dig än du någonsin skulle kunna ana."
Hedwig ser granskande på henne, och känner en liten klump i magen. Vad menar flickan?
"Vad menar du?" Frågar hon och flickan lutar sig närmare, så att en mjukbrun slinga faller ur hennes avancerade frisyr. Hedwig känner en lukt av rök och natur från henne, av den metalliska kylan. Hon möter Hedwigs blick med de märkliga ögonen som byter färg.
"Jag är som du. Jag var också en uggla en gång."
Hedwig rycker tillbaka, som slagen i ansiktet av orden. Hon tar ett darrande andetag.
"Var du... i grottan?"
Flickan nickar. Hennes blick är så ärlig, så klar, men samtidigt så allvarlig och kall. Hon börjar berätta allting.
"Mr. Malfoy och Mrs. Lestrange förvandlade mig, gav mig ett nytt namn och hade mig bland de andra Ibigums ("Ibigums?" frågade Hedwig och flickan förklarade att det var vad de kallade förvandlade ugglor) och gav mig samma behandling som de andra fick. Vi blev inlåsta i grottan, där vi fick lära oss att använda magi. Som cruciatusförbannelsen, imperiusförbannelsen och Avada Kedavra. Vi behövde öva på varandra, sova på det kalla stengolvet, höra de skräckslagna skriken hela natten. Men förtrollningen gjorde så att vi inte kunde trotsa dem. Vi var tvungna att lyda deras befallningar.
Snart blev vi indelade i grupper. Den första gruppen skulle bli Du-Vet-Vems betjänter, den andra skulle vara spioner på Hogwarts, den tredje skulle vara försökskaniner för grupp fyras experiment. Jag blev märkligt nog inte indelad i någon grupp, utan Bellatrix, tog med mig in i ett sidorum och..."
Hedwig märkte att en silverskimrande tår växte i flickans ögonvrå. Hon harklade sig och Hedwig såg att hon försökte dölja gråten. Hedwig manade på, och tillslut fortsatte flickan.
"... Förtrollade mig. Hon gjorde mig till en målning, ett oljejag av färg. Det var dubbelt så smärtsamt som att bli förvandlad till människa, och det tog lång tid. Tillslut så satt jag fast i tavlan, bankade på andra sidan den och skrek på hjälp. Bellatrix stod på andra sidan och hånlog åt mig, jag sparkade på den märkliga väggen i tavelramen och slog så att mina knogar blödde. Det var så kallt, jag var så rädd... Efter ett tag svimmade jag i snön.
När jag vaknade så hängde tavlan i sovsalen. Efter en vecka av att försöka kontakta folk på andra sidan så märkte du mig. Ja, resten vet du redan."
Nu rann det rännilar nerför flickans kinder och Hedwig bet sig i läppen. Sedan kramade hon flickan, lät henne gråta mot hennes axel.
"Jag har varit så rädd..."
"Såja... Såja... Jag är här nu."
Flickan började gråta häftigare, stammade mellan tårarna. Sedan ryckte flickan till.
"Men du kan inte stanna här! Jag har lurat dig, utan att jag vetat om det. Fly, annars kommer även du fastna i den här mardrömstavlan!"
Hon släppte Hedwig, knuffade henne mot dörren.
"Men va?" Frågade Hedwig förvirrat. "Hur kan du veta det nu?"
Smärta fanns i Flickans tårfyllda blick.
"Därför att hon är inne i mig, hon ser genom mina ögon och känner mina känslor, kontrollerar mina tankar och handlingar och... Fly nu!"
Hon försökte knuffa ut Hedwig ur stugan, men Hedwig kämpade emot.
"Men vem?" Skrek Hedwig. "Vem?"
"Narcissa!"
"Hur?"
Nu hade flickan fått ett tag runt Hedwig och lyckades dra ut henne i stormen, på väg mig ramen. Hedwig försökte komma loss men flickan var otroligt stark.
"Drycken! Drick den inte!"
"Vilken!"
"Det vet du!"
Nu var de framme vid tavelramen. Snön yrde, flickornas skrik hördes i det kalla mörkret.
"Förresten, vad heter du?"Skrek Hedwig, när flickan precis skulle kasta ut henne ur tavlan.
Flickan mötte hennes blick. Nu var ögonen svarta.
"Genevive! Genevive Philwick!"
Sedan var Hedwig på andra sidan, liggandes på golvet i sovsalen. Hon skulle hoppa tillbaka in i tavlan men den bleknade fort. Genevives skrik hördes inte men den bleka munnen visade all hennes rädsla när tavlan försvann i tomma intet.
Hedwig bankade på väggen, skrek. Allt hade hänt så fort. Hon måste prata mer med Genevive! Vilken dryck? Hon behövde svar!
Bakom henne vaknade Susan och Hannah, och de frågade sömnigt Hedwig vad som stod på. Hon svarade inte.
De fick ner henne i sängen och lugnade ner henne, även om de inte hade en aning om vad som hade hänt. De fick henne att slappna av, och när de hade försäkrat henne om att det bara var en dröm eller något så kröp de tillbaka till sina sängar och somnade.
Men Hedwig somnade med blicken fäst på den tomma väggen.

bra!! spänande skriv mer!!

Det var väldigt bra

Superdupermegaåsumcooltfinfinaåterigenåsum-bra!

Gud vad läskigt! Vad kommer hända med Genevive nu? Hoppas ett hon kan komma ihåg hennes ord när hon får drycken nästa gång!

Super mega bra

Guh vad bra du skriver♥

Å vad bra! Passar då man får ett Hedwig-kort...