Den onämnda magiska trekampen (SV)

Förlåt för ett försenat kapitel,men här får ni kapitel 39.

Hoppas ni gillar det

Kapitel 39 Ursäkter (Sirius perspektiv)

Var detta slutet för marodörerna? Japp, i så fall har jag, Sirius Orion Black, förstört det. Varför skulle jag säga så till Remus? Varför skulle jag vara en knöl som sårar en av mina bästa vänner för en brud? Visst bruden var det vackraste och charmigaste jag mött, men vänner före brudar. Dessutom hade Remus haft rätt om att jag borde behandla mina flickvänner bättre, men det lät ju som om han ville ha Gabryella och jag förlorade förmågan att inte vara en idiot.

Efter att Jag, James och Peter försökt få Remus komma ut eller dra undan draperiet som han förhäxat så att det inte gick att rubba, insåg vi att det var meningslöst. Han skulle inte komma ut.

Natten tillbringade jag full av mardrömmar och jag vakande en gång i halv timmen. Varje dröm var om att mina vänner skulle dö eller lämna mig helt ensam och jag var fylld av ånger för vad jag sagt och hur jag betett mig mot mina vänner den senaste tiden. Jag måste sluta bete mig som en idiot mot dem.

Till slut måste jag ha somnat för jag vaknade av att jag hörde någon gå ut ur rummet. Jag öppnade ögonen och såg att klockan var halv 8 och att Remus hade lämnat rummet. Vi var tvungna att skynda oss för att hinna med att äta frukost innan lektionen började.

Tilltufsade, nyvakna och stressade sprang vi till stora salen där några få elever satt och åt frukost, men ingen Remus.

Vi satt tysta och åt vår frukost. Jag och James skulle ha mugglarstudier första lektionen och Remus skulle ha talmagi. Jag fick försöka prata med honom under trolldryckskonsten.

Nu var det dags att äntligen försöka be om ursäkt. Snigelhorn välkomnar oss till Trolldryckskonsten och delar diskret ut inbjudningarna till snigelklubben. Jag blev inte förvånad när Lily, Snorgärsen och Remus fick sina brev, men när James fick sitt brast jag ut i skratt. James Potter i snigelklubben? HA!

Jag såg hur Remus sneglade på oss från sin plats jämte Lily han hade skyndat sig till så att vi inte skulle kunna sitta nära honom eftersom de satt på andra sidan klassrummet och vi längst bak.

- Idag ska vi jobba i par med personen jämte er! Och vi ska brygga den kända drycken alihotsy drycken, Meddelar Professor Snigelhorn glatt
- Du och jag Tramptass då, säger James med ett leende
- Japp, svarar jag och ser mot Lily och Remus som sitter och skrattar

Jag sjönk in i mina egna tankar och märkte inte att alla hade börjat brygga på sina trolldrycker förrens James ruskade till mig hårt nog att hela min arm uppenbarligen skulle bli blå.

- Tramptass kanske inte var passande smeknamn för dig, du kanske borde kallas för Törnrosa? Säger James retsamt
- Håll käften Tagghorn! Säger jag och smäller till honom på armen
- Hämta torkade lavendelblad, beordrar James
- Ska bli, säger jag när jag ser hur Remus framme vid katedern och hämtar ingredienser åt sig och Lily.

Jag skyndar mig fram och råkar putta till Melissa som kommer med ingredienser åt sig och Sandy så hon får bläckfiskbläck på sig och skriker högt över salen. Jag säger snabbt förlåt, men skyndar mig till Remus. Bakom mig hör jag Kelsey gällt skrika mitt namn.
- Måntand! Säger jag andfått, men han vänder sig om och er in i mina ögon.
- Förlåt tusen gånger! Jag vet inte…, säger jag, men blir snabbt avbruten.
- Håll käften, säger han hårt och går till Lily som ser på mig argt
- Remus…, säger jag, men Remus går sin väg innan jag hinner säga mer.

Jag tog burken med lavendelblad och gick tillbaks till James.
James försökte brygga brygden, men om och om igen så misslyckades han. Jag kunde inte koncentrera mig och James lät mig vara för mig själv. Jag hörde dörren öppnad bakom oss, men kunde inte bry mig mindre just nu vem det var.

- Ursäkta mig Professor Snigelhorn, hör jag en bekant röst säga med en brytning
- Åh! Miss Krum, vad kan jag stå till känns till? Frågar Snigelhorn sliskigt
- Kan jag få ta med mig Lily och Remus= frågar Gabryella bakom mig
- Javisst, Miss Evans och Mr. Lupin ni får gå, säger han och nickar åt Lily och Remus och ler sedan mot Gabryella.

Lily och Remus packar snabbt ihop sina grejer och Snigelhorn kollar snabbt brygden med ett leende och viftar med staven så allt är borta från deras plats.

Lily och Remus går snabbt ut ur salen, men innan Gabryella går ut ser hon på mig och James.
- Hej, säger hon med ett leende som gjorde mig varm inom bords.

Super duper bra!!!

Jag fick en liten kick att skriva så nu har jag avslutat kapitel 40!

Helt ärligt, när jag började denna berättelsen trodde jag inte att jag skulle skriva 40 kapitel för jag trodde inte ens att jag skulle ha läsare, men tack vare er har jag lyckats med det jag inte trodde

Tack allihopa! ♥

Här får ni kapitel 40 !

Kapitel 40 Ursäkt godtas(Remus perspektiv)

Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften. Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften. Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften. Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften.

Orden ekade i mitt huvud. Jag visste att förr eller senare skulle jag förlåta Sirius, men inte ännu. Gabryella, Jag och Lily satt vid sjön, bakom samma buske som jag suttit vid i går kväll. Gabryella hade kommit och hämtat upp oss från lektionen utan andledning, men jag var tacksam. Lily däremot hade protesterat att vi borde gå tillbaka, men vi stannade kvar.

Lily och Gabryella satt och pratade om något vilket jag inte la ner tid att lyssnar på. Jag satt tyst för mig själv och de lät mig vara. Gudskelov för det. Gabryella reste sig upp och tog några småstenar i sin hand och satte sig på stenen jag suttit igår kväll. Hon kastade sten efter sten i vattnet och jag såg på henne att det snart var förvandlingsnatt för oss båda. Lily som satt lutad mot ett träd som falt ner för flera år sen hade tagit upp en mugglarbok som hette Romeo och Julia och satt och läste för fullt.

Jag slöt ögonen och lutade motstenen och kände värmen från Gabryellas ben. Allt var fridfullt tills jag hörde röster från Sirius, James och Peter.

- Han kommer aldrig att förlåta mig! Skriker Sirius och sparkar till något
- Jo, det kommer han Sirius! Bara ge honom lite tid! Säger James till Sirius
- Jag har inte tid! Jag vill bara att allt ska bli som vanligt James! Säger Sirius och Peter kvider till.
- Jag vet Sirius, vi vill alla att det ska bli som vanligt, men om Remus mår bättre av att hålla sig undan från oss ett tag låt honom göra det!

Innan någon sa något mer kastar någon ner en bok i vattnet och hela Lily blir ner skvätt.
Lily skriker till och Gabryella börjar skratta och jag kan inte låta bli att skratta jag med. Marodörerna som kommit fram för att se vad som hände kunde inte heller låta bli att skratta av synen av Lily.

- Förlåt Evans! Skrattar Sirius och Lily blänger på honom med mord i blicken
- Din idiot! Säger hon ilsket och ser sig omkring
- Var är min bok? Frågar hon irriterat och James pekar ner mot sjön. I sjön flöt boken, helt förstörd.
- Min bok, viskar Lily
- Oroa dig inte Lily, jag fixar en ny åt dig, säger Gabryella som nu tagit sig samman
- Nej, jag gör det. Det var jag som förstörde den, säger Sirius med blicken fast på mig och Gabryella och jag inser vad han måste tro.

Jag sätter mig upp för snabbt och jag blir yr och åter igen hör jag mitt och Sirius korta samtal i huvudet; Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften. Måntand! Förlåt tusen gånger! Hållkäften.

Jag ser mig omkring bland mina vänner. James sitter jämte Lily som använt sig av magi att bli torr igen, Peter som satt sig en liten bit ifrån James och Lily, Sirius som fortfarande står upp och ser på Gabryella med en drömmande blick.

Jag ser i hans blick att han inte ser Gabryella som ett pris som han sean skulle kasta, utan han ser henne som en person. En person han vill ha. Hur ska jag kunna klandra honom för att han faktiskt förälskat sig på riktigt? Vid det ögonblicket vet jag att alla hans ursäkter godtas.

Precis som om han kunde läsa mina tankar ser han på mig med skam i blicken och jag nickar och ler mot honom och han förstår att han är förlåten. Hans önskan om att allt ska bli som vanligt har blivit sann.

Super bra!!

Kunde inte sagt det bättre själv!

Jätte bra!
Underbart att Remus och Sirius är sams igen

здрасти (Hej på bulgariska)

Allt bra med er?
Nu ska ni få kapitel 41 som jag skrivit om typ 5 gånger, men aldrig blivit nöjd...
Men först och främst tänkte jag tacka er för all respons blir jätte glad som vanligt
Molly Evans skickade ett meddelande på kik och jag blir väldigt glad om ni vill ha kontakt med mig så kan ni uggla mig eller kika, det måste absolut inte vara om Den magiska onämnda trekampen, så vill ni höra av er känn er fria att kika mig eller uggla!

Men nu ska jag inte skriva mer utan ni ska få läsa kapitlet! hoppas åtminstone att ni gillar det

KIK: kattta

JUSTE HÄR KOMMER EN GREJ INFÖR KAPITLET! eller som jag kallar den för: MIN LILLA IDIOTISKA DURMSTRANG FAKTA TEXT JAG LA NER 5 MINUTER ATT SKRIVA PÅ, MEN DET ÄR TANKEN SOM RÄKNAS! xD


Kapitel 41 Inför tävlingen (Gabryellas perspektiv)

Nu hade det gått 1 månad sedan vi hade kommit till Hogwarts och i morgon var det dags för den första tävlingen i den magiska trekampen. Alla var entusiastiska inför tävlingen förutom Lily som ständigt gick runt och försökte få mig läsa olika böcker om olika trollformler och annat som skulle kunna vara ’’nödvändigt att kunna när tävlingen hade börjat’’ som hon sa när hon kom med en ny bok till mig.
Så på ett sätt var det skönt att det var tävling i morgon så att hon kunde se att jag klara mig. Så att alla kunde se att jag klara mig. Jag var ju trots allt den yngsta av de tävlande och den minsta.

Även om jag var glad över att Lily brydde sig så mycket som hon gjorde och precis lika mycket som Aurora och Remus, så var det ibland väldigt jobbig att lyssna på.

- Jag måste gå. Det är prefekt möte klockan 5, men jag kommer tillbaks runt 6 tiden, säger Lily och lägger en hög böcker vid min säng jag låg i.
- Okej, syns senare då, svarar jag och tar upp en av böckerna, men lägger ner den när jag läser titeln: Formler för unga magiker, skojade Lily med mig?

När Lily gått satte jag mig upp och började bläddra i en av böckerna Galina skickat till mig. Boken var om olika klänningar som kungligheter haft genom tiderna, både mugglare och trollkarlar och häxor.

När jag kommit fram till ett uppslag med en rysk-tsar familj som hette Romanov så knackade det på dörren.
- Kom in, svarar jag oberört
- Du har fått brev, hör jag Ritané säga och jag hoppar till.

Varför kom Rita med det och inte Aurora som det brukade vara?

- Tack, svarar jag förvånat och tar emot brevet.

Ritané sätter sig jämte mig på sängen och tittar på bilden av storfurstinnan Anastasia som var uppslagen i klänningsboken.

- Hon blev mördad tillsammans med sin familj någon gång i början av 1900-talet. Våra kusiner är döpta efter hennes systrar, säger hon och jag ser förvånat på henne.
- Vad hette hennes systrar? Frågar jag nyfiket för att se vilka av våra dussintals kusiner som var döpta efter dem.
- Olga, Tatiana och Maria, svarar hon och jag ser genast bilden av mina kusiner Tatiana och Olga. Jag suckar av tanken av att behöva träffa mina släktingar vid jul, en del av dem var så avskyvärda att man inte orkade höra deras namn.
Jag släpper tankarna av mina släktingar och öppnar mitt brev och ser att det är far som skrivit det.

Kära Gabryella

Jag hoppas du har det bra på Hogwarts och Aurora har berättat i sina brev att du har fått några vänner, men varför skriver inte du till mig och din styvmor? Galina hoppas att du har nöje av boken hon skickade, hon hoppas att det kan vara till nytta så att du kan börja fundera på vad du ska ha på din systers bröllop.

Jag hoppas att allt går bra för dig i tävlingen som kommer och att du kommer hem över julen så du kan träffa dina kusiner och fastrar och farbröder. Om du vill så kan du bjuda med dina vänner hem till oss så jag och Galina kan få träffa dem.

Men jag har också hört att du inte lydigt Pasha och jag vill påminna dig om att du måste lyssna på vad din bror och syster säger, det var villkoret att du skulle få åka med till Hogwarts om du kommer ihåg. Dessutom får du inte glömma dina studier för om du ska läsa dina extra år på Durmstrang måste du förbättra dina betyg.

Din far

Inget speciellt brev och jag vet att han ansträngt sig för att inte skriva ner om hur besviken han och att han önska jag vore mer som Rita. Toppen betyg och inte sa ifrån utan lyssnade och gjorde allt alla sa åt mig att göra.

Jag såg att det fanns även ett brev från Galina som var ungefär likadant och om hur viktigt det var att jag började fundera på vad jag skulle ha å mig på Ritas och Hristos bröllop. Jag sneglade på Rita och hon hade tagit med sina brev hemifrån vilka som var ungefär 5 pergament långa var och ett, Hon satt tyst och läste dem noggrant.

Jag la undan breven som far och Galina skickat i den lilla asken där jag förvarade alla breven från dem jag fått på senaste tid.

- Du svarar inte så ofta på deras brev som du borde Gabryella, suckar Ritané och jag vänder mig om och ser henne i ögonen.
- De finns inte alltid där när vi behöver det som dem borde, svarar jag och går tillbaks till sängen och sätter mig jämte henne.
- Det gör nog inte jag och Pasha heller, svarar hon och jag börjar fundera varför hon pratar om detta.
- Pasha hatar mig och Aurora så vi förväntar oss inte så mycket, svarar jag hårt
- Han hatar inte er. Han är bara… du vet, säger hon och jag blir inte förvånad över att hon tar hans parti, men jag har inte ork att börja diskutera detta.
- Ja, det gör jag väl, svarar jag och lyfter upp några böcker som tillhör Lily och lägger dem på hennes nattduksbord.

Jag går fram till mitt smink bord och ser på mitt ansikte som är fullt av smink, mitt hår som hänger ner för axlarna ner till midjan och mitt familjehalsband som sitter hårt runt halsen. När jag ser på mig kommer Rita och ställer sig bakom mig.

- Du och jag är väldigt lika mamma, konstaterar hon
- Aurora är den ända som ärvt hennes godhet, svarar jag och Rita ser bekymrat på mig, men säger inget.
- Jag borde nog gå om du inte behöver något, säger hon och blir som hon brukar vara mot mig när Pasha är i närheten.
- Nej, det är bra, svarar jag. Hon rör min hand snabbt och går sedan ut.

Jag står fastfrusen en stund innan jag går fram till min garderob för att ta fram vad jag ska ha på mig i morgon under tävlingen. Eftersom jag måste kunna röra mig lätt tar jag fram dräkten som jag brukar ha under min Qudditch-dräkt, ett par tighta svarta byxor gjorda av något material som kändes som tyget på en baddräkt och en svart långarmad tröja av samma material och den vinröda kappan som Karkaroff gav mig igår kväll men Durmstrangs märke på ryggen och Krum skrivet över märket med svart läder.

Jag hängde kläderna på en galge vid Garderoben och kände nervositeten stiga inför morgondagen och jag kände att jag snart skulle spy så jag sprang till toaletten och spydde. Eftersom jag glömt stänga dörren till toaletten hade Lily som just kommit tillbaks hört mig spy och springer till toaletten.

- Gaby! Hur är det? Frågar hon panikslaget
- Det hade väl kunnat vara bättre, svarar jag och spolar.

Sedan sköljer munnen med vatten och öppnar ett fönster för att stanken av spyan ska försvinna.
- Du borde gå till sjukhusflygeln för att se vad som är fel. Du måste vara frisk tills i morgon, säger Lily allvarligt
- Jag mår bra Lily, sluta oroa dig, säger jag och lägger mig på min säng.
- Säkert? Frågar Lily skeptiskt
- Säkert, svarar jag och ler mot henne
- Är allt färdigt inför i morgon? Frågar hon och jag börjar skratta
- Vad? Frågar hon förbryllat
- Du låter som min styvmor Galina, säger jag och biter mig i läppen och Lily slår till mig på benet och båda börjar skratta.

Resten av kvällen sitter vi och pratar om allt möjligt och det känns lite som första kvällen jag kom hit. Enda skillnaden är att jag kanske är död i morgon eller så har jag klarat av den första grenen i trekampen.

Super duper bra!!!

Söt fakta text xD men för övrigt as bra kapitel