(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

... *Stirrar på datorskärmen* ...

Ja, jag antar att jag kan visualisera mig resten... hehe... X_X

*Nosebleed*

Som jag kommenterade på din andra ff: Lite för tydliga bilder i huvudet x3
Vilket i försej bara betyder att du skriver helt sjukt bra!

Hehe, jag har inga problem att föreställa mig vad som händer sen...
Superbra! =D

aw , mera ♥

Moahaha XD hehe

Harry låg på sidan bredvid Draco och lekte försiktigt med blonda håret.
"Stannar du ikväll?" frågade Harry efter en lång stund.
"Självklart. Det är ju nyår" svarade Draco och vände sig mot Harry.
"Bra" viskade han och lutade sig fram och kysste Draco mjukt. "Vi borde gå upp" sade han och började sätta sig upp.
"Men jag vill inte gå upp" gnällde Draco och rullade över på mage.
"Men vi har ju inte ätit något" envisades Harry och började klä på sig.
"Jag är inte hungrig" svarade Draco snabbt och tyckte ner huvudet i kudden.
"Lögnare" sade Harry och drog en t-shirt över huvudet. Bara ett fåtal sekunder senare kurrade Dracos mage och det fick Harry till att börja flina.
"Inte hungrig, huh?"
"Ah, håll käften" klagade Draco.
"Varför?" retades Harry med ett ondskefullt leende.
"Därför att jag säger det" sade Draco och räckte tungan åt Harry. Han rullade tillbaka så att han låg på rygg och stirrade ondskefullt på Harry.
"Det är ingen bra anledning" klagade Harry och klättrade upp i sängen.
"Jo"
"Nej"
"Jooooo..."
"Nej!" morrade Harry och satte sig på Dracos mage, benen på varsin sida av honom.
"Vad håller du på med...?" men innan Draco fick ett svar så hade Harry redan attackerat honom.
"Hahahah! Neeeeeeeeeeeeeeeej! Aaaaahaha!!" skrattade Draco. "Sluta kittla miiiiiiiig!!!!"
"Men du tycker det är roligt!" retades Harry.
"Jag ger upp!" skrek Draco tillslut. Harry slutade omedelbart och tittade chockat ner på Draco.
"Va!?" utbrast Harry.
"Vad...?" sade Draco förvirrat.
"Du gav upp" sade Harry, fortfarande i chocktillstånd.
"Ja?" sade han precis som om det inte var något märkvärdigt.
"En Malfoy ger aldrig upp" det gick en stund där ingen av killarna sade något. Tillslut log Draco och började prata.
"Jag har förändrats" viskade han och fortsatte le mot Harry. Leendet var så mjukt och varmt och Harry drog efter andan när han såg det. Aldrig någonsin har Harry sett något så vackert.
Draco bara låg där utan tröja, lite rufsigt hår och med det där mjuka leendet. Igenom fönstret kom morgon solen in som fick Dracos hud och hår att bli mer gyllene än vitt.
"Du är så vacker" viskade Harry och lutade sig fram och kysste honom. Olyckligt nog så kom Ron in i rummet i just den stunden. Harry kunde bara tänka sig hur fel det måste hade sett ut eftersom han fortfarande satt på Draco.
"Ehh" fick Ron ur sig och stirrade som en retarderad uggla.
"Shit!" fick Harry ur sig, tappade balansen och trillade ner ifrån sängen.
"Stör jag?" frågade Ron, fortfarande stirrandes.
"Eh, stör? Nej, självklart inte Weasley. Vi hade bara än väldigt fin stund som nyss förstördes av en liten snokande råtta!" utbrast Draco. Harry kunde inte låta bli att skratta. Han hade inte sett Draco så sedan innan kriget.
"Malfoy" morrade Ron och vände på klacken och gick. När Ron hade gått så var det tyst i rummet ännu en gång.
"Vacker?" fick Draco ur sig och lyfte på ena ögonbrynet.
"Ja? Du är vacker" försvarade sig Harry som fortfarande satt på golvet.
"Seriöst? Vacker?" klagade Draco och himlade med ögonen.
"Grrr, okej då. Du mega sexig, as snygg, skit het..." sade Harry och satte sig på sängkanten med armarna i kors med ryggen mot Draco.
"Fortsätt" kunde han höra Draco säga. Harry vände sig mot Draco och flinade.
"Du är den snyggaste personen någon någonsin skådat. Och du är så sexig när du ligger där med bar överkropp och rufsigt hår" sade Harry och började krypa mot honom.
"Uhu? Vad mer då?" sade Draco med en väldigt attraherande röst. Från början hade Harry skämtat, men nu så kunde inte han låta bli.
"Jag älskar när du använder den där tonen" viskade han och kysste Dracos platta mage. "Jag älskar också när du säger mitt namn" fortsatte Harry och nafsade försiktigt bredvid naveln.
"Harry"
"Ja, precis så" sade han och vände sig mot Dracos ansikte och dök ner i hans halsgrop och kysste honom ömt.
"Harry" andades Draco ännu en gång fast med en allvarlig ton.
"Mmm, du smakar så gott..."
"Harry!" skrek Draco tillslut och Harry flög upp och stirrade på Draco. Harry hade inte fattat att något var fel fören Draco skrek. Han följde Dracos blick mot fönstret där han såg Minto och Pansy stå och flina.
Harry var inte förvånad. Självklart så var det Pansys idé, det behövde man inte ens diskutera, men han kände ändå en sorts ilska i sig för att dem hade bara dykt upp och tjuvtittat. Han ville inte ens veta hur länge dem hade stått där.
Harry och Draco tog på sig resten av sina kläder och gick med tunga steg ut till storarummet där de två syskonen satt och fnittrade.
"Hur länge stod ni där ute!?" nästan skrek Harry.
"Ett tag" svarade Pansy med en lugn ton.
"Men, men, vad såg ni!?" fortsatte Harry i panik.
"Ohhh, mycket mumsigt" sade Minto och fortsatte att fnittra.
"Såg ni när... när..." började Draco och Pansy fyllde i åt honom med just de ord han inte ville höra.
"När Harry sög av dig? Självklart! Vilken scen!" skrålade Pansy. Harry vände sig automatiskt mot närmaste vägg och slog i huvudet flera gånger tills han hörde en annan röst...
"Om du fortsätter sådär så kommer du att döda alla dina hjärnceller" sade Luna med sin flummiga ton och gick vidare in i köket.
"Vad gör hon här...?" frågade Draco och tittade efter den skuttande blondinen.
"Oh, Luna och Neville kom också hit för att fira nyår" sade Minto glatt.
"Dem såg väl inte?" frågade Harry i ännu större panik än innan.
"Neeeee, bara jag och Minto" sade Pansy och och blinkade med ena ögat mot Harry. "Ni skulle möjligtvis inte kunnat tänka er trekant?" och det fick både Harry och Draco att rygga undan.
"Ewe! Pansy, förhelvete! Nej!" skrek Draco och stirrade förskräckt på henne.
"Jaja, man kan ju alltid fråga" sade hon och ryckte på axlarna.

Nästa gång så ränknar dem ner inför det nya året!

OH SHIT :~O

*NOSEBLEED*

omfg , hahaha mer♥

OMR! Höll på att dö av skratt!