Förändrad värld Lupple & Medi

Han sträckte sig för att ta en svamp som hängde intill och log.
"Oroa dig inte. Jag tycker du är så vacker." Han hällde tvpl på svampen innan han började försiktigt att skrubba hennes bara hud.


Hon fnyste och såg sedan upp mot taket.
"jag är medveten om det Men hon lider, såg till och med jag. Hon har ont och kan knappt gå utan att få hjälp. Ring iallfall. Vill att hon dansar minst en dans imorgon."

"Tack." Log hon generat och vek undan blicken. Kände svampen mot huden och rös av välbehag. Det var en härlig känsla.

Rafael såg på sin mor och bet ihop käkarna. "Jag ska ringa." Sa han skarpt innan han utan att ha fått tillstånd vände på klacken och begav sig ut ur rummet.

Han log mjukt och lät den glida över ryggen och började nynna på en sång. När han var klar log han.
"Hoppas du är hungrig. Det är nämligen en stor måltid för er ikväll."

Hon låg och sov i sängen. Rödflammig om kinderna medan svetten låg klistrad i ansiktet.Små kvidanden kunde höras innan hon vaknade till.
"vart är jag?"

"Jag är hungrig. " Erkände hon för att sedan dra fingarna igenom sitt hår.. "Är det lång tid kvar till middagen?" Frågade hon.

Han vakade över henne i rummet och tog upp telefonen för att ringa läkarna när hon vaknade till. Han såg på henne och gick fram. "Lugn. Du ska få hjälp." sa han mjukt,

"Gerhard Heartz.." Man kunde höra en dörr stängas och sedan en harkling.
"Jag antar det handlar om Rhiannon?"



Hon såg på honom och svalde hårt.
"Det gör ont." Viskade hon och såg sedan bort. All hennes träning var som borta och tårar bildades i hennes ögon. Det gjorde så ont och tröttheten av medicinerna gjord det inte bättre.

Theodore log ett mjukt leende innan han skakade på huvudet.
"En halvtimme kanske. Du ska bli rent och torr först. Sen kan vi gå ner.." Sa han med en mjuk stämma.

"Tack för att du svarade så fort. Ja, hon blir inte bättre. Hon har mycket ont." Förklarade han snabbt. Han såg på hennes tårade ögon och tyckte synd om henne.

Hon log. "Jasså?" Frågade hon nyfiket.

"Vill du att vi kommer?" Han harklade sig och satte sig ner i en stol. Sedan såg han mot dörren.
"Om det är nu det ni vill?"

Hon såg på honom och sträckte upp handen, fattade tag om den och höll den. Så kall den var.

"Vill du inte bli ren?" Frågade han och skrattade.
"Har du någonsin luktat så här gott?" Frågade han och böjde sig fram och drog in hennes doft.

Han såg på henne och lyssnade på doktorns fråga. " Ja, tror inte hon kan resa." Svarade han ärligt. Funderade på att dra bort sin hand från hennes, men samtidigt den var så varm...Och mjuk.

Hon skrattade förtjust, hon luktade verkligen gott. Det tyckte även hon. "Tror inte det. "Skrattade hon ärligt. Hon kunde inte minnas såhär väldoftande tvålar.

"Men då kommer vi om en kvart. Var inte oroliga. "
Han lade på och gick mot sin kollegas kontor, knackade på innan han öppnade.
"Hembesök. Rhiannons sår verkar inte vilja sammarbeta. Du är hennes läkare trots alt."

Han kunde inte låta bli att le och började försiktigt att tvåla in henne.
"Och varje gång kommer du få dofta såhär sött. Alltid" sa han med en mjuk röst.
"Äta dig mätt på god mat och sova i en mjuk säng. Lakan som luktar gott och läsa hur mycket du vill."

Han la på och satte sig försiktigt på hennes sängkant. "Doktorn kommer snart." Sa han och försökte låta lugnande.

Han tittade upp från journalen och mötte sin kollegas blick. " Vi skulle låtit henne återhämta sig här." Sa han trött, men reste sig och packade ihop en väska med de sakerna som han behövde.


Hans händer var kalla, trots det varma badvattnet. Hon rös ofrivilligt till och såg på honom med nyfiken och undrande blick men sa inget. Hans ord var ljuva och det gjorde henne rädd. Var det för bra för att vara sant? Men hon kommenterade inget utan bara log. "Ett magiskt liv." Viskade hon försiktigt.