Smutsskallarnas beskyddare

MUGGLISFANTASTISKTGÖRABRAAWESOME KAPITEL, när kommer nästa? Kan inte du sätta ihop detta till en bok sedan , så kan ju du läsa den i sträck liksom!(eftersom att man inte får ge ut ff's ) HEEEELT AZUM , SOM VANLIGT!!!

ÖMG






ASYUHFGHOAIEHVFGO QE DU SKRIVER SÅ FREAKING BRAAAAAAAAAA

Nobellpriset delas ut jag delar ut nobellpriset i literatur
Till
Bellatrixpuffaren

Wow

AMAJRÅWLING TACK!Haha ♥Taaack! Kul att ni tycker att jag beskriver känslorna bra.
MEN OMR TAAACK!! Hade det som ett Word-dokument på min förra dator men det försvann. Kan kanske sätta ihop allt sen och lägga upp i tråden om ni vill. Nästa kommer nuuu!ÖMR
BUWQGUWDGEHGFEO NU BLIR JAG SÅ FREAKING GLAAAAAAAAAAD!Asså TAAAACK! Ni är så fina allihop, blir gråtfärdig!

Dags för nytt kapitel!
Men det är inte vilket kapitel som helst, utan DET SISTA KAPITLET.
Men oroa er inte! Det kommer såklart en fortsättning i en ny ff, men jag kommer nog att ta en liten paus först. Wow vad roligt det har varit att skriva den här ff:n och framförallt att höra era fina ord! Oräkneligt många gånger har ni fått min dag att bli så mycket bättre, det är bara så sjukt vad ni gör till mitt liv! Jag vill passa på att tacka alla som slösat sin tid med att läsa mina ord. Ni är så freaking BÄST! Nu slut på det här lilla weirdiga talet, för nu är det dags för kapitel 32.
Kapitel 32
Tillbaka på skolan är avslutningsfesten i full gång. Vi kommer in i den proppfulla Stora Salen där elever i alla olika åldrar tar för sig av mäktig, mättande mat som ljuvliga pajer, gratänger, grillad kyckling och stora kannor med smakrik pumpajuice. Jag slår mig ner vid Hufflepuffs firande bord tillsammans med Idah. Många firar att plugget äntligen tar slut och att de får chans till några veckors välbehövlig vila, men för mig och speciellt min kusin är det annorlunda. Hon har ingenstans att bo, ingen att lita på, ingen ordning i livet. Antagligen, som McGonagall nyss berättade, kommer hon att tvingas tillbringa sommaren på barnhem. Vid den nyheten suckade hon djupt och rynkade argt pannan.
"Jag har fått nog av barnhem", fräste hon och stirrade ut genom det halvöppna fönstret under hela resten av hemresan och vägrade prata med någon. Jag hade inte tänkt på hur jobbigt det måste ha varit att spendera hela sitt liv fram tills hon började på Durmstrang som en fattig, föräldralös liten flicka som försökte dölja sina magiska egenskaper i ett tråkigt mugglarbarnhem. Tio år hade hon fått stå ut med det. Jag har ju i och för sig aldrig ens sett ett barnhem, men jag misstänker att det kanske inte är det allra trevligaste stället att växa upp på. Jag bestämde mig för att fråga henne om det senare.

En tanke slår mig just som jag fyller på tallriken med doftande hett ris. Idén verkar så perfekt att jag är riktigt förvånad att jag inte tänkt på det direkt. Det måste bara fungera, annars vet jag inte vad jag gör.
- Idah, skulle du vilja vara hos mig under jullovet? frågar jag med en knuff på hennes axel så att biten av köttfärslimpa som nyss la på hennes sked flyger ner i hennes knä. Hon plockar snabbt upp den med servetten och svarar dystert.
- Som om dina föräldrar skulle tillåta det, säger hon med en hopplös suck.

Svaret är inte alls vad jag väntat mig. Visst, mina föräldrar hyser en hel del hat mot mugglarfödda, något jag skulle kalla fördomar, men Idah är ju renblodig! Hon är ju till och med en del av "den ärovärdiga familjen Malfoy", de borde väl bara vara glada över att jag äntligen skaffat en sådan vän? Eller? Jag förstår ingenting.
- Men seriöst, Katya. Tror du inte att det finns en anledning till varför du aldrig hört talas om Lucianna innan du träffat mig? Glöm inte att de valde att stänga ut min kära mor ännu värre än hur de gjorde med moster Andromeda. Jag vet inte vad du tycker, men enligt mig låter det ganska orimligt att de bara glömt bort sin yngsta syster helt plötsligt. Nej, de tycker att hon har svikit släkten på något sätt och för min del tror jag att det handlar om blodsförräderi. Jag är ledsen, men det finns nog ingen chans att jag ska kunna få stanna hos dig över lovet. Tyvärr.

Hon ser riktigt ledsen ut och stirrar ner i tallriken och hackar irriterat med gaffeln mot bordet.

- Men vad? Du kan inte mena att din pappa är mugglarfödd?

- Jag tror ärligt talat att det är värre än så. Jag ser ingen annan förklaring än att min far var en mugglare. Hon stack väl iväg till honom under tonåren i hemlighet, men när Blacks tillslut fick reda på det så är jag inte ett dugg förvånad över att de suddade bort minnet av henne. Jag tycker inte att det är rätt, men det skulle inte vara så konstigt. Någon som är nära släkt med Lucianna Black borde inte vara särskilt trevlig. Tur att det finns undantag.

Det sista säger hon med en varm blick åt mitt håll.
Idah kan inte bara vara halvblod. Hon som är så … Perfekt! Trots alla sina motgångar. Även om jag tvivlar starkt på min familjs tankesätt, så är åtminstone mugglare några jag inte riktigt litar på.
- Men .. börjar jag.
Jag blir avbruten direkt.
- Det finns inget du kan göra, men det är tanken som räknas. Jag vet att du vill hjälpa, men det enda du kan åstadkomma är att bli utkastad ur huset. Jag vill inte att det ska hända dig, Katya. Ses igen nästa år.
Hon ger mig en snabb kram och går ut ur salen för att följa med tåget till barnhemmet som går ett par timmar innan Hogwartsexpressen. Jag vinkar efter henne när hon försvinner ut genom porten. Jag saknar henne redan så mycket att det skär inom mig. Anthon verkar inte märkt att hon lämnat, han hugger glupskt in i efterättspajen som just dukats fram. Det slår mig att jag inte kommer ha möjlighet att träffa dem igen förrän efter jul. Hur ska jag kunna stå ut, egentligen?

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST OMG
FATTAR IN
TE
ATT DET ÄR SLUUUUUUUUUUUUUT

VILL VETA MER

Så bra. Ska du bli författare?♥

TAAAACK! Kul att du tycker det! Klart jag ska. ♥

så bra! Idah är officiellt bäst, bara så ni vet

ser fram emot mer sen

Tagga mig i nästa del