Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Kapitel 38

(James)
Varför hade han svarat på Lilys brev? De hade visserligen varit vänner sedan första året, men inte som marodörerna! Hur kunde han lyssna på henne och inte på dem? Remus hade kommit tillbaka idag och efter ett långt snack med alla marodörer (inklusive Peter) blev han förlåten. Eller de hade inte varit arga på honom, bara på att han inte kommit tillbaka. Och det var något dimmigt med hans förklaring, visst han hade skadat både James och Sirius men han hade inte varit jätte besviken på sig själv? Eller hade det svaga leendet varit en fasad? Han tittade ner på den sovande flickan i hans knä. Han log lite, även om han var besviken på att Remus inte svarat honom var han ändå glad att han skulle komma tillbaka. Han och Lily satt i ”deras rum” som Lily kallade det, fast egentligen var det bara ett gammalt klassrum ingen längre använde. De satt här ibland, när det var fullt i uppehållsrummet eller bara för att prata, utan nyfikna åhörare. Ibland följde Sirius eller Alice och Katie med men ikväll hade de varit ensamma. Och pratat, och pratat och pratat… Det var så lätt, med henne kom allt fram, han behövde inte oroa sig över att hon skulle gå iväg, hon skulle alltid finnas vid hans sida. Tills döden skiljer oss åt… Han skrattade lite för sig själv, James Potter, Hogwarts olyckliga casanova är lycklig och citerar bröllop… Snart var skolan slut, våren var här och man kunde känna att sommaren inte var långt bort. Och med sommaren kom slutet. Slutet på det lätta livet, slutet på livet som barn, slutet på Hogwarts. Han kunde knappt tro det, han skulle sakna allt, att inte bo med alla vänner, de varma timmarna vid sjön, maten, ja, han skulle till och med sakna lektionerna! Men mest av att inte träffa vännerna varje dag… Och vad skulle hända med honom och Lily? Och vad skulle hända med Sirius? Remus? Peter? Det var vad han och Lily pratat om idag. Lily vägrade flytta tillbaka till sin mamma, och även om hon velat skulle Petunia aldrig låta henne bo hos henne och hennes man. Men Lily var bar 17, och skulle inte kunna köpa en lägenhet eftersom man i mugglarvärlden inte blev myndig förrän vid 18 (!). Han hade föreslagit att hon skulle flytta in till honom, i hans föräldrars hus, men samtidigt, hur länge skulle James bo hemma? Och skulle Sirius bo hemma? James visste att han köpt på en lägenhet i diagongränd men när skulle han flytta in? Då kom han på den mest brilliant idén hittills, den slog alla trick och raggningsknep de någonsin kommit på! Han skulle överraska Lily, överraska henne big time!! På avslutningen…

(Lily)
Hon vaknade av att James föll åt sidan, han måste ha somnat. Hon tittade på klockan, den var redan elva! Inte konstigt att han somnat! James tittade förvirrat på henne.
”Somnade du? Seriöst…” drygade hon och straffades snabbt när han började kittla henne.
”Somnade du? Bla, bla, bla…” sa han högt och härmade han hennes röst. Hon skrek högt, hon hade alltid varit kittlig.
”SLUTA!” skrattade hon. ”Sluta James! Snälla!” bad hon och försökte se vädjande på honom men det var svårt när hon skrattade. Han slutade tillräkligt länge för att hon skulle kunna hämta andan men började snabbt igen.
”NEJ! Nej James! Sluta!” bad hon. Han bara tittade på henne och log lite.
”Annars…?” frågade han utmanande.
”…är du elak!” försökte han men han gav henne ett elakt leende innan han började igen och sa:
”Det kan jag leva med…” När han äntligen slutade började de gå tillbaka till uppehållsrummet. James höll hennes hand hela vägen men verkade borta, i en egen värld.
”Vad är det?” frågade hon försiktigt. Hon visste att han fortfarande var lite känslig efter Remus men till hennes förvåning log han ett mystiskt leende.
”Det du…” svarade han finurligt.
”James!” sa hon och försökte lätt slå honom på armen, men han fångade hennes näve innan den nuddade sitt mål.
”Lily, om du ska slå mig måste du vara snabbare och smidigare!” retade han henne. Hon räckte ut tungan, ett misstag! Med sina snabba quidditch reflexer fångade han den snabbt men höger hand och släppte inte innan hon gick med på att komma och bo hos honom i början av sommaren. Detta tog dock inte särskilt lång tid, Lily hade ingenstans att ta vägen och hon trivdes i Mrs. Potters sällskap. För att inte nämna att hon skulle vara med James!
”Men ärligt! Vad är det?” frågade hon när hon fått bort den salta smaken från tungan.
”En överraskning!” svarade han och kysste henne innan han vände sig bort och började gå uppför trappan.
”Nehepp… tänkte att du kanske ville sova över…” sa hon besviket och han vände sig snabbt mot henne och kysste henne igen, men kyssen tog slut alldeles för snabbt och han log sitt sneda leende mot henne.
”Imorron?” Lily gav honom en undrande blick. Han hade aldrig sagt nej förut… Han verkade bli lite förskräckt av hennes ledsna ansikte. ”Nej, asså Lily! Det… Jag måste fixa med en sak! Överraskningen!” sa han och hon blev genast gladare. Gav honom en sista kyss och viskade god natt innan hon gick upp och la sig i sina röda säng utan att svara på Alice sura kommentarer om att hon väckt henne.

(James)
James sprang upp till sovsalen så snabbt han kunde och skakade på den sovande Sirius tills han vaknade.
”Sirius! Jag har världens bästa plan!” sa han och Sirius stirrade förvirrat på honom. James lätt exalterad men inte på samma sätt som när ett bus vankades.
”Vad?” frågade Sirius spänt. James lutade sig fram och berättade om planen. Planen som skulle göra honom lycklig, planen som alltid funnits i hans huvud men som aldrig riktigt kommit till ytan. Allt skulle bli perfekt!

yeeey super ♥

åh meer:;D

superduperbra!!!!!

MER! Jag älskar hur du skriver♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Mer =)

jätte bra!

Hur ska man säga de med lika många ord som bildar meningar som är så bra som i din fanfic?

YEEY Vad bra, jag vill veta planen!!!