Banana Phone

Denna vecka kommer jag vara i fjällen. Det finns cirka 7,3 procents chans att det finns internet. Om det inte finns, kommer jag skriva massor istället, men inte kunna lägga upp. Okej?

^Okidoki! Ha det jättebra där c:

NU KOMMER MER!

Jag kan inte somna. Jag vet att det borde vara lätt som en bananplätt, men jag känner mig inte trygg.
Det är något som inte känns rätt. Jag kan inte komma på vad, det bara känns så. Kanske så är det bara magen, jag kanske inte fick en riktigt bra bit bananpudding.
Jag bestämmer mig för att ta reda på om jag skulle kunna få tag på ett glas vatten. Det måste väl ändå de så generösa grävlingarna ge mig? Jag vet att jag är en patetisk varelse i jämförelse med dem, men de bryr ju sig om oss.
Jag klättrar ner från överslafen av våningssängen och ställer mig på betonggolvet. Under mig sover en flicka som ser ut att vara i treårsåldern. Hon har kolsvart, långt hår och chokladbrun hy. Hon sover så sött, jag tänker på hur glad hon måste vara eftersom att hon är här med grävlingarna. Hon ska kriga för dem! Det har nog varit en dröm för henne länge.
Jag smyger ut ur rummet och befinner mig i en lång korridor. Plåtgolv, plåtväggar och plåttak. Börjar gå genom den. Passerar rum. Alla lyckliga människor som ska kriga för grävlingarna.
Jag hittar ett badrum, kan nog dricka direkt ur kranen.
Går in och låser. Dricker lite vatten, droppar rinner nerför hakan.
När jag ska gå ut igen, hör jag hur någon, eller några, går i korridoren.
Jag stannar med handen på handtaget.
”Åh, att alla raser är så lättlurade!,” hör jag en grävlingröst utanför.
”Ja, det är så roligt att se dem som slavar. De tycker ju till och med om det!” hör jag en annan röst.
”Alla är som dockor. Vi befaller, de gör. Vi skulle kunna tvinga dem att äta upp den som sover under i våningssängen!”
Råa skratt hörs. Hesa, kacklande skatt som alla tillhör svartvita grävlingar.
Jag hör stegen tona bort. Stirrar på dörrhandtaget som om det var det mest intressanta i hela världen.
Jag känner mig iskall. Jag minns allt nu. Sprutan, giftet, bananzombierna. Hur kunde jag låta mig glömma verkligheten?
Jag måste få bort alla människor härifrån. Hur? Grävlingarna har rätt, de skulle kunna få allihop till vadsomhelst. Om jag avslöjar något för fel person så är det 99,999% chans att de skulle föra mig till grävlingarna.
Ska jag leta upp Spencer och Agnes? Nej, det skulle ta en halv evighet.
Jag sjunker ner på badrumsgolvet. Vad ska jag göra?
Jag har nästan hela universum emot mig.

Jag drömde om denna ff... MEN. MER MER MER MER MER lumos1

Jättebra!!

Jättebra Och väldigt spännande!

Ni skriver väldigt bra tillsammans♥

YES! Hon kom ihåg! Jippie! Hoppas bara att hon lyckas få tag i Spencer och Agnes nu!

Wonderful ♥

Mer?

Super bra skriv mer