Mugglisgame

Awesome!!!

Jättebra skrivet

Jättebra!!!

Superbra skrivet!!!!

Nu dog jag

Kommer det mer snart?

Ja, det ska komma, jag har bara mycket att göra, så så snart jag skrivit klart ett kapitel i min berättelse så ska jag skriva!
Förlåt för att jag inte skrivit på en hel evighet!

gör inget

Hej hej hörni!
Har jättedåligt samvete över att det tagit så lång tid för att få upp detta kapitel men nu, nu kommer det! . :


Dag 3.

Hermione 1234 har sovit under en mörk gran och vaknade av ett prasslande alldeles intill.
Det var fortfarande mörkt men man såg ändå lite med hjälp av fullmånen.
Hon somnade med mätt mage efter att ha fångat en stor tjock ripa som hon grillat över öppen eld, hon hade struntat ifall hon blivit upptäckt, men konstigt nog hade hon inte det.
Nu reste hon sig med kniven i handen och smög smidigt mot ljudet.
Plötsligt snavade hon över något mjukt och när hon ser efter är det en spelare.
Han är död och mörka ringar över hela kroppen.
Hermione 1234 tittade äckligt bort och en kanon hörs.
Zendaya är död.
Hermione 1234 bestämde sig för att gå iväg så att hon inte skulle upptäckas i onödan.
Hon går väldigt långt och hennes fötter värker av trötthet när solen börjar stiga upp.
När hon ser sig omkring märker hon att hon är omringad.
Tre spelare har sina vapen framdragna ur kläderna.
Det är Elma00, AlexZz och Shaana.
"Vad ska vi göra med henne?" Viskade Shaana till de tre andra.
"Döda henne, förstås!" Väser Elma00
Men till hermiones 1234s hjälp sticks ett svärd plötsligt mot elma00s hals.
"Du. Rör. Inte. Henne." Viskar personen och med ett djupt snitt rullar Elma00s huvud iväg.
Elma00s blod sprutar omkring och Shaana som stått bredvid, blir översköljd av hennes blod.
Shaana skriker till och ser vilt på Stevie Rae.
"Det där ska du få för!" Vrålar AlexZz.
Han hoppar på Stevie Rae och dom snurrar runt i ett virrvarr av ben och armar.
Plötsligt trillar dom båda ner för en sluttning full av stenar.

Samtidigt ovanför sluttningen smyger Shaana tyst iväg.
Hon vet att hon inte kan hjälpa AlexZz utan att riskera att sätta svärdet i honom i stället, så hon hoppas att han kommer överleva.
Hermione 1234 märker inte ens att hon smyger iväg, som tur är.
När hon tror att hon har smygit långt nog klättrar hon vigt upp i en hög tall och blickar ut över omgivningen.
Träden skymmer det mesta, oturligt nog, men här och var kan hon uppfatta hur träden böjs.
Efter ett tag klättrar hon ner igen.
Hennes mage kurrar och det är dags att hitta lite mat.

Queen Boo har inte sovit en blund i natt och nu känner hon hur sömnen överväldigar henne.
Tröttheten gör att hon ser dimmigt.
Efter ett tag när hon tre gånger trott att en stor sten är en spelare bestämmer hon sig för att lägga sig i ett tätt buskage.
Hon hoppas att hon inte kommer bli märkt.
Hon vaknar 5 minuter senare av att hermione 1234, som hade sett Shaana smyga iväg och sedan tyst smygit efter.
Men någonstans bland träden hade hon tappat bort henne och nu snubblade hon över Queen Boo.
När Queen boo slår upp ögonen finner hon sig stirrande rakt in i hermione 1234s gröna ögon.
"Vad har vi här?" Viskar hon och Queen boo kryper förskräckt bak.
Hon letar efter den lilla klingan som hon haft i bältet och får upp den.
Hermione 1234 hinner inte reagera och snart har Queen boo stuckit kniven i magen på henne.
Ett halvkvävt skrik kommer ur hermione 1234 mun.
En kanon hörs och Hermione 1234s ögon rullar bakåt och kroppen hamnar rakt ovanpå Queen boo.
Hon föser äcklat bort kroppen och ser sig omkring.
Här kan hon i alla fall inte sova mer.
Hon kravlar sig upp och se sig omkring.
Hon bestämmer sig för att gå mot det håll där träden står som glesast.

Henryeta är hungrig.
Hennes ben darrar och hon har svårt att tänka.
Efter ett tag sätter hon sig lutande mot ett träd.
Hon hade ätit några bär vid 6 tiden på kvällen, igår, men striden mellan henne och GinnyForever hade tagit musten från henne.
Hon vann över GinnyForever tack vare över stenen som ginny snubblat över.
Hon visste att hon borde hitta bär eller i alla fall en ekorre här någonstans, men den här delen av skogen var död.
Det hördes ingen fågelsång, och träden var vissna. Inga ekorrar klättrade i träden och inga bär växte på marken.
Hon visste inget om den här delen, förutom att hon ogillade den starkt.
Den var kuslig och vinden letade sig in i jackan och kylde ner en.
Henryeta rös till och reste sig upp.
Hon började gå igen.
Efter ett tag kommer hon ut, och det plötsliga solskenet bländar.
När hon kan öppna ögonen igen står ett äppleträd där, i solskenet.
Hon kan knappt tro att det är sant.
Hon springer fram och skakar på det medans äpple efter äpple faller ner och hon sätter sig och börjar knapra på ett.

Black Forest har sprungit sedan gryningen med sin tunga ryggsäck och benen darrar av trötthet.
Snart måste han stanna, det vet han, och då kan vem som helst komma åt honom igen.
Sedan morgonen har han sprungit genom flera delar av skogen, i en del stod träden långt ifrån varandra och man kunde springa utan att behöva krocka i något, medan en annan del var tät med fullt av taggiga buskar.
Just nu är han i en del mörk och tät och inget ljus når in.
Fågelsång hörs här och där.
Och när han sätter sig ner lutad mot ett träd ekorre sitta och gnaga på en kotte inte långt därifrån.
Det gör att han känner sig trygg.
Ifall hon skulle komma skulle ekorren varna honom genom att springa upp i ett träd.
Han öppnar ryggsäcken och finner en stor köttbit, en flaska juice och en hel del stenar.
Han slänger undan stenarna och sätter tänderna i köttet.
Det är gott och saften rinner ner för hakan.
När han ätit sig mätt dricker han lite av juicen och rotar lite mer i väskan och finner en kniv och en ost.
Osten kan han spara till i morgon och kniven stoppar han i sin ärm.
Han gäspar och somnar till ekorrens gnagande och lövens rasslande i träden.

AlvaRawenclaw ser sig omkring.
Hon är vilse.
Hennes spår försvann under natten, så hon kan inte gå tillbaka till den skyddade gropen.
Hon ser sig om och sedan känner hon vasst och kallt stål mot sin hals.
"Vänd dig aldrig om." Hörs en väsande röst och trycket från kniven lättar.
Sedan ljuder en kanon.
AlvaRawenclaws huvud är krossat som ett äggskal av mollylisas spikklubba som hon hittade i sin ryggsäck.
Hon stoppar kniven i bältet och slänger spikklubban på marken.
Hon ler lite åt sig själv och börjar dra bort den lealösa kroppen från stigen.
Kroppen får åka i vattnet och mollylisa ser på blodståren som den lämnar i vattnet medan den åker med strömmen, guppar till och försvinner i krönet.
När hon vänder sig om är spikklubban inte kvar på marken, utan i hönderna på Ännu en Weasley som ler ett grymt leende och vevar med den.
mollylisa sliter fram sin kniv och råkar på köpet trasa sönder sina byxor.
Ännu en weasley bara fortsätter le och mollylisa ser osäkert på henne.
Vad är nästa steg?
Det får hon snart reda på.
Ännu en weasley springer fram och är bara några millimeter från att krossa mollylisas ansikte med spikklubban. Mollylisa ger igen med att försöka sticka kniven i magen på ännu en weasley, som stoppar slaget med spikklubban vilket gör så att knivens sköra blad böjs.
Den går inte att använde mer och mollylisa tittar hjälplöst på ryggsäcken där pilkogret finns.
Ännu en weasley ser sin chans och rusar fram till mollylisa en andra gång, som försöker hoppa undan. Men spikklubbans slag hamnar rakt över höger armen och trasar sönder den likt en osthyvel skär ost.
Mollylisa tar några staplande steg och ser ner på sin arm.
Den vita tunikan hon har på sig färgas snabbt mörkröd av blod.
Svarta prickar börjar dansa framför hennes ögon, och det sista hon ser är ännu en weasley som ännu en gång höjer sin klubba över henne.
Sedan hörs en kanon.



Hoppas ni gillade det!♥

Jag dooog! xD