When the Night Kills the Day [SV]

Jag kan inte annat än hålla med själv, nog känns det lite tomt alltid... Men jag har en liten överraskning till i dag!

Som tack till alla som har läst och kommenterat ger jag er en scen som jag blev tvungen att klippa bort ur själva berättelsen. Jag skrev den strax före alla hjärtans dag, men jag hittade inte något lämpligt ställe att klämma in den. Den tillför egentligen ingenting till berättelsen, det är nämligen bara en liten tillbakablick, men jag gillar den, så därför vill jag ändå dela med mig av den. Eftersom den är så kort lägger jag upp den direkt i tråden.
____________________________________________________________________________________

Bortklippt scen

År 1994

– Väntar du på blommor och choklad, mästare?

Integra snodde hastigt runt och flämtade till en aning när hon hamnade ansikte mot ansikte med sin tama vampyr. Hon hade inte förväntat sig att han skulle stå så nära henne. Hans läppar var praktiskt taget… Vid närmare eftertanke, varför tänkte hon ens på hans läppar? Integra tog två steg bakåt, innan hennes rygg pressades mot ett av de stora fönstrena i hennes kontor. Fångad, insåg hon. Om hon kände Alucard rätt hade han redan tagit det med sig i sin beräkning.

Integra rynkade ögonbrynen när hon tänkte tillbaka på vad han hade sagt.

– Va? Vad menar du med det?

Alucard skrockade.

– Det är alla hjärtans dag, sa han menande.

Det tog henne några sekunder innan hon förstod. Hon kunde inte förhindra sig själv från att fnysa föraktfullt.

– Jag kan inte påstå att jag har mycket till övers för det där tramset, förklarade hon. Så om du tror att jag väntar på blommor och choklad, så har du misstagit dig.

Alucard flinade snett.

– Själv har jag aldrig riktigt förstått mig på alla hjärtans dag till fullo, menade han på. Att ge bort meningslösa ting är ett skrattretande sätt att visa sina känslor på. Det finns så många andra, mycket bättre metoder för att visa den där speciella personen att man faller för henne.

Han tog ett långt kliv fram mot Integra, lutade sig ner tills han befann sig i ögonhöjd med henne och satte en hand på vardera sidan om hennes huvud. Hennes hjärta slog så fort och hårt att han förmodligen kunde höra det. Den där längtande, blodröda blicken i kombination med den djupa, förföriska stämman var tillräckligt för att få hennes ben att kännas som gelé.

Men hon ville inte låta honom se vilken effekt han hade på henne; det skulle göra honom alldeles för självgod. Så hon tog ett djupt andetag och mötte oförskräckt hans blick.

– Försöker du säga att du faller för mig, Alucard? frågade hon roat.

– Vill du det?

Integra skrattade och skakade på huvudet.

– Är det inte lite kontraproduktivt att besvara en fråga med en annan fråga, Alucard?

– Säg det du, mästare. Du gjorde det ju själv precis.

– Jag tror inte att vi kommer någonvart med den här diskussionen.

– Det tror jag. Det börjar bli intressant nu.

Integra höjde på ena ögonbrynet.

– Jaså? Intressant, säger du?

När Alucard nickade var det nästan så att hans näsa strök emot hennes egen.

Kanske var det dags för honom att smaka på sin egen medicin. Det ryckte okynnigt i Integras mungipor. Han skulle allt få se hur ”intressant” det här kunde bli.

Hon lutade sig fram tills hennes läppar befann sig intill hans ena öra, varpå hon lade sina händer på hans bröstkorg.

– Ja, jag håller med, viskade hon. Väldigt intressant.

Hon kände rysningen som genomfor hans kropp och log triumferande. Det var inte bara han som kunde spela det här spelet. Förhoppningsvis skulle han lägga det på minnet hädanefter.

Snabbt gled hon ner under hans ena arm och tog sig förbi honom. Han vände sig om mot henne, synbart häpen för allra första gången sedan han hade träffat henne. Det fick honom att påminna om en hund, som fått tuggbenet bortryckt mitt framför nosen. Den tanken fick henne att börja skratta.
____________________________________________________________________________________

Glad påsk på er alla!

Du vet då hur man skriver både det ena och det andra du Från de mest blodiga scener till romantiska till roliga till hjärtskärande. Mycket bra

Haha!!! Läste igenom hela med ett leende på läpparna Så ska det se ut Integra, bara ge honom. Han förtjänar det

Snabbt gled hon ner under hans ena arm och tog sig förbi honom. Han vände sig om mot henne, synbart häpen för allra första gången sedan han hade träffat henne. Det fick honom att påminna om en hund, som fått tuggbenet bortryckt mitt framför nosen. Den tanken fick henne att börja skratta.
Och jag skrattar med dig

Åh vad roligt, såna här överraskningar tackar jag inte nej till!!

Kort men fullständigt underbar scen, älskar alla dina Alucard/Integra-flashbacks förstår dock varför den inte kom med, när du skrev den var vi ju liksom mitt uppe i ett stort krig

Hallå på er, alla mina fina läsare, hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en fin påsk! För den som är intresserad har jag lagt upp en ny berättelse i kreativitetsforumet, klicka här för att komma till den. Om ni uppskattade den här berättelsen kommer ni nog att uppskatta den också.

Jag kommer alltid komma springande så fort du säger att du har skrivit något och lagt upp det *skyndar iväg*

Jag läste, men har inte varit aktiv på länge, ska läsa om allt någon gång ^^

Ja, det blir så ibland, livet kommer i vägen, saker händer, eller så har man bara inte lust.