Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Så snart jag går in på min andra dator (där jag har kapitlet) kan jag lägga upp ett till ^^)

Här kommer ett till kapitel!


Kapitel 25 (Theresa)

Dagbok
Igår var första dagen på terminen. Tråkiga, vanliga lektioner och prefektmöte följt av en dötrist patrullering. Egentligen förstår jag inte varför alla stävar efter att bli prefekter. Det är bara en massa extrajobb. Menmen, lektionen i försvar mot svartkonster var jobbig trots att Professor Nott ignorerade mig totalt. Professor Longbottom klev in efter halva lektionen och ville tala med en elev, men han kastade bara en snabb blick på Nott, sedan på mig och så var han försvunnen. Stackarn måste ha hört mig och mamma bråka under jullovet, och jag anklagade henne för att bli på smällen med Nevilles kollega. Sen hade vi i alla fall första lektionen i duelleringskunskap med någon strikt Professor ”Kenidie Wixone”. Hon drog inte på munnen en enda gång! Och aldrig har jag träffat en värre perfektionist. Jag blev upplyst om att min lamslagningsförtrollning var den ”sämsta hon någonsin sett”. Suck, nya lektioner väntar idag…

Tess och Carla diskuterade ivrigt vad de skulle få göra på Jaktkunskap-lektionen medan de travade ner mot skogsbrynet. Under morgonen hade Tess förklarat och visat lite snabbt hur man manövrerade en kvast eftersom Carla inte var någon hejare på att flyga kvast. Nu bar hon osäkert en utav skolans kvastar över axeln och Tess bar sin Venus Arie. Väl nere vid skogen såg Tess på eleverna från Dreamstore och hur de stod uppradade på ett led med en varsin vit- och björkliknande kvast vid sidan.
”Elever.” Hojtade Professor Arch när alla hade kommit. ”Vi ska studera enhörningar idag. Englands ministerium har förbjudit oss att skjuta dem, så vi börjar helt enkelt med att lätt studera dem från ovan. Ni alla får ett varsitt ritblock att skissa varelsen på. Jag vill att ni ska rita en så beskrivande skiss som möjligt och passa er så att de inte flyr om ni väsnas. Två och två!” Professor Archs direktiv var korta och rakt på sak. Så började han dela in alla i par. Till Carlas bestörtning fick hon en spinkig kille från Nya Zeeland som partner och Tess fick en stel flicka med lugg som precis undvek att peta henne i ögonen. De tog ett varsitt block och lyfte från marken. Tess tittade diskret på sin nya partner. Hon verkade inte lika säker uppe i luften och utan sina vänner, för hon kastade ideligen blickar åt en annan från Dreamstore som flög iväg åt ett annat håll.
”Så, vart ska vi?” Frågade Tess och förväntade sig halvt om halvt att inte få något svar tillbaka.
”Du vet bäst, du är ju elev här.” Hördes en ljus stämma med annorlunda accent.
”Hm, jo men jag har aldrig spårat enhörningar förut.” Medgav Tess men de två flög i vilket fall in över de höga träden i skogen. Det blev tyst mellan de två.
”Där!” Hojtade flickan till och pekade på ett guldskimrande enhörningsföl som nosade runt sig.
”Bra”, viskade Tess halvhögt för att få flickan att förstå att de skulle vara tysta, ”vi svänger runt så att vi får vinden på vår sida.” Mumlade hon sedan och de flög runt och närmade sig sakta. Tess lade sig tillsätta på mage på kvasten och drog fram sitt block för att börja skissa. En silvrig fullvuxen enhörning klev fram till ungen och de två betade stilla. De två satt där i lugn och ro. Flickan balanserade besvärligt på sin kvast.
”Testa att vira benen runt. Det går lättare då.” Förklarade Tes lågt och flickan nickade till svar. Trots att hon virade benen runt kvasten så satt hon mycket stelt på den.
”Vad heter du?” Fortsatte Tess.
”Yaritza Meadow.” Sade flickan och lade stelt till, ”Du då?”
”Tess.” Sade hon och såg förbluffat på flickan med det udda namnet. ”Heter du Yaritza Meadow i förnamn?” Frågade Tess nyfiket och skissade lite till på sin enhörning.
”Ja, mina vänner kallar mig Ym.” Sade hon. Tess nickade.
”Och du heter Tess?”
”Theresa egentligen, men Tess är ett smeknamn.” Förklarade Tess lugnt. En visselpipa ljöd bortifrån samlingsplatsen och enhörningarna satte av och försvann.
”Jaha, det var det.” Muttrade Tess och de två flög tillbaka.
”Lämna in era skisser och så får ni gå.” Sade Professor Arch kort när alla var samlade på marken.
”Tack, det var underhållande att arbeta med dig Tess.” Sade Ym bakom henne och Tess log
”Tack själv.” Sade hon och så försvann Ym med dina vänner.

Under lunchen satte sig Tess vid Scorpius.
”Skönt med hål på morgonen?” Frågade Tess och tog en tugga av en limpskiva.
”Hm, jo.” Sade Scoripus lite dystert.
”Vad är felet…”
”Scorpius!” Ropade Danielle över hela salen och Scoprius såg generat ner i sin mat. Hon kom springandes och satte sig på Tess ena sida.
”Scorpius, är det sant att du och Xenia…!” Scoprius hyschade henne.
”Tyst, du behöver inte skrika ut det över hela salen.” Muttrade han.
”Men alla vet ju.” Sade Danielle och såg oförstående på honom.
”Vet vad?” Undrade Tess och Scorpius reste sig och började gå tillbaka ut ur salen. Tess sprang ikapp.
”Vad är det?” Tess ryckte tag i Scoprius och såg honom rakt i ögonen.
”Sluta upp med det där.”
”Nej, vad är det?” Upprepade Tess sig.
”Jag och Xenia, under lektionen i naturens krafter. Vi liksom… kysstes väldigt mycket, och nu vet hela skolan om det.” Professor Longbottom gick precis förbi och stirrade storögt på Scorpius och Tess. Tess gav honom en varnande blick och han gick förskrämt iväg mot lärarbordet i stora salen.
”Men är inte det bra? Ni gillar ju varandra.” Log Tess.
”Jo, men jag vet inte vad hon tyckte om det. Och hela skolan behöver ju inte veta precis.” Sade Scorpius tvekande, ”Men du som känner henne på nåt mystiskt vis, kan inte du höra vad hon känner?” Frågade han sen. Och Tess suckade.
”Jag är ingen förmedlare precis…”
”Jomen det skulle hjälpa jättemycket. Jag gillar henne, men gillar hon mig?” Funderade han lite för sig själv.
”Okej, om jag ser henne kan jag väl prata med henne lite.” Log Tess och släppte taget om hans arm. Han gav henne an tacksam nick.

På kvällen satt alla tjejer i sovsalen tillsammans. Jeaninne berättade om en supersöt mugglare som hon hade träffat på lovet, men hon kunde omöjligt bli tillsammans med honom eftersom han var just en mugglare.
”Så det kunde helt enkelt inte bli något mer än en kyss.” Förklarade Jeaninne avslutningsvis och Danielle nickade instämmande.
”Ja, vad har du gjort på lovet då Tess?” Frågade Jeaninne sen.
”Tja, inte mycket. Jag var hem till Scorpius en…”
”Åh, va kul! Hur var det då?” Avbröt Danielle.
”Jag hörde att ni två delade säng.” Flinade Carla och Danielle blev helt till sig av avundsjuka.
”Åh, men Tess. Du sa ju att det inte var något mellan er två! Vad gjorde ni?”
Tack Carla. Tänkte Tess för sig själv, nu skulle Danielle och Jeaninne bara få för sig något.
”Vi gjorde ingenting, och det är inget mellan oss!” Suckade Tess.
”Nej, bra det. Jag menar, Scorpius håller ju på med den där Ravenclaw-tjejen.” sade Jeaninne överlägset, ”Var är hans stolthet liksom?”
”Håll klaffen, de passar bra ihop tycker jag.” Sade Tess ifrån och kröp ner i sin säng för att sova. Hon hade ingen som helst lust att prata med tjejerna längre. De var så tröga och kunde helt enkelt inte fatta någonting.

Awesome

SÅ HIMLA AZUM♥♥♥

Passa på att säga att Tess blogg är uppdaterad x)

AWSOME

AWESOME!

Tess, gillar din blogg

Yaay! Lyckan som uppstår då man loggar in och ser att ett nytt kapitel kommit! ♥ Superbra som vanligt

Oooooch, jag tittade in på Tess blogg. Danielle ser precis ut så som jag hade tänkt mig henne

Ms.Markus och madeleinegranger, ni gör ett AMAZING jobb med denna underbara fanfiction ♥

JätteJätteBra!

GRYMT KAPITEL! GRYMMA BLOGGAR!!!!!

Superbra! älskar att ni gjort bloggar!