Hogwarts Armé: Rollspelet

"ja de besvarar ju frågan att du inte ska gå upp själv" sa hon leende och lämnade en arg Richard bakom sig och hon log triumferande. De gick under tystnade upp till sjukhusflygeln och hon visste inte vad hon egentligen skulle säga. De kom in och Pomfrey gik fram till dme
"herregud, vad har hänt?" sa hon förskräckt
"öh jag hittade honom så jag vet inte riktigt" sa Cara och hjälpte James fram till en säng och Pomfrey började ta hand om honom och Cara log lite och det kändes lite konstigt att hon satt med en främling i sjukhusflygeln
"jag kan gå i fall du inte vill ha mig här" sa hon tillslut och såg på dörren

"Nej då, lite sällskap skulle vara skönt. Avskyr att ligga ensam i sjukhusflygeln..." sade han och blickade snabbt tillbaks till dystra minnen. Madam Pomfrey frågade honom vad som hänt och hamn upprepade vad han sagt till Cara.
"Så du minns inget annat?" frågade Pomfrey.
"Nej, inte någonting."
Pomfrey tänkte tyst en stund.
"Det låter som om du har utsatts för en dåligt gjord Obliviate förbannelse." sade hon med oro i rösten. James lutade huvudet mot kudden och såg upp i taket. Han försökte att minnas, men fick inte ut någonting av sitt försök.

"ja men då så, och om jag håller dig sällskap slipper jag Richard sällskap" sa hon leende och la huvudet på sned och betraktade honom, det var något han dolde men Cara var inte den som snokade utan vände blicken mot Pomfrey
"ja men i så fall borde han väll börja minnas snart om den nu är så dålig?" sa hon och slog sig ner på sängen bredvid och la benen i kors
"kanske, man vet aldrig med misslyckade förtrollningar" sa Pomfrey och gick där ifrån
"ja de var ju till stor nytta" skrattade Cara lätt och la huvudet på sned "vad gjorde du förresten ens mera i fängelsehålorna, professor Ragl hade ingen lektion på morgonen" sa hon undrande

"Ehm..." James blev generad. Skulle han verkligen berätta det? "Jag har... Stödlektioner i trolldryckskonst." sade han och tittade bort. Plötsligt såg han en ansiktslös man peka trollstaven mot James och hörde ekot av "Avada Kedavra!". Han flämtade chockat.

Cara nickade "det förklarar det, oroa dig inte jag tänker inte berätta för nån. Men varför får du inte vara med på vår lektion? Det är ju bara jag och Richard" sa hon och la huvudet på sned och såg sen på honom "mindes du något?" sa hon

"En... En grön ljusblixt och en ansiktslös man. Jag antar att han lyckades att radera minnet av honom själv." sade han och kliade på den fortfarande brännande halvmånen på sin midja.

"det var ju inte mycket att gå på" sa hon fundersamt "men en grönt ljussken kan bara betyda en sak, du vet det va?" sa hon allvarligt och funderade sen en stund, vem vill döda elever och varför?
"vet du om det var en lärare eller inte?" frågade hon

James tänkte efter.
"Han såg vuxen ut." sade han fundersamt och försökte att minnas mer, men misslyckades och suckade djupt. Plötsligt upptäckte han att han var hungrig.

"jag hoppas du minns mer än det där sen för de är inte mycket att gå på" sa hon och la sig ner på sängen med benen rakt upp, hon hade tråkigt och ville gå på lina men trodde inte Pomfrey skulle bli så glad.
"du ser hungrig ut" sa hon och fixade lite mat "jag känner igen den blicken" sa hon bara när James såg frågande på henne. Cara tog lite pasta med ost på och åt utan att egentligen vara hungrig

James tog emot en tallrik och började att äta, han brydde sig inte om bordsskick just nu. Mitt i en tugga hörde han elevens fruktansvärda skrik. Han försökte att ignorera det och äta vidare, men han tappade matlusten och lade ner gaffeln.