(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

JAAAAAAAAAAAAAAA!! =D =D
Har längtat efter det här ett bra tag nu
Jättebra!!!

FANGIRLING MODE ACTIVATED!

jag dog ♥

jag dog ♥

Awesome, väntat på det nu ♥

det var jättebra ju! längtar efter mera!

Hihi ^^ Nu är det dags att fira jul... OBS! Kan innehålla heta scener ;D

Harry hade åkt tillbaka till Weasleys för att fira jul och hemma hos Parkinsons var en stor frukost uppdukad. Narcissa och Lucius hade fått en inbjudan till att fira jul med Mintos familj, och självklart hade dem tackat ja.
Dagen var lång och Draco saknade Harry mer och mer för varje minut. Märkligt nog betedde Parkinson tvillingarna sig som vanligt.
Minto var glad och charmig, men hon var på något sätt fortfarande Dracos 'flickvän'. Hon pillade honom i håret, kysste honom mjukt på kinden och kallade honom för sin älskade.Han var förvånad, men väldigt tacksam. Om hans far skulle fått reda på vad som hade hänt kvällen innan så skulle hans framtid inte se så ljus ut.

Kvällen började närma sig och Draco började bli otålig. Till slut så 'smugglade' han in Minto till deras sovrum.
"Är allt som det ska?" frågade hon oroligt och satte sig ner på sängen.
"Kan du förklara för mig varför du bara lät mig gå?" frågade Draco och satte armarna i kors.
"Därför att du älskar honom..."
"Men jag älskar dig också" svarade Draco snabbt. Minto rynkade sin panna och tittade förvirrat på honom.
"Käraste, om du hade älskat mig mer så hade du inte varit tillsammans med honom nu" sade hon och log.
"Men det låter inte logiskt! Varför kämpade du inte för mig?" skrek han nästan och stirrade förvirrat på henne.
"Därför att jag älskar dig och jag önskar inget annat än att du är lycklig!" sade hon och reste sig upp och tog hans hand i sin.
"Men du..."
"Som jag sade igår. Jag kommer alltid att vara vid din sida och tro mig... Jag kommer att klara mig" sade hon och kysste honom mjukt på kinden. "Jag kommer att vara lycklig om du är det. Sen så var det på tiden att ni blev tillsammans..."
"Vad menar du?" frågade han förvirrat.
"Är det inte uppenbart? Du har antagligen varit kär i honom flera år nu!" sade hon precis som om det var det mest självklara i världen.
"Ehh, inte riktigt" sade han och tittade på Minto som om hon hade flippat ut.
"Du behöver inte ljuga! Ron och Hermione berättade om hur det var innan kriget. Jag fick till och med se vad som hade hänt! Den enda anledningen varför du hatade Harry var för att han inte älskade dig! Du var bara för ung för att för att förstå det" berättade hon och då började bitar falla på plats i Dracos huvud. Hade han verkligen under alla dessa år älskat Harry?
Han förstod nu varför han hade gjort de val han hade gjort. Varför han aldrig avslöjade Harry på Malfoygodset (malfoy manor). Varför han aldrig attackera Harry i Vid behov-rummet (the room of requirement).
"Du vet väl att du är den mest konstigaste person jag någonsin träffat" sade Draco med en lekfull röst och till svars räckte Minto tungan åt honom. Han flinade och satte sig på sängen. Automatiskt satte sig Minto bredvid honom.
"Du vet att du inte ska behöva låtsas... du vet, när min far är i närheten" sade han lågt och tittade ner i golvet.
"Det är lugnt. Jag tycker faktiskt att det är underhållande att fortsätta låtsas vara din flickvän" flinade hon och lade sig ner i sängen.
"Mhh, självklart. Vem kan motstå mig och min sexighet" sade Draco snobbigt och lade sig ner bredvid Minto.
"Ah, håll käften" skrattade hon och burrade ner sitt ansikte i en kudde.

Ron och Hermione kunde inte tro sina öron när Harry hade berättat vad som hade hänt. Dem var överlyckliga för hans skull och det fick Harry till att känna sig varm inombords. Han kunde inte sluta tänka på hur han och Draco hade hånglat varandra andfådda. Harry hade njutit vartenda sekund av Dracos beröringar och han kunde aldrig få nog av dem.
På kvällen när Harry låg i sin säng så försökte han spela upp gårdagens händelse efter Draco hade erkänt att han älskade honom.
Draco pressade sina läppar mot hans och Harry hade svarat snabbt och fört sina händer upp till Dracos blonda hår. Det fanns inget mellanrum mellan kropparna.
Deras tungor möttes och allting blev plötsligt intensivare. Någonstans i bakgrunden kunde han höra Pansys röst, men han totalt ignorerade den.
På något sätt tog dem sig ur köket och in i storarummet och föll ner i soffan, Harry under Draco. Den blonde hade börjat kyssa, bita och suga försiktigt på Harrys hals och ut hans strupe kom små stön. För varje ljud som flydde ifrån Harrys läppar blev Draco intensivare och tuffare. Harry fick en känsla av att hans hals skulle vara täckt av märken nästa gång han skulle se sig i en spegel, men den känslan sköt han undan snabbt och drog upp Dracos huvud mot sitt igen. Harry tog försiktigt Dracos underläpp mellan sina tänder och sög den långsamt. Ett lågt stön kom ifrån Dracos strupe och det fick Harry till att känna sig väldigt nöjd...
Harry började plötsligt känna sig varm och och desperat efter Dracos beröring. Hans kropp började stelna och speciellt en kroppsdel...
Som Harry hade hört Minto säga en gång; "Om man har ett stående problem är det bara till att ta tag i det" och för första gången tog han till sig orden och tog tag i 'problemet' med en stor längtan efter sin nya pojkvän...
;P

moreee

AMGAWD *nosebleed* B~3

GAAAAH! O.O

Moahahahaha... X)

Harry låg på mage i sin säng med täcket upp till nacken. Han var halvt vaken och han orkade inte gå upp, så han låg kvar och mös under det varma täcket.
Plötsligt knackade det på dörren.
"Dra åt helvete" morrade han och drog täcket över huvudet. Han hörde dörren öppna sig.
"Förhelvet, visa lite..." började Harry säga, men när han kikade ut ifrån täcket så tystnade han.
"Jag kan gå igen om du..."
"Draco! Nej, jag trodde..." började Harry förvirrat.
"Det är lugnt" skrattade Draco och satte sig på kanten av Harrys säng och böjde sig ner för att kyssa honom. Besatt som Harry var, drog han ner Draco så att han nästan låg över honom och besvarade kyssen. Draco drog försiktigt och flinade åt sin pojkvän som absolut inte såg så nyvaken ut längre, utan med uppspärrade vilda ögon.
"Haha, har du saknat mig så mycket?" flinade Draco och gnuggade lätt sin näsa mot Harrys.
"Vartenda sekund" andades Harry. Draco satte sig upp och Harry följde smidigt efter. Det var då Draco upptäckte att Harry hade endast boxers på sig. Hans täcke hade fallit ner och hans bröstkorg blottades och man kunde se kanten av boxerna en bit under naveln.
Draco drog hastigt efter andan medan han studerade överdelen av Harrys kropp.
"Ha-harr-y" stammade Draco, men innan han hann säga något annat hade Harry redan attackerat honom. Känslan av att röra Harrys bara hud var berusande. Den kärleken han hade delat med Minto var inte alls så här hämningslös och vild, och på något sätt så passade det han delade med Harry honom mycket bättre. Visst, han kunde vara en typisk romantiker, men han var en slytherin. Det låg i deras natur helt enkelt att lyssna efter behov istället för att få sin partner känna sig bekväm. Fast förvånansvärt nog, så var det Harry som hade börjat och det var bara en av de många saker som Draco älskade med Harry. Han var inte alltid en typisk gryffindor, jo ibland, men inte när det kom till det.
Utan att Draco hade märkt det så hade Harry fått av hans skjorta och när deras bröstkorgar möttes så kom Draco ur sina djupa tankar och fick fokus på Harry igen. Brunetten satt uppe i hans knä med läpparna fortfarande pressade mot Dracos. Han lade händerna på Harrys höfter och strök dem försiktigt. Det fick Harry att dra efter andan och hoppa till. Oturligt nog, när tyngden pressades mot Dracos paket så började någonting stelna. Han greps av panik och visste inte vad han skulle göra. Hans tankar flög till förra gången det hade hänt. När dem hade hånglat i slytherins uppehållsrum, hur Draco hade bönat och bett Harry att sluta. Denna gången kände han samma sak, han var inte redo för det än.
"Harry" viskade han med en svag röst. Harry reagerade direkt och tittade in i hans ögon.
"Ja?" fick han ur sig, men satt kvar i Dracos knä.
"Snälla, gå av" viskade han och Harry började försiktigt dra sig undan.
"Är något på tok?" frågade han och strök Dracos kind. Han tittade bort ifrån Harry när han kände hur hans kinder började hetta till och tittade ner i sitt knä.
"Ehmm" fick han ur sig. Till slut följde Harry Dracos blick.
"Oh" fick han ur sig och blev själv lite röd i ansiktet. Draco lade sig pinsamt ner i sängen och tryckte en kudde mot ansiktet. Han kände hur Harry strök honom lugnt över ryggen.
"Varför skäms du?" frågade Harry tillslut. Draco lyfte lite på huvudet så att han precis kunde se Harry.
"Jag vet inte vad jag ska göra" viskade Draco och sedan tryckte ner huvudet i kudden igen.
"Jag kanske kan hjälpa till?" frågade Harry och kysste honom lätt på ryggen. Draco vände sig långsamt mot Harry så att han låg på rygg. Hans ögon var tårfyllda han började skämmas jättemycket så fort han mötte Harrys ögon.
"Gör det ont?" frågade Harry lugnt. Draco nickade lätt och tittade bort ifrån Harry. Han tog försiktigt Dracos ansikte och kysste honom ödmjukt. Sendan arbetade han sig ner till hals, till nyckelben, till bröstkorg och till mage.
"Är du okej?" frågade Harry och ännu en gång nickade Draco. Efter bekräftelsen började Harry öppna upp hans jeans...

Där måste jag sluta, tyvärr Jag vet att här finns folk som har läst värre, men, tyvärr, måste jag följa och respektera mugglis regler!