Rollspel: Kärleken.

"hehe, förlåt. jag har mycket humörsvägningar, men jag kanske.... gillar dig."

"jag har märkt att du har humörsvägningar" sa jag roat och såg sedan lite osäker ut "jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag känner..." sa jag försiktigt för att inte göra henne arg

Det var en aning pinsamt.
Jag böjde mig tillbaka.
- Okej, när du har klurat ut det kan du säga det till mig, ses.
Sen gick jag till flickornas sovsal och somnade.

Jag nickade lite osäkert och visste inte vad jag skulle säga.
"okej..." sa jag osäkert och såg efter henne när hon gick. Det kändes lite tomt, men jag var inte säker på om gillade henne eller inte.

Nästa dag var det tidig uppstigning, Måndag.
Jag gick ner till frukosten och satte mig brevid Janice.
- Hej, vad är första lektionen?, frågade jag henne.
- Qudditch, svarade hon bistert.
- Ja, vad kul!
Jag var ju sökare i Slytherins lag, lagkapten, och om jag fick säga det själv var jag otroligt bra på att flyga, det skulle bli jätte kul.
Så efter frukosten gick jag ut till planen med min Åskvigg.

Jag satte mig mig vid frukosten och såg på mitt schema där det stod spådomskonst och jag suckade och gick upp mot norrtornet

Jag gick och satte mig med min nya tjejekompis.


-Hej varför sitter du här själv?

Vi sjunde-års elever fick öva på en match.
Vi delade snabbt in oss in lag.
ÅH, nä.
Andra laget hade den elake, men bra söker Ruscel Rockwood.
Spelet började snabbt och kvicken försvann, långt borta.
Men plötsligt såg jag den, den var nära norrtornet.
Jag satte fart, men det gjorde Ruscel också.
Jag flög och flög, till slut var jag när fönstret och tog i sista stund tag i kvicken och gjorde en volt med kvasten så att jag inte skulle störta in i tornet, vi vann!

Jag såg Alysa koma flygande mot fönstret och trodde först hon skulle kracha in i tornet men hon väjde undan i sista stunden o jag andades ut och log innan jag såg ner i kristalkulan

Jag hade ätit klart och sprang till planen.Jag skrek så högt jag kunde: FÅR JAG VARA MED?!