Förändrad värld Lupple & Medi

Han gick till henne och plockade ner en flaska och räckte henne.
"Vildrosor tror jag skulle passa dig." Han smekte sedan hennes kind.
"Du ska få bada ensam om du vill. Kan vara i närheten så jag hör dig."


Hon skakade på huvudet och slöt sakta ögonen. Dimman tog hennes tankar i kontroll.
"Hämnd." sa hon trött och somnade kort efter.

Aurora såg oroligt på flaskan. Ensam? Det hade hon aldrig varit förut. Det hade alltid funnits personal i närheten eller i samma rum när sådant skett. De hade sagt att det var för deras säkerhet men det kändes som en lögn. "Var gärna i närheten. Kanske behöver hjälp." Sa hon skämtsamt för att lätta upp stämmningen innan hon vände sig mot kranen för att börja fylla upp vatten.

Han såg oroligt på henne, hennes ord var oroande men han fick lov att hantera den saken imorgon. För stunden behövde hon sova.

Han såg på henne och log.
"Om du vill kan jag stanna. Det är inget tvång." Han tog flaskan från henne och hälld i några droppar. Genast började det dofta av rosor och han log.
"Känner du? Jag tycker det här är DIN doft." Han log mjukt.

hon vände sig om och drog djupa andetag.
En tjänare knackade försiktigt på dörren.
"Jag kommer med rena kläder för er människa. Frun frågar om hon ska äta middag i kväll?"

Aurora visste inte vad hon ville, vara själv eller ha sällskap? Framför allt så visste hon inte vad hon borde svara, vad var det rätta svaret? Hon sökte forskande i hans blick, i ett försök att lista ut svaret men det var omöjligt. " Stanna en stund?" Bad hon försiktigt. Det var vad hon ville svara och det var också vad hon svarade. "Det luktar gott." Viskade hon leendes.

Han såg på tjänaren som steg in i rummet och studerade kläderna i famnen. " Jag tar kläderna tack." Sa han och reste sig upp för att ta emot kläderna. "Jag meddelar frun själv. " Försäkrade han. Han ville helst inte konfrontera sina föräldrar just nu men att skicka tjänaren med ett jag vet inte-svar var oerhört orättvist. Ingen skulle behöva sättas i den situationen.

(Minns inte vad killarna heter xdd )

(din heter Rafeal och min Theodore)

Theodore log svagt och slog sig ner på en pall.
"Jag kan stanna så länge du önskar." Sa han och lade huvudet på sned.
"Så är du nöjd med doften?" Frågade han.
"Och du ska se sängen sen. Den är något tagen ur en film..." Sa han med en låg stämma.


Pigan nickade och backade.
"Det ska bli." Sa hon och vände sig om.
Rhiannon vände sig om i sömnen och kved oroande. Hennes hand rörde sig.

(Tack )

"Väldigt nöjd." Viskade hon och såg på vattnet som började att fyllas upp. Hon stod med ryggen mot honom och ville be honom att titta bort men visste att det inte var rätt sak. Det hade de fått lära sig, att deras kroppar inte var något som skulle vara hemligt. Hon hade aldrig förstått varför. Med försiktiga händer började hon knäppa av sig kläderna och steg snart naken ned i badkaret.


Rafael följde pigan med blicken och sedan med hörseln. Hon gick mot köket. Rätt val. Han hängde upp kläderna i garderoben. Såg oroat på henne när hon kved till men skyndade sig ned till sin mor och far. " Jag kan inte lova att hon kommer till middagen ikväll. Hon återhämtar sig efter en operation. " Förklarade han sakligt medan han stod framför sina föräldrar med armarna bakom ryggen. Så som de var lärda att stå, ordentligt.

Theodore log och vände sig om. Det skulle ta tid att få henne att vänja sig. Trots detta så ville han se hennes kropp.
"Säg till när jag kan vända mig om. Det är ingen fara Aurora." sa han med en len stämma.


Iris såg upp från boken och skakade på huvudet.
"Åh Rafael det är inga fara. Om hon behöver vila ikväll så kan mat bäras upp. Idag är det en fest för dem. imorgon är det en tillställning för familjen. Då vill jag ha henne med. " Hon log kallt innan hon såg mot sin make.
"Kan man få smaka henne mon tro?"

Det varma vattnet omslöt hennes kropp och hon lekte lätt med bubblorna på ytan. "Du kan vända dig om." Sa hon försiktigt och såg mot honom och lät håret falla ned över hennes axlar,

Rafael såg på sin mor och hennes ord kändes inte äkta. Det spelade visst roll att hon inte kunde närvara ikväll. "Det underlättar att höra. Imorgon ska vi båda delta." Sa han för att sedan känna ytterligare en våg av irritation. Varför skulle de också smaka? Det kädnes helt fel.

Hans far tittade upp från boken och såg på sin fru. "I sinom tid, våra söner vet att det är vår rätt." Sa han lugnande.

Theo vände sig om och tog en pall till kanten. Sakta slog han sig ner och såg på hennes nakna hud.
"Vill du att jag tvättar din rygg?"


Hon såg sedan mot sin son och skakade på huvudet.
"Kommer hon inte få ett fult ärr? Kan du inte ringa läkaren och fråga? Det är bra om att veta sådana saker. Säg att hon är så trött och behöver vakna till."

Hon önskade att skummet skulle dölja mer men försökte att inte visa sin oro. Hon såg upp på honom och log. Han var mycket stilig och det tog en stund innan hon förstod vad han frågade. "Ja tack." Svarade hon viskande, inte för att hon trodde att det var rätt svar utan för att hon genuint ville känna hans händer.

Han såg på henne och kände irritationen öka. Varför var hans föräldrar så...omöjliga? "Mor just nu känns det inte relevant. Jag låter läkeprocessen ha sin gång. " Svarade han och försökte att inte låta för otrevlig. Han försökte hålla sig rak i ryggen och hålla still armarna bakom ryggen. Hans far riktade en sträng blick mot honom. " Passa dig Rafael, det är din mor du tilltalar." Sa han allvarligt.