Livet på Hogwarts

Super, tycker om att du skriver ff med en hel del humor i eftersom de flesta inte gör det

Tack

Jag tycker att det blir roligare att skriva då, och eftersom att jag oftast är en väldigt glad människa så blir det lätt lite humor. Sen kanske min humor är lite småkonstig ibland eftersom att jag brukar skratta åt nästan allting. T.ex kan någon gå fram till mig i skolan och säga "Hej, jag gillar gula bananer" och jag börjar gapskratta...

Hahaa

Cissy u made my day

And u made my

det är så good! Du gör verkligen denna berättelse så bra! Nu ska jag läsa detta kapitel om och om igen ♥

Tack tack♥

♥ ♥

MERA

Här kommer ännu ett kapitel
Hoppas att ni tycker om det!

Kapitel 24, Den hemska sanningen

Morgonen började som vanligt, Ella väckte mig och vi gick tillsammans med Willie in till Stora Salen för att äta frukost.
Dagens första lektion skulle vara i Skötsel och vård av magiska djur. Vi gick med våra väskor över axlarna ner mot Hagrids stuga. Snön hade nästan smält bort helt nu och det ljusgröna gräset nästan lyste av solens värmande strålar.

- Välkomna välkomna, sa Hagrid och slog ut med armarna när hela klassen var samlad.
- Idag hade jag tänkt att ni, precis som alla de andra eleverna, ska få träffa ett mycket ståtligt djur, fortsatte han, följ mej!
Och med de orden tågade Hagrid iväg in mot skogen med alla eleverna bakom sig.

Vi kom fram till en liten glänta men några enstaka träd. I mitten av gläntan stod ett vackert djur med kropp som en häst och huvud som en örn.
- Vad är det där för något Hagrid? frågade en av killarna från Hufflepuff förskräckt.
- Det där, började Hagrid
- Är en hippogriff! utbrast en av Ravenclawelev
- Inte bara en hippogriff miss Bradshaw, sa Hagrid till flickan som tydligen hette Bradshaw i efternamn, säg hej till Vingfåle.
Vingfåle lyfte på huvudet och tittade på Hagrid, sedan sänkte han blicken och tittade istället på de döda illrarna som Hagrid hade hängandes runt halsen. Hagrid suckade och slängde en av illrarna mot Vingfåle som genast fångade den i munnen och glufsade i sig den.
Det var en väldigt rolig lektion och några stycken elever fick till och med chansen att gå fram och klappa Vingfåle.

Efter lektionen i Skötsel och vård av magiska djur gick vi tillbaka upp mot slottet och in till professor McGonagall's klassrum där vi skulle ha lektion i Förvandlingskonst.
Resten av dagen var väldigt lyckad om man bortser från att en av Slytherineleverna råkade få i sig lite av sin trolldryck under professorn Snape's lektion så att han spydde över halva golvet.

Efter middagen när jag var påväg till uppehållsrummet ensam efter att ha varit på toaletten så gick jag förbi en klassrumsdörr som stod lite på glänt. Där inifrån hördes två röster, först en röst som det lät som kom från en flickas mun och en annan som verkade komma från en pojkes.
- Snälla gör mig inte illa, sa flickan medan hon verkade gråta,
- Jag ska låta dig vara om du gör som jag säger, sa en hård och sammanbiten röst som lät vagt bekant.
Jag undrade vem det var som kunde vara så elak mot någon annan så jag kikade försiktigt in genom klassrummsdörren. Det skulle jag inte ha gjort, synen som jag mötes av var väldigt förvånande.
Inne i klassrummet stod Mike med trollstaven riktad mot en flicka som såg mycket rädd ut.
Mike, den snälla och trevliga Slytherineleven som skrev så fina brev, var egentligen inget mer än bara en simpel mobbare.

Jag vände på klacken och sprang gråtandes raka vägen därifrån. Jag sprang ut genom den öppna slottsporten och ut i den kyliga kvällen. Jag sprang ner till sjön och satte mig ner på marken. Där satt jag länge och grät. När jag var så trött så att jag nästan somnade reste jag mig upp och gick långsamt tillbaka upp till slottet. Trött och frusen kröp jag ner i min säng och somnade. Hela natten hade jag mardrömmar om Mike som med sin trollstav torterade andra människor medan deras skrik blev allt högre tills dem sedan dog ut och de utmattade föll ihop på det hårda stengolvet.