Öppet fantasy-ish rollspel! :3

(Måste bara säga att det är jättebra att rollet fortfarande är vid liv. )

Dazielle flög in i Arianas rum men såg henne inte där, fall hon redan hade gått visste hon inte.
Efter tjugo minuters letande och inte ens skymt av Ariana flög Dazielle ut igen till sin skyddsling.
"Jag hittar henne inte, jag har letar överallt, men har inte hittat henne!" sade hon

Avena kommer trött in och ser mot sängen men Ana var inte där ännu, var någonstans var hon? Kanske ute och jagar? Far det genom hennes trötta hjärna och stänger dörren om sig, det är först då när hon vänder sig om hon får syn på kvinnan. Avena skriker till av ren förvåning.
"Vem i helvette är då?" säger hon förvånat, för vem går in i en annans rum? Ja, hennes ordval kanske inte var det bästa heller.

Otåligt går helaren ut genom porten och sätter sig på sin åsna, med drottningen begravd i filtar i släpet bakom.
"Då ger vi oss av. Utan Ariana. Vi kan inte dröja mer. Tjänarna är säkra här, men inte drottningen. Hon är ett lätt byte för demonernas krafter", säger Crystal innan hon otåligt bestämmer sig för att rida iväg.

Samantha ler varmt. Det var hon. "Jag är din vän. Jag är här för att hjälpa dig" sa hon "säg mig, vad heter du?" Hon säger allt detta i en väldigt mjuk ton.

"Var exakt ska vi? Jag vill inte ha min skyddsling i mer fara." sade Dazielle. Hon kollade ner i marken och såg allmänt skyldig ut, skyldig och ledsen.

"Jaså?" sa Avena tvivlande och satte sig på sängkanten. Hon undrade om kvinnan var full eller hade något annat fel, men det verkade inte så?
"Avena, Avena Sigridsdotter." säger hon och studerar kvinnan, hon var vacker.
"Vem är du? Vad heter du? Vad gör du i mitt sovrum? Och vad tänkte du hjälpa mig med?" frågar Avena allt på en gång och hostar sedan kraftigt, hon trycker tygstucket mot munnen.

"Jag är en vän" upprepar Samantha "mitt namn är Samantha och jag har kommit hit för att söka upp dig." Hon log vänligt "jag kan hjälpa dig med vad du vill"

"Jo, jag har förstått det." sa Avena och tog ett glas med vatten, hon avskydde blodsmaken i munnen.
"Söka mig för vad?" frågade hon och la sig ner, trodde väl att hon drömde. Det enda hon ville var att bli frisk och det kunde ingen fixa.

"För att hjälpa dig" log Samantha "jag ser att du är sjuk. Jag kan hjälpa dig med det" Samantha satte sig bredvid Avena.