Mitt första Mugglisgame!

Majaluna: Vad ska man skriva i ugglan om man vill sponsra? vill nämligen göra det, men vet inte hur jag ska skriva eller vad jag ska "döpa" brevet till ^.^

Döp det till typ "sponsor" och skriv bara "jag vill sponsra blablabla's karaktär" (eller så kan du skriva karaktärens namn). ^.^

okej

Halloj! I det här kapitlet beskrivs lite av spelarnas känslor osv när de hissas upp mot sin död. Ah, trevligt. Jag lottade fram vilka spelares "perspektiv" som skulle framföras då det skulle bli alltför långt om alla framfördes i ett och samma kapitel. Men alla kommer, jag lovar! Som sagt så lottade jag. I nästa kapitel kommer det nog att bli blodbadet/vägen till blodbadet! Hoppas att... Detta kapitlet blir bra... Tack för era kommentarer, btw. Love you all ♥

1 ~ Starten
Distrikt 1 ~ Borttagen
Erik står på plattan. Beredd att åka upp. In. In på arenan. Erik försöker andas. In. Ut. In. Ut. Men det blir svårare och svårare ju närmare kupolen han står i kommer arenan. Hans inre är ett helt virrvarr av känslor och saker han vet att han måste göra där ute. Rädsla. Måste vara stark. Skräck. Måste springa. Ilska. Får inte springa av plattan förrän startsignalen gått. Andas. Erik märker knappt hur högt hans hjärta bultar, skräcken sitter avspeglad i hans ansikte. Det är nästan så att han känner det igenom dräkten han fått på sig. Det är en svart dräkt, som sitter tight vid midjan och runt kroppen. Det känns som en blandning av en gymnastikdräkt och någon slags baddräkt. Erik undrar vad som kommer att finnas där ute. Där ute.
Svetten rinner längs ryggraden och dräkten klibbar mot Eriks hud när plattan långsamt, långsamt höjer sig. Högre och högre. Snart är han där.

Distrikt 4 ~ luna lovegood 21
Ice ler hånfullt där hon står, på plattan, på väg upp. Redo. Hon andas in, djupt. Inte för att hon är nervös, nej. Hennes leende är stramt, varför vet hon inte. Hon är ju så redo hon kan bli! Det kan inte bli bättre! Hon försöker att kasta undan de förbjudna känslorna inom sig. De säger nej. De säger att hon är rädd. De vill göra henne rädd. Men Ice släpper inte in dem. Hon släpper inte in något sådant, det är hon alldeles säker på.
Hennes leende blir bredare när plattan börjar röra sig snabbare uppåt och hon fiskar fram den vassa nålen ur det strama, svarta tyget kring hennes kropp. Att de inte märkte det. Hon hade den nästan fullt synlig. Hon skrattar nästan högt. Det är ju patetiskt. Hon snurrar på den tunna nålen med sina smala, bleka fingrar. Den kan vara bra att ha.

Distrikt 7 ~ Hermione. Granger
Selark vacklar nästan till när plattan hennes fötter litar helt och fullt på börjar röra sig uppåt. Hon tar tag om sidorna i den cylinderliknande kupolen som stiger uppåt. Uppåt, mot en säker död. Andas lugnt. Andas lugnt. Selark har lovat sig själv, att hon aldrig, aldrig någonsin, kommer att ge upp. Fight until death, så som det stod klottrat på en husvägg i Distrikt 7. Det är så hon ska tänka. Fight. Även om den som klottrade förmodligen blev dödad. Selark känner svetten klibba ihop den hårt åtstramade dräkten hon bär. Ett ljus tränger in i den mörka, rörliga plats där hon står. Nu, nu är hon snart uppe.
Det första Selark ser är grått. Grått, grått, så långt ögat når. När hon sedan stiger mer och mer, ser hon arenans utformning. Det är en stad. En stad, som inte är en stad. Husen är grå, med igenbommade fönster och dörrar. Stora höghus och små ruckel. Alla övergivna och färglösa. Grus täcker marken och inget vatten eller liknande syns så långt Selark kan se. Det är en spökstad, tänker Selark. En övergiven stad.

Distrikt 5 ~ Kim Potter
Staden är förstås inte en riktig stad, det förstår Ellie. Men den ser så ut. De grå husen är skrämmande, och tillsammans med den smutsiga marken och de nerklottrade väggarna blir det som en mardröm. Ellie har sitt mörkbruna hår i en hästsvans som vanligt, men den är svettig och den tunna dräkten stramar i nacken. Ett ljud hörs någonstans ifrån och Ellie snurrar runt.
Spelarna står i en halvcirkel runt något som måste vara ymnighetshornet. Men det är ett grått, högt bostadshus. Övergivet, förstås. Vapen glimmar längst där uppe, tillsammans med röda och blå ryggsäckar som måste innehålla proviant och liknande. Ellie drar efter andan. De måste... Kommer att behöva... klättra upp där.

Distrikt 12 ~ Luna Ravenclaw
"30"
Den dånande rösten får Fredericks blick att slita sig från de grå husen som omger spelarna. Rösten kommer från ymnighetshornet... Eller, höghuset och dånar högt över deras huvuden. Nedräkningen.
"29"
Frederick försöker att andas. Det kommer att gå bra, intalar han sig men tror inte på sig själv. Han tänker på Alice, på hur stark hon skulle varit, och det inger honom hopp och styrka. Han gör det här för henne. För Alice. Han ska överleva för Alice, för mamma, för Ellen, Lova, Erika Melvin och Adam. Han ska klara det här. För deras skull.
"28"
Han ska klara det här.

Distrikt 3 ~ fashion7
Ky hickar till när rösten börjar räkna ner.
"27", fortsätter den.
Till höger om Ky, på plattan där, står en blek flicka med kritvitt hår. Hennes ögon är grå, precis som omgivningen, och hennes leende är ondskefullt. Ky undrar om han kommer att dö för just hennes hand. Han hoppas nästan det, hennes händer är så små och tunna att han tror att det skulle vara en ära att dö för så små händers skull.
"26"
Ky känner sig nästan lite spänd. Snart börjar det. Han står lugnt kvar, medan en liten, konstig känsla rör sig inom honom. Kan det vara.. Rädsla?
"25"
På Kys vänstra sida står flickan som också blev vald från Distrikt 3, Lidea, minns Ky henne som. Hennes orangea, yviga hår fladdrar i vinden, graciöst. Hennes gröna ögon är fixerade på huset i mitten av halvcirkeln med spelare.
"24"

Distrikt 12 ~ Idis ida-maria
Lisa-Maria torkar svetten ur pannan.
"23"
Hennes synanordning blev undersökt tusen gånger, för att kollas att den inte innehöll något vapen. Som om Lisa-Maria skulle smuggla in något sådant. Hennes guldbruna hår är klistrat mot pannan och den tighta dräkten är obekväm, passar henne inte alls.
"22"
Nedräkningen får Lisa-Maria att få gåshud. Hon andas djupt. Försöker iallafall. Snart, snart. Lisa-Maria planerar inte att klättra uppför det dör huset för att få tag på proviant. De kan bara glömma det. Hon skulle inte klara ens en meter. Okej, inte två.
"21"
Nu gråter hon nästan. Det här går inte, vill hon skrika. Hon vill skrika, och hoppa ned från plattan hon står på och sprängas i tusen bitar. Hon vågar bara inte, och tanken på mamma, pappa och Bella där hemma håller henne ifrån instinkten.
"20"

Distrikt 11 ~ Dracomalfoy1
"19"
På vänster sida om Dragon står flickan han minns som Vanella, hon som också anmälde sig frivillig till spelen. Han undrar först varför innan han minns hennes lillasyster och hennes gråt. En ensam tår letar sig ut men han torkar irriterat bort den. Han ska bara låta det här gå nu.
"18"
Behöver inte göra någonting.
"17"
Dragon känner lite svett i händerna, som inte är täckta med svart, stretchigt tyg. Han svär nästan. Det här är inget farligt, han ska bara gå ut där och få ett slut på alltihop.
"16"
Han bara står. Väntar, som alla andra. Väntar spänt, med ett litet, idiotiskt styng av rädsla tryckande i bröstet.

Distrikt 10 ~ Jacko
Jacko tänker på John när nedräkningen når 15. Snart, om bara cirka femton sekunder kommer allt kanske att vara över. Men han tänker kämpa, han tänker försöka. Inte bara ge upp, det skulle han aldrig klara av att göra. Han ska klättra upp där, om det så är det sista han gör. Han ska slåss.
"14"
Så lite kvar, så nära. Hur gick tiden så fort? Jacko vill plötsligt inte. Han vill därifrån, bort, bort fån den här hemska, grå världen. Men han vet att om han rör sig lider han en snabbt fruktansvärd död som ett lik i spillror.
"13"
Det som förr i tiden sas vara ett oturstal. Jacko har aldrig trott på skrock.
"12"
Han ser på alla barn som står i halvcirkeln. Flera av dem är små och hjälplösa, och Jacko tycker så synd om dem. Att de ska behöva vara här. Han har ingen aning om hur han ska kunna... döda en sådan ung person.
"11"
Elva sekunder.
"10"

Distrikt 9 ~ Elinaey
Zami gråter. Det gör hon. Hon vill inte dö. Hon vill inte. När rösten säger:
"9"
inser Zami att det här är slutet. Om nio sekunder kommer Hobbie inte att ha någon tvillingsyster längre. Zami gråter, och vet att hon måste se mesig ut. Men hon bryr sig inte. Hon vill inte dö.
"8"
Åtta sekunder. Kan inte tiden spolas tillbaka? Zami önskar det, av hela sitt hjärta. Spola tillbaka till när hon och Hobbie var fem år, allt var bra och alla mådde bra. Pappa levde. De var en familj.
"7"
Zami vill bara skrika. Skrika ut sin förtvivlan och längtan efter mamma, Hobbie, Cody, Tracy och pappa. Pappa som är död, pappa som aldrig kommer tillbaka. Zami undrar om hon kommer att få träffa honom när hon dör.
"6"

Distrikt 7 ~ Angelinaa
De sista fem sekunderna. Levi gör sig redo. Han vet att klättringen uppför skyskrapan inte kommer att vara någon match för honom, han som är en mästare på att klättra. Men sedan gäller det smidigheten, som krävs för att överhuvudtaget ta sig upp en liten bit där.
"4"
Levi ställer sig i position. Snart ska han springa, klättra, slåss och hoppa. Springa igen. Vinna. Han måste göra det.
"3"
Det är inte långt kvar nu. Snart, snart kommer det att börja. Allt kommer att börja. Det gäller döden eller livet nu, om tre sekunder.

Distrikt 6 ~ Borttagen
Colex är orolig. Faktiskt. Klättring har aldrig varit hans grej, inte alls. Men han måste klättra för att få tag på ett vapen, och han måste få tag på ett vapen för att kunna vinna. Han måste vinna. Det finns inget annat sätt, han måste klättra.
"2"
Det är så nära. Två sekunder. Colex gör sig redo, börjar på knäna. Andas in. Djupt.
"1"
Colex gör ett hopp. Lite för snabbt. Innan rösten hunnit säga "noll" och innan startsignalen gått. Colex fötter stöter i den grusiga marken samtidigt som han inser vad som kommer att hända. I nästa sekund, samtidigt som startsignalen går och resten av spelarna rusar iväg, hörs en ljudlig explosion och Colex tänker inte mer.

DÖDA:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Colex Redhins från Distrikt 6, Borttagen användare.

SPELEN ÄR IGÅNG!

jättebra, som vanligt!

Fantastic! Först tänkte jag att det var lite dumt mot "colex" att dö innan spelet öns börjat, men smart att det var en borttagen spelare. Och " mitt" eller zamis del var jättebra! Du är ju helt bedrövligt bra

Helt otroligt!
Yay jag är inte död ~

Så sjukt bra Jag hör typ action musik när jag läser detta XP Super peppad för nästa del XD (Hoppas du fortsätter döda dem borttagna först, då kommer min karaktär i alla fall inte bli en av dem tre första att dö XP)

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!
Jag dör så spännande!
Min var inte med *suck* men det var jättebra ändå!
Löl du är så bra!

din kommer också senare c: