Banana Phone

I bananaphones namn!! Det är helt amazing! *bevakar*

AWESOME!!! ^^
Ni passar verkligen att skriva tillsammans.
Bäst♥
OCH MER!! > )

Här kommer mitt kapitel ^^ och ja, jag har fått lite inspiration från både Divergent och Doctor Who xD
Och förresten så har har jag nu kommit på vad den där mystiska melodin ska vara, men jag fick inte in det i kapitlet, heh.
___

Vi sitter väldigt tätt packat i lådorna. Eller så står vi. Eller ligger ner, jag vet inte riktigt och jag bryr mig inte heller, det ända som betyder något är de underbara, fantastiska, supercoola, grävlingarna, de är så... coola! Det ända jag kan höra är sången som alla mässar, och det är även det ända som mitt huvud består av just nu. BANANA PHONE BANANA PHONE BANANA PHONE. Efter ett tag dör sången ut och jag ser att de flesta har somnat.

Jag vet inte hur mycket tid som har gått när locket öppnas, men jag känner att jag är trött, jag har bara somnat några få kortare stunder under resan. När jag får kliva ur lådan ser jag mig omkring. Jag har ingen aning om vart vi är, men jag blir chockad av det jag ser. Det är en stor lokal, större än någon jag någonsin sett förut. I lokalen så finns det säkert flera hundra lådor, och ur alla väller det upp massor av människor med fejkade leenden och stela rörelser. Fast fejkat är bra, eller hur? Ja, bestämmer jag mig för.
Det är lite kyligt, så jag drar min kofta närmare mig och huttrar till. Plötsligt kommer jag att tänka på Molly och Agnes, i vilken av alla lådorna kan de vara? I en halv sekund väller oro över mig, men den motas direkt undan. Vi är ju med grävlingarna, de skulle aldrig skada oss. Och även om de skulle är det ju bara jätte bra! För grävlingarna är jätte bra. Punkt.
Man ska inte tänka något annat.
Jag inser plötsligt att banana phone inte mässar i mitt huvud längre. Ingen sjunger. Det är faktiskt helt tyst.
En dörr nära mig – som jag inte såg förut – öppnas och ut kommer tre grävlingar.
Alla människor i salen knäböjer exakt samtidigt och mässar:
”Oh hälsade fantastiska Grävlingar, välkomna in!”
även jag rycks med och gör det. Men grävlingarna skrattar bara rått och vänder sig mot en stor monitor.
”Jag ser att du har fått ordning på dem, Melinae-Melis,” säger en av grävlingarna mot den.
En grävling har nu dykt upp på skärmen. Hennes röst ekar ut i lokalen.
”Haha, ja, fast det hade ju inte gått utan alla er andra grävlingar!”
Alla människor i rummet står helt stilla och lyssnar spänt. Vem är nu denna Melinae-Melis? Som om grävlingarna kunde läsa tankar, vilket faktiskt är ganska troligt, så säger en av dem:
”Detta, är Melinae-Melis, den allra överste-grävlingen. Det är hon som har gjort er alla normala! Ska du ta över nu, Melinae?”
”Ja. Okej.” Melinae-Melis hostar lite innan hon fortsätter. ”Jag, är er överste, ledare, mästarinnan av den här planeten och många, många fler planeter där bland. Jaja, jag vet, detta kan komma som en chock; Vi är inte på Tellus, eller jorden som ni kallar den, vi är på en annan planet! Nerfis, rättare sagt. Detta var den första planeten vi... vann. Nu är den vår. Ni här inne är människor, från er, nej vår... nyvunna planet Tellus. Och på andra ställen i denna gigantiska byggnad finns det även andra varelser från andra planeter. Vi har uppdrag till både er och dem. Ni ska alla ut i krig.”
Vid den meningen drar jag efter andan. Krig?! Men det är ju...! Jaha, just det. Krig är ju bra, i alla fall om grävlingarna säger det. Melinae harklar sig, och yttrar högt sin sista mening.
”Vi ska vinna Universum!!!”
Hela salen mässar efter.
”VI SKA VINNA UNIVERSUM!!!”
Grävlingen på skärmen försvinner och det blir tyst igen. En annan av grävlingarna pratar nu.
”Så, ni kommer strax på order i era huvuden på hur ni ska komma till matsalen och få mat. Sedan ska ni sova. Uppfattat?”
”UPPFATTAT, HERR GRÄVLING.”

När det börjar skymma och jag har ätit min mat (Banan pudding med extra banan smak och banan topping med banan krydda, mums!) så går jag mot sovsalarna. De är små bunkrar, med ca 10 sängar i varje. Jag tar min order om vart jag ska sova. Bunker B210, tydligen.
För att komma dit behöver man ta hiss. Jag och några andra åker långsamt neråt mot underjorden. Våning 12, 13, 14... Våning 21. Här ska jag av. Jag letar upp min bunker och ler stort när jag kommer in. Där på en säng sitter Agnes.
”Banana Phone, Spencer!” utbrister hon.
”Banana Phone, Agnes!” svarar jag glatt. ”Var är Molly då?”
Agnes leende dör ut lite.
”Hon skulle vara i bunker C320, längst ner... Våning 32.”
”Jaha, vad synd... men imorgon kanske vi kan fråga de underbara grävli...”
”LYSTRING, ALLA MÄNNISKOR!” avbryter en mullrande röst mig. Den kommer från en högtalare på väggen. Rösten blir lite lägre men fortsätter. ”Imorgon så ska alla vara uppe, på klädda och ha ätit klockan 6. Då börjar träningen! UPPFATTAT?”
Och i varje bunker av 320 stycken så dånar våra svar.
”UPPFATTAT, HERR GRÄVLING!”

Det är lite kyligt, så jag drar min kofta närmare mig och huttrar till. Plötsligt kommer jag att tänka på Molly och Agnes, i vilken av alla lådorna kan de vara? I en halv sekund väller oro över mig,
Min första tanke var: YIPPIE TÄNK PÅ ANNAT ÄN BANANAPHONE.
men den motas direkt undan. Vi är ju med grävlingarna, de skulle aldrig skada oss. Och även om de skulle är det ju bara jätte bra! För grävlingarna är jätte bra. Punkt.
Ååhhh....
Jag inser plötsligt att banana phone inte mässar i mitt huvud längre. Ingen sjunger. Det är faktiskt helt tyst.
Yippie IGEN!!!
En dörr nära mig – som jag inte såg förut – öppnas och ut kommer tre grävlingar.
Näääh!
Som om grävlingarna kunde läsa tankar, vilket faktiskt är ganska troligt,
Suck... Tidigare bevisade ni att de inte kan läsa tankar. Idiot.
”VI SKA VINNA UNIVERSUM!!!”
Oh no, hur ska detta sluta?

luna lovegood 21 - Jag hade tänkt att grävlingarna typ kunde läsa de som hade vätskan i sigs tankar ;3 men det kanske jag inte lyckades förklara så bra i kapitlet xD

HIHI SÅ BRA♥33333

AWESOME! ♥ skriver nog mer ganska snart. ^^

snälla säg att ni vet hur de ska bryta transen! Det här verkar inte bra...

Men awesome skrivet!

BEVAKAR!

Åh herregud O.O
Hur ska egentligen detta sluta?
Jag älskar vilken utveckling den här storyn har cx Från början var det mer än "flum-ff", men nu är det värsta sci-fiction och "VI SKA TA ÖVER UNIVERSUM"-tema. Hahah. Det är väldigt roligt att läsa alltsammans ;P
Något som jag konstigt nog tyckte var jättebra i den här delen var att du inom parantes skrev vad det var för mat de åt. Jag skrattade faktiskt, hahah. Det finns inget stopp på grävlingarnas bananberoende, right?
Om man tänker efter så är den här berättelsen ganska konstig, fast på ett väldigt bra sätt. Jag fattar bara inte vad era hjärnor får allt ifrån!

Säger som effie på slåtterceremonin:
"I just love it!"