When the Night Kills the Day [SV]

Av något skäl kändes det passande med "goda fröken."

Kärt barn har många namn.

Åh jag vet, jag vet, känner bara att jag behöver sörja lite just nu, hur knäppt det än låter. I morgon går jag förmodligen över till lite gladare musik.

Bara du inte går hela kvällen klädd i svart, så är det väl helt normalt med lite dyster musik "Det är helt okej att sörja. Det är bättre än att tyst bära det inom sig och visa upp en falsk fasad", är det inte så man säger??

Oroa dig inte, jag har inte ett enda svart plagg på mig. Sannare ord har aldrig tidigare blivit sagda, min kloka vän!

Hehe Då kan jag vara lugn

Har dragit ut på att läsa hela dagen men insåg att jag måste ta itu med det förr eller senare. Kan bar ainte fatta att det är slut. Vad ska jag nu göra på lördagarna, liksom??

Blir alltid lika glad av att få läsa om Seras och Pip tillsammans, jag älskar dem så mycket, hur de beter sig med varandra och hur de pratar med varandra… underbart ♥

Jag var helt övertygad om att Heinkel dog efter Walters attack, så det var en överraskning att få återse henne! Jag gillar hur hon och Seras mer eller mindre har tagit över efter Anderson och Alucard, respektive. Det ger lite en känsla av något slags poetisk kontinuitet

Jag älskar Seras och Integras scener och hur nära de har kommit varandra. Speciellt kul är det att tänka tillbaka till hur det var i början, när Seras knappt ens vågade nysa i Integras närvaro och Integra var svartsjuk för att hon trodde att Alucard hade för avsikt att göra Seras till sin vampyrbrud eller något jösses, som de här två kvinnorna har utvecklats under storyns gång, de har verkligen kommit långt!

Omg, mamma Integra! Världens bästa lösning på problemet med arvinge

”Ett par blodröda ögon med smala, kattliknande pupiller stirrade tillbaka på henne.”
och där började jag gråta och skratta på en och samma gång, måste ha sett ut som en riktig galning

Jag var ett totalt vrak när jag läste slutet av kapitlet och epilogen och nu sitter jag här med rödgråtna ögon och ler brett för mig själv! LittleButterfly, jag älskar dig, det här var ett perfekt avslut!! Perfekt rakt igenom, jag skulle inte ha ändrat på en enda liten detalj, även om jag så hade kunnat

Tack för att jag har fått ta del av den här underbara storyn och följa de här precis lika underbara karaktärernas resor, det har varit en oförglömlig upplevelse

Starbuck: Tack så hemskt mycket än en gång, vad glad jag blir, ditt beröm överväldigar mig nästan!

Vad kul att du gillade Seras och Integras interaktioner, jag tyckte väldigt mycket om att skriva dem. Du har rätt, de har båda genomgått en ganska stor karaktärsutveckling, vilket jag när jag började skriva faktiskt var lite orolig för att jag inte skulle klara av att förmedla på rätt sätt. Karaktärerna tycker jag är bland det viktigaste i en berättelse, så jag är väldigt mån om att få till det rätt när jag skriver om dem.

Och vad gäller vad du ska göra på lördagarna hädanefter... Vad sägs om att återgå till vad du nu än gjorde innan den här berättelsen började?

Du är värd allt beröm i världen

Skojar du?? Du har definitivt inget att oroa dig för du är ju rena naturbegåvningen på karaktärer, varför tror du annars att man skulle ha blivit så fäst vid dem?

Minns inte vad jag gjorde innan

förresten, du råkar inte ha nån ny story på gång?

Åh, tack så jättemycket, du är så fin!

Faktiskt arbetar jag på något som jag kanske kommer lägga upp här på Mugglis, men i sådana fall lär det dröja åtminstone några veckor innan dess. Jag kan ju säga till om och när det blir av med det, om du vill?

Du behöver inte ens fråga!! jag är intresserad, vad det än är för typ av story

Då var det lördag och ingen uppdatering Känns tomt...man har blivit lite van vid att det alltid finns ett nytt blodigt kapitel här som väntar på att bli läst...och nu är det inget... hur är det möjligt att fortsätta leva i den här världen*dramatisk gest*??