Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara åt upp frukosten och gick mot sin lektion i talmagi. Hon fick snart sällskap av Nicci, hon var egentligen ett år äldre men hade fått gå om eftersom hon haft drakkoppor förra året.
"har du i mot sällskap?" sa Nicci
"nej det har jag inte" sa hon och de gick in i klassrummet och satte sig ner och väntade på att lektionen skulle börja

Mörker. Det var allt han kunde utskilja. Allt han såg var mörker, allt han kände var en brännande smärta på hans högra midja, där hans halvmåneformade ärr befann sig. Han försökte att öppna sina ögon, men han hade ingen kontroll över dem. Var det här döden? Isåfall var döden skit.

Cara hade faktiskt riktigt trevligt med Nicci, hon var inte så dum när man lärde känna henne. De satt och skrattade på lektionen och professor Gillian såg argt på dem men de sänkte bara volymen men fortsatte skratta
"jag trodde det här året skulle bli tråkigt när alla mina kompisar slutat men det kanske inte blir så dumt" sa Nicci
"nej jag tror det kan bli riktigt roligt" sa Cara och de lämnade lektionen ochgick mot Hagrids lektion

Fortfarande mörker, han kunde inte röra en muskel. Att vara osedd av alla var nu mer smärtsamt än någonsin. Han kunde inte känna sig själv andas, han kunde inte känna någonting. Förutom smärtan i han högra midja. Han hoppades att någon skulle upptäcka honom snart, han hoppades att han kunde få se igen.

Cara log mot Nicci när de gick från lektionen, de hade tagit hand om testeralerna
"det var intressant även om det var svårt att ta hand om något man inte kan se" sa Nicci
"jag älskar testeralerna" sa Cara och de kom in i entréhallen "ja här skiljs vi och har vi tur ses vi igen, beror på om bag överlever lektionen med Richard" sa Cara och skrattade lite innan hon gick ner mot trolldryckskonstlektionen och stannade när hon såg Hufflaren hon pratat med i köket, hon vill minnas att han hette James i och hon satte sig på golvet bredvid honom
"hållå" sa hon lite oroligt och undrade vad man säger till nån som verkar medvetslös och hon försökte minnas vad Jezebel hade lärt henne, hon kontrollerade pulsen, den var svag men stadig och hon trollade fram ett glas vatten som hon försökte ge honom och hoppades att han skulle vakna

James hörde något, det lät som om det var långt borta. Rösten verkade bekant, men han kunde inte höra vad den sade eller placera vems röst det var. Plötsligt kände han något där hans mun skulle varit, något kallt och blött rann ner i hans strupe. Lika snabbt som allt slocknat då förbannelsen träffade honom bländades hans ögon av det dunkla ljus i fängelsehålorna, han hostade upp lite av vattnet och drog efter andan. Bredvid satt en Slytherin, han kände igen hennes ansikte, men kunde inte direkt komma på varg han sett henne. Sedan tänkte han på mat och kom ihåg deras samtal i köket, och hur hon blivit sur när han nämnde att umgås med alfer. Han in såg att hon hade räddat hans liv, om han nu varit död. Hans hals kändes ttorr, även om vatten nyss runnit ner i den, men han lyckades tvinga fram ett hest
"Tack."

Cara såg lättat på honom och hjälpte honom upp så han satt upp
"ingen orsak, jag et inte hur stor nytta jag gjorde men du vakna i alla fall" sa hon lättat och log mot honom och såg på honom och gav honom glaset med vatten "får jag fråga vad som hände?" sa hon vänligt

"Jag minns inte..." sade han och tänkte efter. "Jo, jag minns att någon torterade en elev. Jag minns inte vem som torterade vem, bara att jag kände igen honom..."
Han lade panna i sin handflata, huvudvärken började öka nu.

"det var ju informativt" skrattade hon och reste sig upp och hjälpte honom upp "jag tycker att vi går till sjukhusflygeln, du kan vara illa skadad och även om min far är läkare är jag det inte" sa hon leende "kan du gå själv eller ska jag stötta dig?" frågade hon och såg Richard en bit där ifrån
"ska du skolka?" sa han leende
"det angår inte dig!" fräste hon och såg på James "ska vi röra på oss?"

"Visst." mumlade han med en snabb blick från killen som lett retsamt mot Slytherin eleven. Namnet Cara dök upp i hans minnet. Han försökte att resa sig upp, men föll ihop av smärta och fick hjälp upp av Cara.