Som en mjuk vind [SV]

Bra meera

Superbra!

Lyckan Ella hade i kroppen lade sig inte, den spred sig till hennes hjärtat där den la sig till ro.
De gick ut med gatan de anlänt på. De gick några meter och några till, tills Ellas mor harklade sig lite.
"Hogwartsklädnad, var kan vi hitta det?" frågade Ellas mor med en liten nervös blick på de båda trollkarlarna.
Trollkarlen som hette Daniel pekade på en liten butik som tydligen säljde Hogwartsklädnader.
Ella log lite och skyndade sig inte i butiken, hon stod inte bara ut med att inte veta vad som fanns där inne.
Det var litet och trångt och genast när de om in möttes de av en ung dam med ett skimrande vitt leende. Hon hade brunt lockigt hår till strax ovanför bysten och blå vackra ögon.
"Välkommen till Madam Malkins klädnader för alla tillfällen! Jag antar att det är en Hogwartsklädnad till unga fröken här?" frågade hon med ännu ett leende.
"Det stämmer", pep Ella fram till hon som Ella antog var Madam Malkin.
Madam Malkin drog fram en pall och visade att Ella skulle ställa sig på den. Ella gjorde som hon blev ombedd och Madam Malkin drog fram sin trollstav och med en liten svisch så var ett måttband där. Ella stirrade med ögon stora som klot.
Hon började genast mäta Ellas kropp samtidigt som hon mumlade siffror för sig själv. Efter en stunds mätande så försvann måttbandet lika lätt som det kommit fram.
Det ersättes av en svart klädnad som Madam Malkin drog över huvudet på Ella. Madam Malkin började nåla på några få ställen.
"Är du Madame Malkin?" frågade Ella och stirrade ner på sin lite förstora klädnad.
"På sätt och vis. Min mor skapade denna butiken, så det är väl därför jag jobbar här och jag heter ju faktiskt Malkin, så jag lät namnet vara kvar", svarade hon och drog klädnaden av huvudet på Ella.
"Kan du vänta en minut, är du snäll."
Det var ingen fråga men Ella nickade ändå.
Efter cirka en minut kom hon tillbaka med en stor påse som hon räckte över till Ellas föräldrar.
"Jag gjorde lite extra saker och hatten följer med", sade hon åt min frågande min, när jag såg den stora påsen. Hon log och jag besvarade leendet. De betalade och gick sedan därifrån.
"Om dina föräldrar går till Flourish och Blotts och inhandlar dina böcker med Hellach så kan vi tre, du jag och din lillasyster, gå och handla din trollstav", sade Daniel och de delade på sig. Ella tog genast sin lillasysters hand med ett brett grin på ansiktet.
Hon skulle köpa sin trollstav!

Meeer! älskar din ff

Ella kände svetten bryta ut i handflatorna.
Hon torkade envist av dem på hennes byxor medan hon gick.
Daniel hade pekat ut en butik som tydligen hette Olivanders. Ella stirrade fortfarande på skylten ju närmare de närmade sig den. Det var en vanlig svart skylt med ett guldfärgat band runtomkring och i ovalen så stod det med snirklig text:
"Olivanders"
"Jag är nervös", viskade Ella till Elin utan att ta blicken ifrån skylten.
"Jag med", viskade Elin tillbaka och Ella förstod inte varför, hon skulle ju inte direkt handla trollstav, men Ella bestämde sig för att det var bästa att inte frågade.
De var framme.
Ella sköt försiktigt upp dörren, den gnisslade lite, och gick in.
Det gick precis ut en kille med ett glatt leende på ansiktet när de kom in.
"Välkommen!" log mannen och tittade på Ella.
"Nå... en trollstav ska vi nog hitta för dig..." Han vände sig om och följde med ett finger längst en rad med många askar. Han drog fram en ask och plockade ut en trollstav.
"Prova denna, 9 tum vinranka, vilehår som kärna, oböjlig."
Han sträckte fram en snirklig trollstav med ett otroligt vackert mönster. Ella mötte den med sin blick och greppade försiktigt tag om den med sin högra hand och kände dess tyngd i sin handflata.
"Vifta lite med den!", log mannen bakom kassan och Ella skyndade sig att göra som han sa. Till hennes stora förfäran sprack en spegel i tusen bitar och Ella lade förskräckt ifrån sig trollstaven på bordet.
Mannen mumlade något tyst och spegeln lagade sig.
"Inte den", sade han och vände sig om återigen.
Han klättrade upp på en stege och drog fram en annan ask.
Han plockade ut trollstaven ur den och räckte den till mig.
"12 1/4 tum rosen trä, enhörningshår som kärna, böjlig."
Ella behövde inte svinga med den för att känna att det var rätt trollstav. En sorts pirrande värme spred sig i hennes kropp. Starkare än lyckan hon kände. Denna känsla verkade erövra alla andra känslor och Ella kände mig hemma, som om hon och trollstaven var ett, som om att den var en dl av henne, bara att de aldrig hittat varandra, men att de äntligen var tillsammans.
"Det är min trollstav", viskade Ella med ett litet skyggt leende.
"Såklart det är", log mannen bakom kassan med ett varmt leende.

meeera! ♥

Förlåt för att det tar så lång tid att skriva, men jag har prov och läxor och massvis med saker och alla mina helger är upptagna hela tiden, men så fort jag har fått ett dugligt inlägg kommer ni (om någon läser) att vara de första att få se det.
Förlåt ännu en gång, jag ska bättra mig.
JAG SKA.

det är lugnt, har själv mycket i skolan nu ♥

Lyckades skriva ett inlägg iaf!
~
Ella kände dess svala tyngd i handen, hennes alldeles egna trollstav. Dagen därpå skulle tåget mot Hogwarts gå. Ungfär en månad hade gått sedan hon hade varit inne i Diagongränden. Ett nervöst leende spelade på hennes nervösa kropp.
Klockan var mycket och Ella borde egentligen sova, alla i hela huset sov. Alla. Men Ella kunde bara inte somna, inte med den tryckande nervositeten som hade lagt sig över henne dagen innan. Alla saker var packade och det var inget som fattades, men fortfarande så kändes det konstigt, det var något mer än nervositeten som fanns inom Ella som bekymrade henne.
Som en stor fet klump i magen. Den hade ett hårt grepp och verkade inte vilja släppa taget, som om den inte ville försvinna om inte vad klumpen innebar hade funderats ut.
Klumpen fick Ella att känna sig svag och klumpig. Ella lade föriktigt tillbaka sin trollstav i sin förpackning, som låg på skrivbordet, innan hon kröp ner under det tjocka täcket. Ella lade sig och stirrade rakt upp i taket, undrade vad hon kunde göra för att allting skulle bli bättre, att klumpen i magen skulle släppa, att nervositeten skulle släppa och att hon skulle somna.
Men ögonblicket kom inte.

Ella stirrade på lapan i taket hur länge som helst. Klockan paserade tolv, ett, två, tre... hon hade inget riktig fattning om tiden men någon gång mellan tre och fyra så måste hon ha somnat, helt utmattad och tom, för klockan 9 knackade det på dörren till hennes rum och hennes lillasyster kom intassande genom dörren och kröp upp bredvid henne i den varma sängen, Ella lade ut handen och lät Elin krypa upp och luta sig mot Ellas axel. Ella lade sin arm runt Elins kropp och kramade henne. Plötsligt snyftade Elin till och Ella kramade hårdare om henne, ville ta bort allting ont som skulle hända sin lillasyster.
”Allt blir bra”, viskade Ella och önskade för hela sitt hjärta att det skulle vara sant.
Då slogs Ella om vad det var klumpen berodde i magen berodde på. Det var den osagda kärlek till sin lillasyster och hemlängtaden och saknaden.
Herregud, tänkte Ella, jag kommer inte komma hem på flera månader.

jätte bra!