Memories In A Diary [Sv][PG]

Meer!

Jag älskar namnet Ariana ♥
Superb!

Love!

super bra!!!

Åhh JÄTTEBRAAAAA Du skriver SKITBRA

Suuuuuupeeeerbra! ♥

Mer!

du skriver så bra!

Tack för alla fina kommentarer. Jag är också mest nöjd med denna bok, eftersom mitt skrivande utvecklats.

---

Kapitel 1
A Way Back To0 The Past.
10 augusti 2016

Det var sommarlov fortfarande och Dave hatade sommaren. Inte på grund av den sköna värmen, fåglarna som kvittrade och det gröna gräset han kunde vara ute och springa på. Nej, han hatade sommaren och av helt andra orsaker. Hans mamma och pappa var två stora sådana. Även hans mammas kusin Draco Malfoy var en stor fet idiot enligt Dave. Han hade inte förstått i början varför alla var så avvisande mot honom och de hela tiden verkade som om han gjort något fel genom att bara finnas till. Han trodde att hans föräldrar Alexis och Andreas hade blivit glada när han föds men så var det inte. Han hade gjort dem besvikna så fort och allt hade vänt med vinden. Dave var 17år nu, en myndig trollkarl. Han bodde hemma bara för att det var två månader till efter hans födelsedag tills hans sista år på Hogwarts skulle börja, då var det ju som ingen idé tyckte han. Han fick stå ut den här sista sommaren, sen skulle han aldrig mer återvända till Dolder huset. Eller jo, en jul till kanske han skulle fira i sitt så kallade hem och med sin så kallade familj.

Dave killade sig i det mörka håret när han suckade lätt. Han hade en svart skjorta och svarta shorts på sig. Han kollade ut över ängen som han satt på och såg sin tremänning Scorpius komma emot honom. Han suckade lite. Scorpius skulle fylla 11 år till hösten och såg halvt upp till Dave, men bara i smyg. Han kunde vara rätt versig mot honom också ibland. Dave orkade verkligen inte med någon små unge som Scorpius nu så han reste sig upp och tänkte gå in i stället. När han gick förbi Scorpius utan ett ord så kände han sin tremännings sura blickar i ryggen. Han brydde sig inte utan kollade mot solen, jo snart var det middagstid. Han undrade lite halvt vilken förmaning hans pappa skulle komma med den här gången. Han gick in i matsalen och satte sig ner på sin vanliga stod på den högra långsidan. Hans mamma och pappa satt på varsin kortände och efter bara en kort stund satte sig Scorpius och Pancy mittemot Dave. Pancy hade också kommit på besök, det borde inte ha förvånat honom förstås eftersom Scorpius var där. Maten serverades av den nu väldigt gamla husalfen Vera. Det var fläskkarré och hackad potatis med sås. Det både såg och smakade gott.
”Verkligen utsökt mat frun” sa Pancy och kollade mot Daves mamma Alexis och böjde lätt på huvudet. Alexis log svagt tillbaka och böjde lätt på huvudet tillbaka.
En stund in i middagen så kom en uggla susande mot fönstret och knackade på med näbben.
”Dave hämta brevet och ge det till mig” befallde Daves pappa Andreas kommenderande. Dave suckade men reste sig upp och gick fram till fönstret och tog emot brevet från ugglan. Dave fick fram ett litet leende. Brevet var från hans kompis Ariana Brown. Dave stoppade brevet i byxfickan och satte sig ner vid matbordet igen.
”Sa jag inte att du skulle ge mig brevet” sa Andreas kallt.
”Jo, men brevet var till mig” sa Dave surt.
”Det spelar ingen roll vems brev det var, du skulle ge det till mig och du gör inte som du blir tillsagd. Du får en chans till, ge mig brevet” Sa Andreas mycket surt och kyligt.
Dave vägrade ge ifrån sig brevet så han ignorerade sin pappa och bara fortsatte äta som om ingenting hade hänt. Dave visste han provocerade för mera men det sket han i, det var hans brev.

Andreas fick nog, han slog näven hårt i bordet så tallrikarna och glasen skakade när han reste sig upp.
”Du ger mig det där förbaskade brevet och det är NU” skrek Andreas förbannad.
”Aldrig, det är mitt” sa Dave och kollade bestämt och irriterat på sin pappa. Andreas gick fram till Daves stol och bokstavligt drog honom ur stolen i kragen.
”SLÄPP MIG, JÄVLA GUBBE” skrek Dave argt och slog till sin pappa hårt vilket provocerade Andreas ännu mer. Andreas slog till Dave också flera gånger att Dave fick knipa efter andan. Dave knuffade sin pappa hårt i väggen och tog sin chans som bättre springare att springa där ifrån. Han visste inte riktigt vart han skulle. Regnet öste nu ner utanför och Dave bestämde sig för att springa upp på vinden.
Han sprang och hörde steg bakom sig men han kollade inte bak. Han sprang upp för trappan till övervåningen och sedan öppnade han dörren till vindstrappan och låste den efter sig. Dave andades andfått ut och gick upp för trappan. Han brukade inte vara på vinden men nu skulle han ta tillfället att rota igenom lite där uppe, fanns säkert en hel del intressant. När han kommit upp för den trånga branta och knakiga trappan så möttes han av ett stort dammoln som fick honom att le lite. Han satte sig ner på översta trappsteget och drog fram brevet. Han öppnade det och läste.

”Hej D
Hoppas du inte torkar ut helt där borta. Jag saknar dig otroligt mycket. Jag har varit hos mormor nästan hela sommaren och hon får oss alltid att göra tusen saker så jag är glad jag har en paus i alla sommar aktiviteter att jag hinner skriva.
Vi åkte faktiskt en vecka till Paris också. Kan du tänka dig, Paris. Det är en underbar stad, hoppas du får chansen att åka dit någon gång. Det är något magiskt över den staden, skulle varit så romantiskt i fall någon man tyckte om, förutom familjen då varit där. ”

Dave tog en paus. Han ruskade lite på huvudet och drog en hand genom håret. Vad höll han på med egentligen? Han undrade om han lite föra året fått Ariana att tro han var intresserad av henne? Det var han knappast. Inte egentligen. Nog gillade han henne, som en kompis men inte mer. Han fortsatte läsa
”Kan inte vänta tills vi börjar skolan igen och får träffas. Vi måste bara sitta tillsammans på tåget, såklart det ska vi väl hela gänget antar jag. Skulle verkligen uppskatta en uggla från dig också, så jag får veta hur du har det.
Kram, din A”
Dave suckade igen. Han orkade verkligen inte svara på det där brevet nu. Han stoppade ner det i fickan igen och reste sig upp. Han kollade sig omkring på vinden. Förutom en massa damm fanns det ett helt gäng lådor med saker från gamla och nyare tider. Det stod en gammal säng längds in i det vänstra hörnet. Det verkade väldigt gammal, i alla fall på håll tyckte Dave. Sen när han gick längre in åt andra hållet så fans det ett gäng kläd garderober. Vissa hade till hört hans mormor. Han tänkte på att han aldrig riktigt lärde känna sin mormor, han mins henne vagt men hon hade dött när han var liten. Sen hittade han en gammal skolåda det stod C.M. på. Den såg inte ut att innehålla några skor precis så han tog upp den och lyfte på locket. Han log där i låg ett par fotografier på hans mormor, men också hans mamma när hon var mindre. Hon verkade ha varit snällare då tyckte han. Men han rotade vidare och hittade några brev. Men dem brydde han sig inte om när han såg dagboken. Dagboken var det, hans mormors dagbok. Han kände en stark lust att läsa den. Han lämnade lådan men tog dagboken och satte sig på översta trappsteget igen och blåste av dammet från den. Han log lite och öppnade den.
”Denna dagbok tillhör C. M.” stod det på första bladet. Dave bläddrade vidare.

”4 november 1977
Kära dagbok, idag är det november och snön har börjat att falla över Hogwarts. Det känns plågsamt att det är mitt sista år här. Man gör allt för sista gången liksom. Vi var på årets första Hogsmead utflykt idag. Det var där jag köpte dig. Jag känner att jag inte kan hålla allt inne längre. Du skulle ha sätt hur Snape svansade runt den där Evans. Förstår honom inte, hon är ju tillsammans med den där Potter nu. Jag sitter faktiskt vid brasan i Ravenclaws sällskapsrum nu när jag skriver. Snacka om att alla hatade mig när jag blev Ravenclaware. Tror aldrig Lucius kommer förlåta mig för det, far gjorde det aldrig innan han dog. Lucius ska påstås ta hand om mig nu, det vet man ju hur det går. Jag han och den där näsvisa Narcissa tillsammans på herrgården, kommer knappast att gå.
Måste gå nu dagbok, Amanda kom precis.
/C.M.”

Dave var helt förstummad, ingen hade sagt något om att hans mormor varit i Ravenclaws elevhem. Han gnuggade sig för pannan lite och bläddrade sida igen.

Bloody Brilliant!