Ödets sarkastiska humor

Alltid roligt att själv som "författare" åter uppleva sina berättelser och diskutera dem med nya läsare.

Ja, det är ganska synd om Sirius... Vad gör inte en historia om inte olycklig kärlek???

Jätte bra, men har ni slutat skriva på den?

hej igen... sry! Haft mycket under skolåret... är det någon kvar här?? Tänkte lägga upp ett kap och se om ni fortfarande är intresserade

---------------------------------------------
Kapitel 4 Everything for christmas!

[Bea]

Julen hade kommit och huset var vackert dekorerat i rött. Det var endast till jul som rött var tillåtet i dödsätares hus. Regulus var ju en sådan, en dödsätare, fast det hade Bea vetat om länge. Hon tyckte inte om det, men hon hade valt honom även om hon visste om det! Det var ett beslut Bea planerat på att hålla sig vid. Hon hade ju menat det när hon svarat ja på bröllopet. Regulus var för tillfället hemma. Bea satt bredvid honom med sitt huvud lutandes på hans axel. De var båda mycket försiktiga med närkontakten. Inte för att de ville, utan för att en dödsätare skulle kunna komma upp från ingenstans! Men idag spelade det ingen roll. Det var julafton och ingen av dem var särskilt munter. Det var deras första jul som gifta, men det var något som saknades och Bea visste precis vad det var. Hon saknade sina vänner och ville att de skulle komma.

[Regulus]

Regulus strök försiktigt sin fru på kinden. Hennes mage hade växt extremt och hon såg snart ut att spricka. Bea själv såg inte så sprickfärdig ut men själva magen såg så ut. Han visste att hon inte var särskilt lycklig för tillfället. Var det något han ville var det att gå henne att bli glad.
”Kom igen gumman, var inte så ledsen!” bad Regulus och smekte hennes kind.
”Jag… Jag” Bea suckade och såg på honom. Hennes ögon fylldes lätt av tårar, men de började inte rinna. ”Jag är inte ledsen, jag älskar att bära ditt barn! Jag tycker det är underbart att fira min första jul med dig! Men det känns som om Lillan och killarna behöver mig!”
Regulus strök bort de tårarna som börjat rinna ned för hennes kinder och lyfte sedan upp henne och satte henne i sitt knä.
”Jag förstår det gumman! Och jag önskar verkligen innerligt att jag kunde hjälpa dig! Men tyvärr är jag rädd för att jag inte kan göra något…” sa Regulus lågt medan han höll hårt om henne, som om han var rädd att hon skulle försvinna.
”Kan vi inte gå dit?” bad Bea och såg Regulus i ögonen.
”Kanske... Jag vet inte om det går men…” Regulus hjärnkontor började jobba. ”Vi får se” svarade han innan han gick in i sitt huvud för att leta efter möjliga alternativ. Medan hans huvud jobbade satt Bea tyst kvar i hans famn, vilket gladde honom mer än han trodde.

[Remus]

”Gud vad dåligt det går!” muttrade Remus medan han knåpade med julmaten. Han var inte säker på om Bea och Regulus skulle komma, så han hade köpt extra mycket mat, bara för säkerhetsskull. Medan han stod där och försökta fixa så maten var ätlig hörde han hur Lillan vaknade till. Hennes sköra gälla stämma fyllde hela det lilla huset, Remus kunde även höra hur det lät i trapporna och gissade sig till att James eller Sirius gick för att trösta henne. Han återvände till sin ”laga mat” värld och kämpade hårt för att få maten färdig.

”Remus kan vi byta? Du kan ta Lillan så lagar jag maten! Jag hittar inget fel på henne, hon åt innan hon sov, hon har inte behov av ny blöja, jag ger upp!” hörde Remus James röst säga bakom honom. Han nästan log för sig själv. Han tyckte INTE om att laga mat!
”Visst Tagghorn jag kan ta henne!” svarade Remus och log lite medan han tvättade av händerna. Remus vände sig om och tog Lillan i sin famn. Nå, vad var egentligen problemet?

[Sirius]

Remus hittade inget fel på den lilla flickan, men hon skrek fortfarande.
Efter ett tag kände Sirius hur huvudverken började växa fram och frågade tvivlande: ”Remus, VET du vad du gör?”
”Nej” fick han till svar. Sirius kände hur frustrationen svall över honom.
”Jag hämtar Bea” muttrade han.

Där stod han nu, utan för hennes hus. Sist han varit där inne hade han attackerat sin bror. Inte för att Sirius ångrade det, men Bea hade inte varit så munter mot honom efter det. Med en djup suck knackade han på dörren.

”Sirius, hej!” utbrast Bea när hon såg honom.
”Hej Bea, har du tid? Remus behöver lite hjälp där hemma!” sa Sirius och log lite mot henne.
”Kom in, jag…” Bea avslutade mitt i meningen och släppte in honom. ”Vi är inte säkra på att vi kan komma över huvud taget. Regulus försöker lista ut något sett, men jag vet inte om det går bra för honom!”
”Jag kanske kan hjälpa?” försökte Sirius och log lite mot henne igen.
”Du kan ju fråga honom!” fick han till svar.

[Regulus]

”Brorsan, behöver du hjälp med planerna att komma och fira jul med oss?” frågade Sirius och gav Regulus en kylig blick.
”Sirius, jag vill komma, jag VILL att Bea ska vara lycklig. Det är bara det att hon varit så kaxig på sistone att de andra inte litar på oss. De kommer säkert komma på kontroller och se om vi är här!” förklarade Regulus och suckade åt sin broders kommentar. Han ville faktiskt dit, han tyckte om att det kändes så… hemtrevligt där, sådant var han inte van vid.
”Behöver du hjälp?” frågade Sirius igen, men denna gång lät han trevligare.
”Nje… jag har funderat ut en trovärdig historia om vart vi var. Frågan är bara om den fungerar, om den är trovärdig nog!”
”Berätta för mig, så kan jag avgöra det!”
Regulus såg tvivlande och tvekande på Sirius…
”Nej, jag måste nog prata med Bea först, jag kom precis på ett annat alternativt men det är… upp till henne!”
”Jaha, berätta nu då!” hörde han Beas röst säga, när hon satte sig i hans knä.
”1: Vi säger att vi tillbringade kvällen utomhus, mer detaljer har jag inte kommit på än…” Regulus tvekade lite, sedan tog han ett djupt andetag och beredde sig på smärta. ”2: Att du gjort illa dig och behövde ligga på sjukhuset… fast då skulle du behöva nya blåmärken och… jag vill inte ge dig några!”

[Bea]

”Den andra är definitivt mer trovärdig…” Sa Bea men tvekade med en blick på sin stora runda mage. Att bli slagen var inget hon föredrog, speciellt inte med en liten baby i magen, men hon ville verkligen till marodörerna till jul!
”NEJ! Absolut inte!” skrek Sirius och gav Regulus blickar fulla av hat.
”Sirius! Lugna ned dig för f*n! Det är det ända alternativet som är trovärdigt nog för att vi ska kunna fira jul med er!” utbrast Bea, hon hade tydligen bestämt sig.
Både Sirius och Regulus kastade förvånade blickar på henne.
”Men allvarligt killar, jag VILL verkligen fira jul hos er!” sa Bea och gav dem allvarliga blickar tillbaka.
”Varför?” undrade Sirius försiktigt.
”Jag är skyldig Lily det…” viskade Bea fram så lågt att bara Regulus kunde höra.
”Gumman då!” suckade Regulus och vaggade henne i sitt knä och kysste hennes panna. ”Tänk inte så! Du kan inte anklaga dig själv, du försökte!”
”Inte hårt nog…!” snyftade Bea fram.

[Sirius]

”Men om vi vet vad och hur vi ska göra, så kan vi väl gå nu?!” suckade Sirius, han gav upp! Han orkade inte kämpa emot, han skulle inte övertyga Bea att det var en dålig idé ändå! Bara tanken på att Regulus skulle skada henne fick honom dock att skaka av avsky!
”Ja” snyftade Bea fram och ställde sig vingligt upp.
Regulus ställde sig bredvid henne och de transfererade sig allesammans till marodörernas hem.

”Vi är här” sa han till resten av huset. Igen av dem var i samma rum, men han visste att de var i närheten och hörde honom.
”Ja!” utbrast Remus och gav en suck av lättnad när han kom med Lillan i armarna, fortfarande grinandes.
”Ge mig den stackaren!” sa Bea och såg förskräckt på den lilla bebisen.

[James]

Maten var klar och han blev förvånad över hur lite han hörde… Hade Bea hittat vad som hade varit fel? James ställde fram maten på bordet och ropade på de andra. Regulus kom först och skakade James hand och log lite. James log tillbaka och gestikulerade åt honom att sätta sig. De andra kom en efter en och sist kom Bea.
”Men nu Beatrice Black, hur mycket har du ätit egentligen?” utbrast James innan han omfamnade henne.
”Tillräckligt!” skrattade Bea till svar och satte sig på den fria stolen bredvid Regulus.

[Regulus]

Maten var helt superb och han undrade nästan om de köpt maten på någon fin restaurang… men det kunde han ju inte veta! De pratade lättsamt om allt möjligt och Regulus märkte att även fast Sirius total ignorerade honom så tyckte Remus och James att han var helt ok.
”Så, hur klarade ni av detta då? Jag trodde inte ni kunde komma på grund av dödsätarna!” frågade Remus plötsligt.
Den sköna hemtrevliga och festliga stämningen var som bortblåst och Regulus rörde sig lite nervöst.
”Kan vi inte ta det… någon annan gång?” frågade han försiktigt.
Remus verkade fatta vinkeln och bytte ämne.
”Bea, vad var det med Lillan?” frågade han istället.
”Ni hade inte gett henne vatten, bara för att hon inte vill äta betyder det inte att hon inte kan vara törstig!” skrattade Bea och log mot honom.
Det där leendes som alltid fick Regulus mage att vändas ut och in. Men det ignorerade han, nu skulle de ha roligt allihopa, det var inte meningen att Bea och han skulle mysa i soffan själva… det var inte det som var meningen!

[Bea]

Kvällen gick snabbt och middagen vart uppäten. De satt nu alla i vardagsrummet och pratade. Bea själv höll lilla Lillan i sin famn och log mot den lilla bebisen. ”Mamma upp i dan” tänkte hon glatt. Snart var det hennes tur, det visste hon… men hon var inte riktigt säker på när. Fast hon hoppades att hon/han skulle se ut som Regulus, med lika vackra drag och lika underbara ögon. Hon själv var bara hemsk! Tyckte hon själv i alla fall!
”Dags att öppna julklapparna!” sa James glatt och högt när han hoppade upp ur soffan.
”God Jul Lillan önskar Bea och Regulus” läste James och skyndade sig fram och gav paketet till den nyfikna lilla krabaten.
Lillan höll paketet i händerna och såg nyfiket på den. Medan Lillan försökte klura ut hur man öppnade ett paket, delade James ut alla paketen som låg under granen.
Bea öppnade sina paket medan hon hjälpte Lillan med sina. Lillan fick allt från kläder (från Bea såklart!) till gosedjur och leksaker.
Bea själv fick romantiska böcker, vilket hon älskade att läsa, och en vackert inslagen anteckningsbok, eller snarare dagbok.
”Tack!” sa hon med tårar i ögonen medan hon kramade om Lillan som hon höll i knäet.

[Regulus]

Resten av kvällen gick väldigt fort, vilket han önskade att den inte skulle göra. Det var den bästa jul han hade minne av och ville inte att den skulle sluta! Regulus lade en arm runt Beas axlar när de stod i hallen för att säga hejdå.
”Ha det bra nu!” sa Remus och log mot dem.
Regulus bara log medan Bea tackade honom.
”Tack för paketen!” sa han istället och log tacksamt.
”Ingen fara! Ha en bra fortsatt jul och hoppas vi ses på nyår!” sade James och log mot dem.
”Dags att…” började Regulus innan han kom på det hemska slutet.
”Vad?” frågade Bea och såg oförstående och oroligt på honom.
Regulus gjorde en smärtsam grimas och mumlade:
”Vi har glömt bort planen!”

[Bea]

Bea såg bestört och ledsamt på honom.
”Skit” utbrast hon lågt.
”Kom, dags att gå hem!” sa Regulus medan han höll hennes hand.
Bea lät Regulus välja vart de skulle, så de inte skulle tappa bort varandra. Regulus transfererade dem till utkanten av någon trådgård, han visste inte riktigt var den låg. Men den var tillräckligt långt borta.
”Förlåt!” sa Regulus och såg in i Beas ögon. Hans blick var uppriktig och ärlig. Bea svalde hårt och sa: ”Jag förlåter dig!”
Smärtan brände på ena armen och hon fick kväva ett skrik. Bea kunde se Regulus trollstav syntes i mörkret. Med en annan formel fixade han såret, med stygn och ett bandage kom på såret.
”Vi får säga att du ramlade och slog huvudet också, men jag tänker inte tortera dig med det! Jag hatar att göra illa dig!” muttrade Regulus och kysste Bea på pannan medan han viskade om och om igen; ”Förlåt mig!”

Otroligt bra