Unpopular opinions!

^ Lol, och Mrs. Weasley!

Oh my god I can't even...
Citerar mig själv från en annan tråd om samma sak

"Harry Potter är allt annat än överskattad och dryg; någonting som många glömmer bort är att han är en människa, en vanlig människa - inte ett helgon. Han växer upp i en värld skild från hans riktiga för att han ska vara skyddad; precis som Professor McGonagall säger i första boken "There won't be a child in our world who doesn't know his name".
Exakt som accioron skrev - Harry växer upp i en familj där hatet mot honom är fruktansvärd stark. Han sover i ett skänk under trapporna; han får inga ordentliga kläder; han blir retad i skolan, för att inte tala om hur Dudley och hans vänner behandlar honom; Harry mår aldrig, aldrig, aldrig riktigt bra hemma hos sin moster och hennes man. Professor Dumbledore hade tidigare bett Petunia och Vernon Dursley att behandla Harry som om han vore deras egen son - gör de det? Nej. Han blir smutskastad, orättvist behandlad, är tvungen att utföra handlingar som resten av familjemedlemmarna inte orkar med.

När han för första gången kommer till Hogwarts får han sina allra, första vänner; han lär sig vad kärlek riktigt innebär och hittar ett ställe som han kan kalla för hem. Men även där finns inte den riktiga tryggheten, lugnet. Han kommer till en skola där alla förväntar sig bra saker av honom, otroligt skickliga saker; han är den ende som hade överlevt Avada Kedavra, det står i böcker om honom, viskningar och blickar följer honom vart han än går. Den här pojken har en enorm press på sig, han vill visa världen och samt sig själv att han är duktig, att han kan. Hans öde hade redan blivit förutspådd innan han ens hade växt upp.

Så det är självklart, det är självklart att känslorna tär i honom mot slutet. Han ser sina vänner och sin gudfar dö mitt framför hans ögon, samtidigt som han känner en otrolig stor skuld för att hans vänner följer med honom vart han än går; och där har vi det igen, även efter några år med sina vänner på Hogwarts blir han aldrig riktigt van vid den kärleken. Den betyder mycket för honom, absolut, men att i flera år ha bott hos en familj har behandlat en rätt ut sagt som skit för att senare komma till slottet, till skolan, och få vänner som är med honom ända till slutet måste vara annorlunda. Underbart, men annorlunda.
Harrys största rädsla är att förlora någon han älskar. Och han gör det, om och om igen under historiens lopp.
Men han ger aldrig upp. Och det är det som gör Harry Potter en stark individ. Självklart att han inte är vanlig! Och självklart rinner känslorna ur honom i de senare böckerna. Självklart känner han irritation mot sina vänner, självklart orkar han inte med dem ibland - men gör vi inte alla det? Har inte du, som just nu läser det här, stört dig på din vän? Så varför skulle inte Harry fått göra det? Jag upprepar mig, Harry är inte ett helgon. Han är The Boy Who Lived, The Chosen One och en man. En man som har brister och fel som många hjältar och hjältinnor inte har - precis som accioron tidigare nämnde - och under den tiden, under loppet av historien, så bearbetar den här mannen nackdelarna med sig själv. Samtidigt som han lär sig att acceptera dem förstår han var han riktigt behöver göra, som han egentligen alltid vetat inom sig; han måste döda Voldemort.

Så snälla, säg inte att han är överskattad eller att han är dryg. Det är precis det jag menar med att folk förväntar sig mycket av honom; han är dryg. Taskig. Är inte alla vi det? Är det inte normalt att bli arg på sin vän, att fräsa, att kunna säga ord som faktiskt sårar? Men självfallet, eftersom Harry Potter är the Boy Who Lived så är det ju så konstigt att han blir arg på personer i sin omgivning, han har ju inte heller Voldemort och hans anhängare efter sig, nej nej. Det är helt onormalt att den här pojken känner ilska, känner sorg. Really."

Detta håller jag med om!

Detta är svar till det första svaret jag fick i tråden.


Ja, man får se vem Harry är i OotP, och jag gillar inte det jag ser (läser). Att han har en anledning till att vara som han är tycker inte jag ger honom rätt till att bete sig så ibland utan konsekvenser.

För att fortsätta med OotP exemplet så vill jag påpeka att jag förstår ju att han känner som han gör när han skriker ut sin besvikelse, låter det gå ut över Hermione och Ron. Men sättet han uttrycker sig på när han gör det tycker jag är rätt motsägelsefullt, trots att det kan ha varit i "stundens hetta" så att säga. Då förklarar han hur han har varit tvungen att klara allting ensam, att det var han som gjorde det. Han och ingen annan.
Senare, när de formar Dumbledores armé säger han dock att han fick hjälp med alla sakerna, vilket är närmare sanningen, fastän han säkert kände sig ensam i sinnet när han utförde det han gjorde.

Jag blir irriterad när han inte tänker på hur Ron och Hermione, eller, vem som helst för den delen, kan känna sig över det han säger.
Men främst Ron och Hermione har ju hjälpt honom, och stöttat honom otroligt mycket.
Jag tror helt också på det du säger om att Harry har emotionella problem och att han har haft det jobbigt. Men det tycker jag fortfarande inte rättfärdigar hans beteende.

Men det är jättefint att du älskar honom, bara jag slipper.
Att folk nästan tvingar ner kärlek till honom down my throat är inte så tilltalande. För, som tråden heter, så är detta min åsikt om saken, om än impopulär. That's it.


Min poäng från början var dock att jag förmodligen inte skulle bli någon nära vän till Harry om jag träffade honom. Vi skulle nog bli ömsesidigt irriterade på varandra.


Redigering: @childhoodlight: Det är klart att jag blir irriterad på mina vänner ibland, och att de känner likadant mot mig när jag blir jobbig. Det är ju just därför jag också kan bli irriterad på Harry, så som jag skulle bli om det var mina vänner som agerade som han gjorde.
Jag behandlar inte Harry på ett annat sätt än vad jag skulle göra mot någon annan.

Hmm.. Jag vet inte om det jag försökte säga kom fram. Men det är min åsikt iallafall.

jag kan inte fatta att "alla" verkar älska draco malfoy jag hatar honom! han e jäkligt feg och taskig mot harry och hans vänner, draco e en av mina hatkaraktärer

Fast grejen kan ju vara den att folk inte riktigt älskar honom som person, men tycker att han är en intressant karaktär. Draco står ju ändå inför många svåra val i sitt liv,.

jag älskar inte Draco ! Älskar bara Tom Felton ville baaara säga det

^ THIS

När tvingade någon ner kärlek till honom i din hals? Det kommer alltid komma upp OLIKA åsikter i denna tråd för det är ju det tråden är till för, och därför kommer folk även argumentera, men att säga att vi tvingar ner kärlek till honom i dig är ganska så överdrivet. Vi har aldrig sagt att du inte får ha din åsikt och jag är ganska säker på att accioron, liksom jag, respekterar den.

Då ber jag om ursäkt. Ni uttryckte er bara på ett sådant sätt så att det lät (enligt min uppfattning) som om era åsikter var fakta. Inte ens ett "jag tycker", utan mer "det är såhär". Men om det inte var så ni menade så är det väl lugnt.