Mirabilis - Vidomina & Medi

Noelle nickade bara kort och vågade inte se upp. Det var som hans blick var mer studerande än andras. Nervöst drog hon händerna över varandra och snabbt lade Nicolai sin hand över hennes för att lugna ner henne.
"Ja jag var viid en stor byggnad. Det sägs som att det har bott vampyrer där." Hon såg upp men skakade på huvudet.
"Men jag studerar som sagt och de sa att..." Hon blev tyst igen och kände hur hennes puls höjdes.
"Skulle du vilja se på mina antekningar? Demitri sa att ni var kunnig i mycket. Men inte ikväll. Imorgon kanske?"

Ivan lät sig inte påverkas av Noelles ord. Det var inte en nyhet att människor och vampyrer levde tillsammans.
"Hm, vaddå för något? Vad är det förresten du studerar-". Ivan avbröt sig själv när han hörde Noelles fråga. Se hennes anteckningar? Vad kunde de handla om? För ett ögonblick blev han förvirrad. Och hur kunde hon känna till att han var kunnig? Vad visste hon egentligen om Ivan? Men strax därpå skulle förvirringen förvandlas till nyfikenhet.
Demitri hade väl haft rätt, att det var mer än ögat såg med Noelle.
"Javisst, om du så önskar. Låt oss inte störa friden bara. Det är faktiskt en fest." Han skrattade lite och bytte en blick med Isabelle för att sedan sträcka sig efter sitt glas och smakade på drycken igen.
"De andra borde vara här nu.", sa han och kastade en blick mot klockan.

Hon såg på honom med blyga ögon.
"Jag studerar ekonomi blandat med historia och även lite språk på sidan om..." Hon kunde inte låta bli att skratta till och såg mot Nicolai som släppte hennes hand.
"Jag kan släppa in dem far." Han såg på Noelle och gav henne sedan en lätt blinkning.
"Oh jag äslakar att laga mat med. Min pappa är kock.." Hon rodnade igen och hennes blåa blick vandrade genom rummet.
"Det är verkligen vackert här."

Isabelle hade kommit tillbaka och log svagt.
"Vill du kanske byta om till något varmt? Du ser ut att frysa hjärtat."

Ivan nickade som svar till Noelles ord. Hon höll sig sysselsatt. Han var imponerad. Det syntes litet när han drog i ena mungipan som i ett leende.
"Du är vår gäst här, Noelle. Jag hoppas bara att du ska trivas." Ivan log lite matt och tog ännu en sipp av glaset innan han reste sig upp ur fåtöljen. Han funderade på vad det var som hans söner fastnat hos, hos Noelle. Tja, han var inte säker. Hade det att göra med att hon var människa?
"Gick det bra att köra, Demitri?", frågade Ivan och bestämde sig sedan att gå till elden för att lägga på ett nytt vedträ.
"Jadå. Vi hyrde en bil. Det gick bra.", svarade utan att se på Ivan.
Demitri hade plockat upp mobilen ur fickan och såg ut att skriva ett meddelande till någon.
"Rion.. Ska han alltid vara sen? Jag är hungrig. Och fryser också.", sa han lite skämtsamt då han hörde hans mor erbjuda Noelle något varmare.

"Åh jag tackar igen." Hon såg på honom med ett varmt leende. Såg på Isabelle och nickade.
"Jag skulle vilja ha något på fötterna. kanske några tjockare..." Hon letade efter orden och Isabelle nickade.
"Sockor säger man hos oss. Jag hämtar. Till dig med Demitri." Hon skrattade och försvann upp till ett av rummen.
"Vem är den här Rion?" Frågade Noelle och drack av teet. och lät sin blick gå från Ivan till Demitri.
"Någon jag borde känna igen?"
Nicolai hade kommit tillbaka och log.
"Gissa vem som kom far?" Hans log när han slog sig ner vid Noelle igen.

Demitri hade bara fokus på mobilen just nu. Han var inte med i samtalet eller noterade att hans mamma gick iväg för att hämta sockor åt honom med.
Men när Noelle frågade vem Rion var kollade han förvånat upp på henne. Visste hon inte vem Rion var? Men det såklart, och han lugnade sig, Noelle hade ju aldrig träffat honom. Och varken Demitri eller Nicolai pratade inte så ofta om honom. Det fanns en anledning för det. Deras relation var komplicerad. Rion var deras halvbror. De hade aldrig vuxit upp med honom.
"Du ser när du träffar honom, Noelle. Rion gör intryck.", flinade han och återvände till att se på mobilskärmen i sin hand igen.
Ivan tvekade och såg efter Isabelle, som för att hon skulle säga något, men hon syntes inte till. Istället valde han att se över axeln åt Nicolai. "Nej, vem då, pojk?". Han vände blicken till elden igen.

Nicolai såg på sin bror och sedan mot ingången.
"Vincent." Han ryckte på axlarna och såg sedan på sin far.
"Såg inte om Farbror Markall var med men..."
En liten pojke på kanske tio år stod i dörröppningen och såg på Ivan.
"Ivan det var inte igår..." Han lät som en äldre man och vände sig sedan mot Noelle.
"Åh.." Han granskade henne innan han tappade intresset.

Noelle rynkade på pannan och såg sedan mot Demitri.
"Vem är det?" Viskade hon tyst och såg sedan mot Nicolai.

"Vincent." Ivan ställde sig raskt upp och såg mot pojken som visade sig inne i rummet.
"Du fick min inbjudan. Välkommen.", sa han varken artigt eller otrevligt. Ivan öppnade munnen för att säga något mer åt honom, men när Vincent gick därifrån ändrade Ivan sig och återvände till Noelle och de andra.
"Vincent är en släkting till oss.", förklarade Ivan åt Noelle och ryckte sedan på axlarna. "Ska vi sätta oss till bords? Jag är säker på att de andra dyker upp vilken sekund som helst."
Ivan gick före.
"Markall, ja.. Han hade lite att göra. Han skulle kanske dyka upp senare."

"Åh" Nioelle reste sig upp och nickade. Hon märkte nu hur utsvulten hon var och såg sedan mot Nicolai som nickade.
"Ja en släkting på fars sida." Förklarade han och reste sig upp.
"Då sätter vi oss."
Bordet var uppdukat till bredden och det doftade underbart.
"Ni har gjort det så bra..." Sa Nicolai och log mot sin mor.
Vincent nickade och kastade en blick mot Noelle. Visste hon ens vad de var? Var hon inte rädd?
"Så Ivan jag skulle behöva hjälp." Han slog sig ner och såg sedan sur ut. Han nodde inte upp och han såg surt på Ivan.
"Du visste att jag skulle komma. Så kanske skaffa en högre stol?"

Innan Vincent skulle fortsätta sin mening, trodde Ivan att Vincent syftade på något annat. De träffades inte så mycket, inte så ofta. Levde väldigt olika liv.
Men så gick det upp för Ivan vad Vincent ville. Ivan fnös ett skratt och gick för att hämta något åt Vincent att sätta sig på. "Här, det här borde göra susen." Han räckte över en sittkudde.

"Hallå?", rösten kom från hallen. "Jag tror de sitter och äter, kom, vi går in."
Demitri kollade upp. Det var Rion. Och han verkade ha med sig några. Demitri hörde hur de stökade i hallen, förmodligen hängde av sig ytterkläderna. "Vem har Rion med sig?" Demitri kollade frågande på Ivan.