Skam

Kära Elzyii, det är klart att jag vill göra det här tillsammans med dig och Trezzan! Ni är ju mina förebilder och inspirationskällor!

Det tekniska kan jag nog hjälpa till lite med. För mig är det just det, en teknisk yta som hjälper till att ta fram det underbara innehållet. Mintygirl89  och jag brukar hjälpa varandra mycket med just den biten, och även ofta med innehållet. Hon har gett mig några av mina bästa idéer. ♥ Och hennes Quirinus har en roll i min berättelse.

SÅ kul att du och Trezzan har träffats. Tänker på oss och våra tre huvudkaraktärer, tre tjejer med både likheter och olikheter men framförallt styrkor. Elli, Jessica och Miriam. Hur korsas deras vägar?

Inte för att jag förstår hur du kan avsky de gamla kapitlen; jag älskar dem. Man är själv sina värsta kritiker Men visst kan man fixa och bearbeta. Det är ju bara roligt!

Haha, kan jag behålla Snape Han får det inte lätt nu framöver, kan jag säga. Men för att citera Trezzan: "Äh, han klarar sig!" ♥

LÄNGTAR SÅ MYCKET till nästa nu. Blir det ett litet midsommarkapitel tro? Med Blaise, Draco och en Elli som är gömd i herrgården?

IIIIIH JA! Midsommarkapitel! Fullt med dödsätare och ondska. ♥

Haha ingen mysig midsommarfest där i herrgården direkt

EDIT: Midsommarmys eller ej - LÄNGTAR TILL NÄSTA KAPITEL! HOPPAS DET KOMMER IDAG DÖDSÄTARE, bring them on ... vi ska nog klara av dem, eller hur? Mer Drelli och Blelli (fast det är ju Drelli som gäller)!

LÄNGTAR!

LÄNGTARLÄNGTARLÄNGTARLÄNGTARLÄNGTARLÄNGTAR!

Hej kära vänner!

_{Skrivet av Trezzan:}
IIIIIH JA! Midsommarkapitel! Fullt med dödsätare och ondska. ♥

Blev lite senare, eftersom jag kom på att jag var tvungen att jpbba...... Bättre sent än aldrig hjärtat ♥

_{Skrivet av Avis Fortunae:}
Kära Elzyii, det är klart att jag vill göra det här tillsammans med dig och Trezzan! Ni är ju mina förebilder och inspirationskällor!

Det tekniska kan jag nog hjälpa till lite med. För mig är det just det, en teknisk yta som hjälper till att ta fram det underbara innehållet. Mintygirl89  och jag brukar hjälpa varandra mycket med just den biten, och även ofta med innehållet. Hon har gett mig några av mina bästa idéer. ♥ Och hennes Quirinus har en roll i min berättelse.

SÅ kul att du och Trezzan har träffats. Tänker på oss och våra tre huvudkaraktärer, tre tjejer med både likheter och olikheter men framförallt styrkor. Elli, Jessica och Miriam. Hur korsas deras vägar?

Inte för att jag förstår hur du kan avsky de gamla kapitlen; jag älskar dem. Man är själv sina värsta kritiker Men visst kan man fixa och bearbeta. Det är ju bara roligt!

Haha, kan jag behålla Snape Han får det inte lätt nu framöver, kan jag säga. Men för att citera Trezzan: "Äh, han klarar sig!" ♥

LÄNGTAR SÅ MYCKET till nästa nu. Blir det ett litet midsommarkapitel tro? Med Blaise, Draco och en Elli som är gömd i herrgården?

Så härligt att man kan hjälpa varandra ♥ Det är de fina med skrivning, och vänskap! Så glad att jag har er. Oerhört tacksam ♥ Ni får mig att vilja skriva, om det så bara är för er jag skriver. Ni är ♥333



Kapitel 4
Längre än för alltid

Blaise ledde Draco längs den tomma korridoren. Hans läppar var torra och han sög ideligen på dem i ett försök att tygla sin nervositet. Han ville inte att Draco skulle lägga märke till den.
Draco såg sig ointresserat omkring medan de gick. Blaise tyckte att hans ögon var ännu kallare än vad dem varit förut och han rös.
”Vad vill du se först?” Blaise gjorde ett försök att inleda en konversation. ”När vi var i svartvändargränden förra gången kom mor över ett huvud från en kinesisk horntandad drake som du kanske skulle tycka om. Mr. Malfoy tyckte...”
”Du behöver inte anstränga dig för att verka tuff, Zabini", avbröt Draco flinades. ”Du tycker ändå inte särskilt mycket om mig, eller hur?”
De båda pojkarna hade stannat upp. Draco lutade sig mot väggen och stirrade på Blaise, som underlägset vek undan med blicken.
”Är det sant som pappa säger förresten?” Draco försökte låta ointresserad men misslyckades.
”Att Elli skulle ha tillbringat sommaren här?”
Blaise nickade. ”Hon har varit hos oss.” Han kunde inte låta bli. Triumfen över att få se Dracos ansikte dra ihop sig av ilska var för stor. ”Men det var bara i början av sommaren”, skyndande han sig att säga. ”Sen kom mor på att det skulle se dumt ut.”
Draco svarade inte. Han låtsades studera ett av familjeporträtten men Blaise kunde se att han lyssnade.
”Hon saknar dig.”
Draco tappade trollstaven som han höll i ena handen. Den gav ifrån sig en skur av röda gnistor och rullade en bit över golvet. Blaise plockade upp den och räckte fram den till Draco som tyst tog emot den. ”Jag vet det. Det märks på henne.” Blaise drog ett djupt andetag. "Jag tror faktiskt att hon hade velat träffa..."
”Lägg av, okej?” Dracos röst lät plötsligt annorlunda. Den fientliga tonen var borta. Istället lät han bedjande. Rentav ledsen. ”Jag orkar inte prata om det där.”
”Förlåt.” Blaise visste inte riktigt vad han skulle säga. Han hade aldrig hört Draco låta på det där sättet förut. Det lät både fel och förbjudet. ”Det var inte meningen att dra upp det.”
Draco skakade på huvudet och drog fingrarna genom sitt vitblonda hår. Han såg fundersam ut.
”Jag har tänkt på henne varje dag.”
”Jag förstår det.” Blaise drabbades av en overklighetskänsla. Om någon för ett år sedan hade sagt att han och Draco skulle stå och diskutera känslor, så hade han skrattat den personen rakt i ansiktet.
”Hon tänker på dig också.” Där ljög han åtminstone inte. Han hade sett henne försvinna bort ibland, till ett ställe där varken han eller någon annan ägde tillträde. Han hatade att han inte kunde följa efter henne dit. Och han hatade att han inte var den hon tänkte på.
Plötsligt tog Draco tag i Blaise axel och tittade honom rakt i ögonen. ”Du håller väl mun om det här?”
”Vadå?”
Draco himlade med ögonen och Blaise skyndade sig att nicka.
”Bra.” Draco släppte Blaise axlar. ”De är inte direkt förstående på det där stället.”
Blaise ville så gärna fråga Draco mer. Han ville fråga om hur det var, om han ångrade sig. Men han visste att han redan gått över gränsen för vad som var möjligt när det gällde Draco. Han hade trängt sig på Dracos skyddsnät. Skulle han sträcka sig ännu längre in skulle han få en stöt. ”Vill du se mitt rum? Jag har fått en ny kvastkäpp i julklapp.”
”Du spelar väl inte Qudditch?”
”Nej, men det hindrar mig väl inte från att äga en kvast.”

Blaise höll andan när det passerade Ellis rum. Förtrollningen han hade kastat hade fungerat.
Blaise höll upp dörren till sitt eget rum som låg mitt emot Ellis.
”Vad litet det är.” Draco gick ett varv.
”Det beror på vad man jämför med." Blaise stängde dörren efter dem. "Det är ju inte lika stort som ditt rum.”
”Nej, ni har väl inte dem pengarna.” konstaterade Draco. ”Men du trivs väl här.”
Blaise skulle just till att svara när han fick syn på ett blåmärke stort som en handflata i Dracos nacke. När Draco upptäckte att Blaise stirrade skyndade han sig att täcka över märket.
”Vad har du gjort?”
”Ingenting som du ska lägga dig i”, fräste Draco. ”Till och med överklassungar som du får väl blåmärken.” Blaise försvarade sig inte även om det fanns en viss humor i att Draco kallat honom för överklassunge precis efter att han markerat hur fattiga Blaise familj var i jämförelse med hans egen.
Draco började rota i Blaise skrivbordslådor. Han undvek noga ögonkontakt. Det spelade ingen roll. Blaise var säker på att han sett en glimt av rädsla i Dracos blick.
”Kommer du inte tillbaka till skolan? Blaise visste svaret men han ville så gärna få tillbaka stämningen som varit tidigare. Det hade nästan känts som att Draco för en sekund betraktat honom som en jämlike.
”Hur skulle det se ut? Jag skulle hamna i Azkaban direkt.” Han fingrade på en torkad drakmjälte, rynkade på näsan och slängde tillbaka den i lådan.
”Det tror jag inte”, försökte Blaise. ”Dem har tagit in dödsätare på skolan.”
Draco flinade segervisst. ”Då blir det svårt för lilla Granger att nå sina önskade toppbetyg.”
Båda två skrattade högt. Blaise hade aldrig gillat Granger. Hon var smutsig. Äcklig. Trodde sig veta och förstå sådant som hon inte hade en aning om. Som de flesta i Gryffindor. Draco slutade tvärt att skratta och av gammal vana gjorde Blaise samma sak. Det var inte alltför många år sedan som de suttit på sängkanten och bytt chokladgrodekort medan deras föräldrar diskuterade saker nere i köket som de ännu inte hade förstått sig på. Draco hade varit mallig och skrutit över att han hade fler exemplar av Salazar Slytherin och Tom Dolder än vad Blaise hade. Sedan hade de eldat upp sina samlarkort av Albus Dumbledore bara för att Dracos pappa hade blivit så arg när han såg att de lekte med dem. Blaise och Draco hade växt upp tillsammans. Draco var den enda jämnåriga kamrat han hade haft sen barnsben och de hade kunnat varit mycket goda vänner.
Istället hade Draco gjort sitt bästa för att trycka ner Blaise på alla tänkbara och otänkbara sätt och Blaise hade som så många andra blivit rädd för honom. När de nu stod här i det gamla pojkrummet igen kunde Blaise inte undgå att känna ett visst vemod över att det var så. I smyg studerade han Draco. Det vitblonda, lite spretiga håret. Den vita huden. De kalla, lite tomma varggrå ögonen. Blicken som frös den mest varmhjärtade människa till is på ett ögonblick. Så lik sig men ändå så annorlunda. För knappt ett halvår sen hade Dracos mamma försvunnit. Blaise hade inte frågat hur han kände sig och utåt sett märktes ingen skillnad, vare sig på honom eller Lucius. Men någonstans djupt där inne; innanför den bleka kalla huden måste väl det finnas ett hjärta, lika skört och sårbart som någon annans? Eller var det fullt möjligt- kunde en person vara gjord av is?
”Har du problem eller?”
”Va?” Blaise ryckte till, rodnade. Han skruvade besvärat på sig. Draco smålog.
”Du stirrar så hungrigt på mig. Du ser nästan ut som Nott när han inser att vi ska brygga levande-död brygden på svartalfsblod. Visste du att han var en vampyr?”
”Vad är det du säger?” Förödmjukelsen rann snabbt av Blaise och ersattes av förvåning.
”Vadå vampyr?”
”Du vet inte alltså.” Draco satte sig mittemot Blaise. Han var noga att ha ansiktet vänt mot honom så att blåmärket inte syntes. ”Theodore Nott. Han som springer runt och ser ut som en levande version av Dracula, är en vampyr.”
”Har han sagt det?”
”Jag bara vet det. Jag hörde när han... sa det till någon annan.”
”Jaha”, sa Blaise försiktigt. ”Det hade man väl kunnat ana.”
”Dumbledore släppte in allt möjligt lösk på Hogwarts.” Draco fnös. ”Jag förstår varför min pappa inte ville att jag skulle gå där. Men nu är den där lallande smutskalleälskande ufot borta. Nu kanske det äntligen blir lite stil på den där skolan.”
Blaise sa ingenting. Han tyckte att det kändes betydligt tryggare att sova i samma sovsal som ett blodtörstande monster med Dumbledore som rektor än en dödsätare.
”Hur länge har du vetat det?” frågade Blaise och försökte spela oberörd. "Att han är en vampyr?"
”Strunt i det.” Draco flinade. ”Du är väl inte rädd för en blodssugare, Zabini?”
Blaise skakade hastigt på huvudet och Draco reste sig skrattade upp. "Ta det lugnt. Strimla ner lite vitlök i hans fickplunta så blir du kvitt problemet på nolltid."

”Varför talade du inte om för mig att han var här?” Ellis ögon var svarta av ilska. Ur spetsen på hennes trollspö kom det en skur av purpurfärgade gnistor och Blaise ryckte till när en utav dem svedde hans hand. ”Du ljög för mig!”
”Förlåt.” Han tittade skamset ner i golvet. Elli suckade, sänkte sitt trollspö och tittade bort.
"Strunt samma." Hon slängde sig på sängen och stirrade upp i taket. "Det var väl lika bra antar jag." Blaise såg försiktigt på henne. Hon hade fortfarande ansiktet bortvänt och fast hon försökte dölja det såg han att hon hade tårar i sina vackra mörka ögon.
"Frågade han något om mig?" Elli vände sig mot Blaise som efter ett par sekunders betänketid skakade på huvudet.
"Ingenting?" Han kunde höra tonen av besvikelse i hennes röst och skämdes när han återigen skakade på huvudet.
"Där ser man", sa hon tyst. "Jag trodde faktiskt att han skulle... Bara någonting...Äsch, strunt samma." Hon reste sig hastigt upp och började med hetsiga rörelser slänga ner kläder och böcker i kofferten medan hon upprepade meningen tyst för sig själv.
"Varför använder du inte den där?" Han pekade på hennes trollstav som hade halkat ner från skrivbordet och hamnat på golvet.
"För att jag trivs med att göra vissa saker på mugglarnas vis", förklarade hon och petade fram en bortglömd strumpa under byrån. "Blaise, bara för att vi får lov att använda magi nu betyder det inte att vi alltid måste göra det." Omsorgsfullt vek hon ihop ett par jeans och parade ihop strumpan med dess partner.
Blaise rynkade pannan. "Jag förstår inte riktigt hur du tänker."
Elli log. "Du kommer aldrig att förstå mig helt och hållet. Vi kommer från helt skilda världar du och jag, men det betyder inte att vi inte kan vara vänner. " Med en putt från sin trollstav lyckades hon få igen låset på sin koffert vars lock putade ut en aning på grund av askarna med knallkola som Hagrid hade skickat henne strax innan jul, och som hon fortfarande inte vågat öppna. "Jag tror inte att det är bra att bli alltför bekväm."
"Blaise? Eleonora?" Mrs Zabini kom in i rummet, som vanligt uppklädd som om hon skulle på dans och med ett stelt leende på sina rödmålade läppar. "Är ni färdiga för avfärd?"
"Jag har precis packat klart, Mrs Zabini", sa Elli och neg för Blaises mamma.
"Mycket bra. Och du min son? Har du fått med dig allting?"
"Tjänarna packade min väska för flera dagar sen, mor", svarade Blaise lågt. "Jag är färdig."
"Förtjusande!" Mrs Zabini slog ihop händerna. "Då ska jag be husflickan att ta alferna till hjälp och bära ner era väskor till flyttnyckeln. Det gäller att vara ute i god tid om ni ska få någon sittplats på tåget.
"Gå före du", sa Elli när Blaise reste sig upp för att följa efter sin mamma nedför trappan.
"Jag ska bara ordna en sak." Hon väntade till familjen Zabini var utom synhåll innan hon sjönk ner på golvet och sträckte in handen under sängen. Hennes flitiga fingrar letade sig in mellan spjälorna och hade snart fått grepp om ett knyte med gulnande ark som hon raskt stoppade innanför blusen. En skymt av gröna ögon och svart rufsigt hår susade förbi hennes näthinna när hon pulade ner sommarens nummer av Hört och sett i väskan. Hon hade lusläst tidningen i smyg hela sommaren i hopp om att få höra något om vart hennes vänner befann sig. Det hade hittills inte givit något resultat och hon började bli orolig.
"Jag tar den där åt er, Miss!" En utav Zabinis husalfer bockade sig djupt för Elli och slet tag i hennes koffert och började med ett visst mått av ansträngning konka den nerför trappan. En annan husalf lyfte upp hennes uggla som missnöjt hoade i sin bur och en tredje insisterade på att få bära hennes axelväska hela vägen ned till Blaise och Cynthia som otåligt stod och väntade ute på gårdsplanen. Det var en väldigt fin dag och alldeles för varm för att åka tåg på. Solen gasade från en klarblå himmel och fåglarna sjöng. En lätt bris fläktade genom det blomstrande landskapet som sensommaren envist bet sig fast vid och bäcken utanför gården porlade och frestade med sitt klara friska vatten.
"Har du allting nu?" Mrs Zabini spände sina ögon i Elli, och trots att hon log kunde Elli känna kylan som strålade ut från hennes ögon. "Ja tack Mrs Zabini, allting är med."
"Då far vi då." Cynthia tecknade åt dem att komma fram och pekade sedan på en liten tom glasflaska som låg på marken. Elli och Blaise ställde sig bredvid henne, så nära att Elli kunde känna hennes starka parfym och bli en aning yr i huvudet; och greppade tag i flaskans kant precis samtidigt. Ett välkänt ryck och ett pirr strax nedanför naveln omgav Elli och hon slöt ögonen för att tvinga bort känslan av illamående.

Åh jag fattar verkligen inte hur jag ska uttrycka i ord hur nice det är att du skriver och uppdaterar igen! När kapitlet är slut vill jag bara ha mer, och det är oerhört frestande att inte gå in och läsa DM2, men om jag skulle göra det finns ju en risk att bli maximalt förvirrad. Jag menar, Skam kan ju bli ett annat universum. Och nu när både du, jag och Trezzan är aktiva vet man ju aldrig vad som händer

I alla fall slås jag ännu en gång av hur levande texten är. Som att jag står där i rummet med Blaise och Draco och kan se vartenda litet silvervitt blänk i hans hår. Det är en speciell förmåga du har och jag vet inte riktigt hur du åstadkommer det. Vi befinner oss i HP-miljön, med alla dess detaljer, samtidigt som de som rör sig där beter sig som alldeles verkliga personer man träffat, typ. Som det här att Draco rotar i Blaises skrivbordslådor. Så gör säkert vissa. Och hur du beskriver deras komplicerade relation. Att kalla dem vänner är väl en överdrift men de är inte heller direkt ovänner. Man märker allt som oftast att Blaise känner medlidande med Draco. Det skär i mitt hjärta när blåmärket i nacken beskrivs.

I smyg studerade han Draco. Det vitblonda, lite spretiga håret. Den vita huden. De kalla, lite tomma varggrå ögonen. Blicken som frös den mest varmhjärtade människa till is på ett ögonblick. Så lik sig men ändå så annorlunda. För knappt ett halvår sen hade Dracos mamma försvunnit. Blaise hade inte frågat hur han kände sig och utåt sett märktes ingen skillnad, vare sig på honom eller Lucius. Men någonstans djupt där inne; innanför den bleka kalla huden måste väl det finnas ett hjärta, lika skört och sårbart som någon annans? Eller var det fullt möjligt- kunde en person vara gjord av is?

Det här stycket. Jag svär, det är som att stå där bredvid dem. Och jag flyttas direkt tillbaka till barndomen och funderingar kring vissa personer som betedde sig elakt. Jag hade alltid en förhoppning om att det fanns något gott inom dem, något som kom fram under de rätta omständigheterna.

De har tagit in Dödsätare på skolan ... och hur blir det nu? Med alla våra huvudkaraktärer? Vad kommer det att innebära för dem? Jag behöver läsa vidare, både i HP och här i Skam.

Arrrgh, Blaise talar inte om för Elli att han och Draco pratat om henne! Kan inte hjälpa att jag känner en viss frustration över detta. Nu tror hon kanske att Draco inte bryr sig ... vad fasen, Blaise känner ju ändå medlidande med Draco, kan han inte bara nämna att Draco tänker på Elli också? Han sa ju till Draco att Elli tänker på honom, åt det hållet var han ju schysst! GAAH du skriver så bra

Underbart typiskt Elli att inte använda magi när hon packar. Och att Blaise förundras lite över det. Haha, husalferna packade för tre dagar sedan. Typiskt Blaise.

Alla detaljer i beskrivningarna är fantastiska, som vanligt, som Cynthias parfym och kläder, till exempel, men jag skulle behöva citera hela texten om jag skulle börja nämna allt.

Du har ju nämnt någon gång att du gärna tar emot tekniska tips så jag gör ett litet försök. Se spoilern.



Och jag kan tillägga att när jag nagelfar texten på det sättet påminns jag om en massa underbara detaljer och beskrivningar som det är mycket mer frestande att lägga fokus på. Hur pojkarna växt upp tillsammans, bytt chokladgrodekort, hur inte heller Blaise gillar den så kallade Granger ... där är de lika goda kålsupare, tydligen! Och det gör också Blaise mer nyanserad. Att han inte är helt oskyldig.

Det jag försöker säga är väl att för att överhuvudtaget hitta något att hjälpa till med måste jag läsa texten på ett visst sätt. Det som eventuellt finns att rätta stör inte alls läsningen

Titeln -Längre än för alltid ... kan väcka tankar. Känns det kanske så för Draco, som att den här hopplösa situationen ska vara för evigt? Är så nyfiken på vad som ska hända nu under sjunde året, som onekligen är ett mycket speciellt år ... hoppas nästa kapitel kommer snart!

Kap 4.

Alltså Nadia? Första meningen tar oss in i kapitlet. Men andra? Du vet verkligen hur man gestaltar. På ditt helt säregna sätt! Där någon annan skulle skrivit ”bet sig i läppen” skriver du att Blaise ”sög ideligen på dem”. Det är så jävla klockrent och grymt.

Och det är klart han är nervös. Det är Dracoboy längs innerst inne med! Men han ska vara så jävla tuff. Men det är klart hans ögon är ännu kallare nu. Att blicken är is. Han får ju stå ut med Voldymoldys ljuva närhet… (OCH DET LÅTEr HELT FEL JAG VET MEN OMG HAHA)

Och han är så jävla snäsig, Dracoboy. Och han ska verka som att han är så jäkla bra och obrydd. Innerst inne är han fan sjukt rädd!!! Men attityden säger något annat och Blaise vet inte bättre…

Och plötsligt, när Blaise rör vid en öm punkt, faller Dracos murar samman.
Och jag vill bara citera hela texten för att du ska förstå att det är ALLLLLLLT i sin helhet som gör det så sjukt bra. Åh jag önskar jag kunde skriva som du. Din text är ju levande…



OMGADBHAKJs oMG DRELLI FEELSSSSS

”Jag har tänkt på henne varje dag.”

ADKHGASKDJ JA DET ÄR KLART DU HAR DRACO DIN LIGISTTT!

Men asså som jag vet att jag tyckte va sjukt roligt när jag läste DM för alla år sen är att varenda kille verkar dökär I Elli! Harry, Blaise och Draco! USCHAMEJ tänk OM Sirreboy träffar henne och blir kär! Då dödar nog Jess dem allihop… VA ÄCKLIGT

DÖÖÖroligt är det också att Blaise inser hur surrealistiskt det är med deras känsloprat!

Och mitt hjärta går i tusentals bitar av ”De är inte direkt förstående på det där stället.”



iuHJJKJASBDKJA ÄR SÅ ARG PÅ BLAISE FÖR ATT HAN INTE SLÄPPER IN DRACO TILL ELLI! ADHIBAHJ VEM TROR HAN ATT HAN ÄR. GE MIG DRELLI. DE MÅSTE TRÄFFA VARANDRA:

JAG HAR VÄNTAT I SJU ÅR PÅ ATT DE SKA MÖTAS IGEN NADIA: GAAAAH.

Ooooj, Dracos blåmärke. Det är säkert Jess som strypt honom för att han stått i en garderob och gjort ohederliga saker till tankarna av… Elli???… usch på mej HAHAH.

Och visst är det roligt att Draco kallar honom överklassunge när han själv är ännu snobbigare. Och precis som du skriver att Blaise tänker så har han precis kallat honom fattig. Draco är så dubbelmoralisk! xD

Hahahaha men asså om Draco återvände till skolan även om det är dödsätare där så skulle Jess tortera honom så han önskade att han var på Azkaban - stackaren! Och han skulle säkert läsa spådomskonst för det gör nog Elli och han kan inte låta bli att stalka henne. Vårt lilla perv. ♥ ♥ ♥

Och Blaise trånar efter Dracos uppmärksamhet och bekräftelse, såklart. Om han får vara Dracos jämlike kanske Elli vill ha honom… Tror väl han. Men tveeeeek.

Stackars Draco, han måste vara riktigt emotionellt förtryckt för att ha varit så taskig mot Blaise. Inget utan bakgrund liksom. Draco lär ju kräva mycket bekräftelse. Och kanske inte i form av tortyr så han börjar lida av stockholmssyndrom… Han behöver nog gå till en psykolog… Som inte Lucius anställt. Typ en psykolog… Som Avery? HAHAHAHA

Jag är ond???

Asså med tanke på hur Blaise stirrar på Draco hade man kunnat tro att han var kär i honom och inte Elli? Lol

Dracos mamma är säkert i säkert förvar i Jess låda under sängen.

Asså omfg Draco är så rak på sak.
”VISTE DU ATA HAN EA VMAPYE”
Kan typ se den memen med Svampbob framför mig när han säger de.



Asså Draco är så jävla rolig. Liten stalker. Han hörde säkert när Theo sa det till Elli… Om jag inte missminner mig så har han ju faktiskt sagt det??? GAH det var så längesen. Eller så bråkade han med Avery om det, alltså Theo, och var arg på Avery för att han låtit sin fru göra något sådant mot honom! PFT THEO! Vem vill inte va vampyr!

Och åh Blaise du har så rätt i denna tanke:

”Han tyckte att det kändes betydligt tryggare att sova i samma sovsal som ett blodtörstande monster med Dumbledore som rektor än en dödsätare.”

MEN FUCK YOU BLAISE!!! OCH ELLI DET ÄR KLART HAN TÄNKER PÅ DIG OCH FRÅGAR EFTER DIG!!!! Vad tror du själv! Satans unge, fatta något någon gång!

OCH OMG! Hogwarts time!!! Elli kommer bli chockad av alla dödsätare. Särskilt av en mycket specifik en….

Åhhhh vad jag är glad att du är tillbaka. Och ger mig sådana fantastiska kapitel att drömma mig bort i. Som inspirerar och gör mig lycklig!

...jag är helt mållös.
hur kan jag INTE ha läst ikapp tidigare? precis som Snooky skriver är du utan tvekan mugglis JK Rowling, och jag liksom typ dör när jag läser det du har skrivit?

det är så jäkla bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag vill bara läsa DM nu för att få alltihop ännu bättre men jag har inte tiden ((((( *kind of crying*
jag har läst fyra kapitel och förutom det jag har läst i Avis Fortunaes Prinsen vet jag ingenting om Elli but like I shippar Drelli redan. så jäkla coolt att du kan få en människa att fastna vid en text efter bara fyra kapitel.

men alltså jag vet inte vad jag kan skriva för alla över mig har ju redan skrivit allt som finns att skriva.

så avslutar denna väldigt flummiga kommentar med löftet om att någon gång läsa DM men lämnar även omfg. så bra. sluta aldrig skriva. längtar till nästa *insert emoji with heart eyes*

Jag bevakar och kommer läsa så fort jag har tid!

Tusen tack för att ni fortfarande hänger med här! ♥ Jag blir så glad över era kommentarr, och att få TVÅ NYA bevakare.. Crazy! Nytt kapitel imorgon, har jobbat 5 dagar i sträck varav ett dygn och 3 nätter. Gissa min frustration när internet inte fungerat förren nu??!


Tusen tack, min vapendragare ♥


åhh!!!!! Jobbat tre vaknätter (inne på tredje nu), lite lagom groogy och inte mycket hopp om livet de närmaste timmarna, loggar in och finner... DETTA!!!!
Jag tror inte att du förstår hur glad jag blev av din kommentar. Dra mig baklänges alltså. Det var exakt just detta jag behövde, precis just nu!! TUSEN TACK!!!!!
Du behöver inte läsa DM för att hänga med, men vill du någon gång ha en överdos av Draco så doit! Han är inte trevligare här än där, varnar dig bara..... TUSEN TUSEN TACK FÖR ATT DU VILL BEVAKA!!!!!! ♥


Åh, jag blev så himla glad!!! TVÅ NYA BEVAKARE, det är galet. Mer än så! Det är sånt som gör en sugen på att skriva. Tusen tack!!





Älskade bästa Trezz!!!! Hur orkar du ens skriva en sån här lång och underbar kommentar? Är jag ens värd det?! Ja, det är jag, men bara för att du är min fru!!!

HAHAHAHAHHAHA!! Erkänn att du blev lite sugen nu va, på Voldys närhet du med? Kan hälsa att Jessica också är det. Eller är det snarare tvärtom...? Ring mig nån dag vetja så vi får diskutera saken!Lyckan jag känner nu, kan nästan jämföras med den jag känner när jag får krama dig. Fantastiskt ♥ Du är så fin på alla sätt, och du och Avis får mig verkligen att vilja göra det här. Mina karaktärer är tillbaka igen. Så... magiskt. Jag känner mig hel.

Blaise är gullig, eller hur? Kommer han också råka ut för Jessica? Varför kan jag föreställa mig att hon kladdar på honom?! Hon är så NASTY ♥ Och att Draco är en liten bitch, det vet vi sen tidigare. Men förhoppningsvis har han blivit lite vuxnare sen sist vi såg honom.

JAG VET!!! Är väl bara för att hon är svensk... xD Och pojkar i den åldern blir väl kära i allt som rör sig! Eller så är det för att hon ärvt J:s skönhet, om du förstår vad jag menar. Hon är ju en riktig diamant, men en iskall sådan. Jess ska DEFINITIVT FÖRSÖKA MÖRDA DRACO. U NOW WHY!!! Hon gillar inte honom.

HAHAHHA ALLTSÅ JAG DÖR VERKLIGEN AV DIN KOMMENTAR, PÅ ALLA SÄTT OCH VIS SOM ÄR MÖJLIGA RIGHT KNOW. Jag älskar det!!!!!!! Sitter här och garvar högt på jobbet, folk tror som vanligt att jag är sinnessjukt. Känner mig plötsligt inte alls så trött längre.

DU MÅSTE GE MIG ALLA DINA IDEER. I need them. typ nu! Älskar Jess, ännu mer nu efter din ff:n, som verkligen alla borde läsa. SÅ bra är den. Och Ja, Blaise är inte det ljusaste ljuset i lådan, så att säga. Han är lite korkad. Och kär i Draco, who knows?! Avery, honom älskar jag. Han är så genuint snäll på något vis. Som Blaise, fast väldigt mycket tuffare. BÄST FÖR DIG ATT DU HAR ETT KAPITEL ATT SERVERA MIG NU, FÖR JAG BLEV SUGEN.



åH, aVIS!!!! Precis som Trezzan, så får du mig alltid att känna mig bra. Enda gången jag faktiskt känner den känslan, tragiskt nog. Att få sitta här och ta emot en kommentar, beröm, från två personer som själva skriver så bra är magiskt. Du vet hur mycket jag älskar din ff:n. Har redan spånat på ett kapitel där Miriam kommer in i min. Du ska få höra sen! Behöver din hjälp. Älskar att vi skriver tillsammans på något vis, det är så fantastiskt. MUGGLIS, HERE WE COME! De tre marodörerna ♥ Det är vi!! Blir jätteglad att du vill komma med tips och råd. Trots att jag läser igenom, missas det ändå en hel del. Sen har jag faktiskt en lätt släng av dyslexsi pga min adhd. Det är ingen som tror på mig när jag säger det, men det har jag. Fått jobba hårt för att lära mig när stycken ska delas in, form och struktur. Läser du DM syns min problematik mer tydligt. De/Dem/Det har jag haft stora problem med pga detta, så är verkligen tacksam för all hjälp jag kan få. Om du känner att du har tid, får du gärna skicka mig en uggla (eller på messenger), och skriva en liten "Mall", när det ska vara de/dem/det. Jag hade en tidigare men nu är den försvunnen.

Jag blir så glad att DU som skriver som en gud, prisar min berättelse. Jag ska äntligen få gå in och läsa ett saftigt kapitel av Prinsen, har längtat så!! Tro alltid på dig och din förmåga. Jag önskar att du varit min lärare också. Den empati du och Miriam uppvisar är fantastisk. Du ser människor. Det är långt ifrån alla som verkligen gör det.

Jag blir så sugen på att skriva nu. Jag är så glad att ni fick mig tillbaka till det jag älskar mest, att ni tror på mig och att ni berömmer mig. Tusen, tusen tack!! ♥