Okej, så här kommer mitt bidrag, den är väldigt lång (för att vara ett bidrag här) och jag är inte jättenöjd, men vi kör ändå
Namn på texten: Röd måne
Bakgrund: Jag ville skriva en novell i en, till synes, normal miljö. Tänkte på varulvar, och ja, det här är resultatet:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Jag är knappt vaken när jag sträcker mig mot min mobil för att stänga av alarmet. Klockan visar 07.55. Skit. Skolan börjar om en kvart. Jag har lyckats sova mig igenom 30 minuter hårdrock igen. Trodde att det skulle hjälpa att ställa in AC/DCs Back In Black som signal på alarmet, det är den typen av musik som pappa lyssnar på och den driver mig till vansinne, men tydligen hade jag fel…
På min mobil finns tre nya meddelanden. Det första är från Bella: Good Morning sömntuta, halloweenfest kl. 19, hos mig, kommer väl??
Ett litet leende sprider sig över mina läppar, mitt lilla problem hindrar mig ofta från att gå på fester, men Bella slutar aldrig fråga.
De andra två meddelandena får min glädje att försvinna lika snabbt igen. Ett är från mamma: Godmorgon, är på jobbet, du glömmer väl inte, ja, du vet… Det sista är från Leo: Fullmåne idag… Tagga…
Detta får det att knyta sig i magen. Jag kastar en hastig blick på kalendern på väggen, dagens datum är inringat med en röd märkpenna. Fan, fan, fan. Jag läser Leo meddelande igen, jag har inte ringat in fel datum, det är idag.
Jag drar på mig mina vanliga jeans och en mörkblå hoodie och sätter upp mitt långa hår i en bulle. Tio minuter kvar. Jag drar i mig en kycklingwrap från kvällen innan samtidigt som jag trycker ner min dator och skrivbok i ryggan. Jag rycker åt mig min mobil. Ett nytt meddelande, från Bella: Var i helvete är du? Jag svarar nånting om att jag kommer snart samtidigt som jag häller upp kaffe i en pappersmugg som jag tar med mig ut. Jag låser ytterdörren bakom mig och börjar springa mot skolan. Katrin kommer döda mig om jag kommer för sent.
Leo står där, bland de fallande löven på skolgården och möter mig, trots att första lektionen redan har börjat. Han ser läskigt allvarlig ut, det är inte alls likt honom.
“Hej”
Jag tittar lite frågande på honom, han möter min blick och tar ett djupt andetag.
“Tja, alltså, du vet ju vad det är för dag? Med månen och allt det där?”
“Ja, du skrev det, men du, vi började för fem minuter sedan, Katrin kommer inte bli glad.”
Leo ger mig en svårtolkat min. “Äsch, det är lugnt, hon är sjuk, vi har Marcus första lektionen.”
Klumpen i magen löser upp sig en aning. Marcus är den enda läraren som faktiskt förstår.
Leo gestikulerar mot skolan och vi börjar röra på oss.
“Du tänker väl inte gå på Bellas fest?”
Jag tvekar i några sekunder, som jag önskar att jag kunde gå, men jag vet att det riskabelt. “Nä, jag gissar att jag blir tvungen att stanna hemma.”
Leo tar tag i min axel och tvingar mig att stanna och titta på honom.
“Lyssna, du kan inte gå, det vet du, vad du än gör, gå inte på festen!”
“Du låter mer orolig än vanligt, vad har hänt?”
Han blir tyst en stund innan han suckar och börjar gå igen. “Det är blodmåne, du vet vad det betyder. Jag säger det en gång till: Du kan inte gå på festen.”
Marcus står framme vid tavlan och går igenom olika diktformer. När jag och Leo smyger in i klassrummet ler han bara och gestikulerar att vi ska sätta oss. Vi dimper ner på varsin stol bredvid Bella som höjer ett frågande ögonbryn. Leo viftar avfärdande med handen. Längst fram i klassrummet fortsätter Marcus att prata; jag hör inte ett ord av vad han säger.
“Då så, vet alla vad de ska göra?”
Jag tittar förvirrat upp, Marcus har gått bort till sin dator och runt om i rummet börjar folk leta efter skrivblock och pennor.
Jag vet definitivt inte vad jag ska göra. När jag osäkert tittar runt omkring mig märker jag hur Leo blänger på mig och suckar.
“Har du verkligen inte lyssnat, nä såklart inte. Skriv en haiku, det är allt.”
Jag letar fram mitt skrivblock, lättad över att lektionen går ut på nånting som jag faktiskt kan. Trots det kan jag inte hålla fokus. Blodmåne? Hur farligt är det? Kan jag ändå gå på festen?
“Har du skrivit nånting?” Bella lutar sig nyfiket över min bänk.
Jag tittar ner på min slarviga handstil:
Månen lyser klar
Vart tar vargen vägen då
Inte till skogen
Det tar några sekunder innan jag förstår vad jag har skrivit. Hastigt slår jag igen blocket. Bella fnyser men riktar fokus på sitt eget papper. Jag blir inte förvånad över att se att hennes sida är blank.
9.10 ringer det ut. Om man tittar på hur fort rummet töms på folk skulle man kunna tro att luften var giftig. Borta vid dörren vinkar en grupp killar åt vårat håll.
“Vi ses sen!” Leo plockar snabbt ihop sina saker och följer med killarna ut ur rummet. Snart är jag och Bella de enda var i rummet, borsett från Marcus då. Han står längst fram i klassrummet och bläddrar igenom någr papper, halvvägs ut ropar han efter mig. “Luna!”
Jag vänder mig om. “Ja?”
“Skrev du nånting idag?”
“Åh, javisst ja.” Jag river ut första sidan ur mitt block och går tillbaka mot Marcus. Jag räcker honom bladet.
Han kastar en snabb blick på den innan han fäster blicken på mig. Han sänker rösten till en viskning: “Bara, var försiktig, okej?”
“Nå, kommer du ikväll?” Bella tittar förhoppningsfullt på mig.
Leos ord ekar i mitt huvud: Du kan inte gå på festen.
“Jag vet inte, tror inte att jag kan, förlåt.”
Bella sjunker ihop en aning. “Du kan ju aldrig” mumlar hon.
“Förlåt, jag vill verkligen gå, men…” Jag vet inte vad jag ska säga, jag måste medge att det kommer sluta med att alla dör låter som en ganska dålig ursäkt.
Sista biten går vi under tystnad. Inte förrän vi slår oss ner på bänkarna utanför spanskan öppnar Bella munnen. Hon ger mig sen en menande blick.
“Jag har köp chips.”
Jag skrattar. “Du känner mig visst.”
“Nå kommer du?”
Jag tvekar. Det är fullmåne idag, och både Marcus och Leo har varnat mig, men jag har inte varit hos Bella på hur länge som helst, en kväll kan väl inte skada?
Bella tittar undrande på mig, och jag kan se en skymt av besvikelse i hennes blick.
“Visst, kör till!” Jag ler, men klumpen i magen växer.
Två timmar och fyrtio minuter senare sitter vi i matsalen; Leo är inte här.
”Var är han?” Bella rynkar på ögonbrynen.
Jag tycker på axlarna. ”Ingen aning.”
Bella pratar på om sina planer för ikväll:
“Det kommer bli så fantastiskt, jag har köpt såååå mycket godis!”
Jag mumlar något till svar och letar med blicken över matsalen i hopp om att få syn på Leos rufsiga hår. Där. Borta vid dörren ser jag det mörkt bruna, nästan svarta, håret.
Han kommer bort till oss och sätter ner sin bricka på platsen bredvid Bella med en duns.
”Hej!”
Leo ler svagt.
Bella ser nästan lika orolig ut som jag känner mer mig. “Hur är det? Du är ju likblek”
Leo möter min blick och skakar svagt på huvudet. “Äsch, det är inget.”
Bella rycker på axlarna. "Visst, kommer du ikväll?”
”Vet inte om jag kan.”
”Luna kommer.”
Fan. Jag försöker undvika att möta Leos blick men jag känner ändå hur den riktas rakt mot mig.
Han röst är kylig när han svarar. ”Jaha, det var väl trevligt. Antar att jag också måste komma då”
Leo ger mig en blick som avslutar meningen: Så att jag kan se till så att du inte har ihjäl nån.
”Vad är det med er egentligen?!” fräser Bella.
”Inget” svarar Leo, blicken är fortfarande gäst på mig, varnar mig för att säga nånting mer.
”Bra, då ses vi hos mig vid sju. Jag har NO nu, måste dra.” Bella reser sig och går iväg.
“Vad tänkte du på egentligen?!” fräser han när Bella är utom hörhåll.
Jag rycker på axlarna. “Men du måste ju inte komma för det.”
“Nån måste ju hålla koll på dig” Leo blänger på mig men jag kan skymta ett litet leende. ”Möt mig utanför mitt hus kvart i ikväll. Vi går tillsammans dit.”
18.44 står jag utanför Leos röda villa och blickar upp mot den vita dörren. Jag kan se en mörkt skugga röra sig där inne och en minut senare står Leo högst upp på trappan i en vit t-shirts och svarta byxor.
Tillsammans rör vi oss mot Bellas hus. Ingen av oss säger nånting. Det är mörkt och gatlyktorna kastar ett spöklikt ljus över gatorna. Ett tunt molntäcke ligger som ett lock över staden, men månen skymtar på andra sidan. Överallt springer småbarn runt i små grupper. Alla är utklädda; spöken, häxor, vampyrer.
En liten pojke som är utklädd till varulv springer ylande förbi oss. Jag och Leo sneglar på varandra och brister sedan ut i skratt. Om pojken bara visste.
Bella öppnar dörren för oss innan vi ens har hunnit knacka. Hon ler strålande mot oss.
“Välkomna! Stig på, innan barnen kommer och vill ha godis.”
Deras lilla hus fylls på snabbt; snart är alla platser i de två sofforna upptagna. Jag, Leo och Bella står vid det bordet med godiset och smuttar på varsin coola när jag hör någon i folkmängden ropa:
“Titta på månen!”
Folk börjar rusa fram mot de stora panoramafönstren.
“Gud va fin den är!”
“Och stor!”
Jag hinner bara få en liten skymt av det stora lysande klotet på himlen innan jag känner det välbekanta rycket i magen.
Min syn förvrängs. Huvudet känns som om någon har sprängt det i bitar och sedan limmat ihop det med superlim, men satt ihop det i fel ordning.
Jag ser hur Leo rusar mot ytterdörren men är inte säker på om det faktiskt är han eller en illusion.
Läskburken faller ur min hand när jag börjar stappla mot badrummet. Panik bryter ut i rummet. Folk börjar skrika och kasta saker överallt. Nån ropar nånting om att ringa 112. Jag känner hur någon griper tag i mig men jag slår bara bort handen.
Illamåendet och paniken kommer till mig när jag inser vad felet är.
Inne i badrummet tittar jag mig i spegeln: brun päls har börjat växa ut på mina händer och i ansiktet. Synen får mig att spy över hela golvet.
Någonstans utanför hör jag någon skrika. Ett skrik som jag känner igen varsomhelst. Jag lyckas ta mig ut från badrummet och med stöd från någon stapplar jag mig ut i trädgården. I några sekunder undrar jag vad jag gör där. Varför är jag utomhus och inte inne med de andra?
Sedan får jag syn på Leo. Han har ramlat ihop på gräsmattan där han vrider sig av smärtor. Han skriker, ett skrik som är läskigt likt ett ylande. Päls har växt ut överallt på hans kropp, jag gissar att jag ser likadan ut. Hur Bella kommer ut på trappan och stirrade skräckslaget på oss är det sista jag ser innan det svartnar för ögonen och jag faller ihop med ett skrik.
Mugglarportalen