Är det värt att? [SV]

Mer?. Ja!!!

Så himmla bra!

äggisar

MAMA MIA!

Kapitel 8:

Draco såg henne falla mot marken. Allt gick i slowmotion. Han fångade hennes medvetslösa kropp och försiktigt la han ner henne på marken med hennes huvud i hans knä.
" Leona!" Han skakade henne försiktigt. Han tittade upp på Harry som tittade på dem.
" Du ska få igen Potter. Du ska få igen." Harry som såg skrämd ut lämnade snabbt fängelsehålorna.

Draco la försiktigt en hand på hennes bröst för att känna en puls som kände lättnad när han kände bröstkorgen höja sig under hans hand. Vafan ska han göra? Han tittade sig runt. Han kan hämta Blaise. Men då måste han lämna henne.

Det tog inte lång tid förrens han bestämt sig. Han ska hitta Blaise, men inte lämna Leona. Han ställde sig upp och lyfte försiktigt upp henne och reagerade på hur lite hon vägde. Han bar henne mot sällskapsrummet.
" DU!" Han skrek mot en liten första årselev som precis lämnade sällskapsrummet.
Den lilla killen pep till och kollade skrämt på Draco som kom bärandes på en Gryffindorelev i sina armar. " Är Blaise där inne?" Fortsatte Draco.
Den lilla killen nickade sakta.
" Hämta honom. Säg att Malfoy vill prata med honom." Den lilla killen nickade och gick till väggen som var entren till sällskapsrummet. " BARA BLAISE!" Ropade han efter killen innan väggen slog igen med en duns.

Medans han väntade på sin bästa kompis tittade han ner på flickan i hans armar. Hennes ansikte ramades in av blondt hår. Hennes kindben var tydliga. Leona var helt enkelt vacker. Draco kommer aldrig glömma första gången han såg henne. Vid sorteringen första året. Det blonda håret var kortare då men de isblåa ögonen gnistrade av att lycka att vara på Hogwarts. Hennes leende smittade av sig på alla som tittade på henne.
Han suckade. Nu är hon hjärntvättad av Potter och sakta sakta försvinner hennes personlighet i takt med att hans växer.

" Draco, vafan?" Blaise uppenbarade sig framför honom och stirrade förvånat på flickan i hans armar.
" Blaise, vad ska jag göra?" Draco tittade desperat på sin vän som sakta började förstå vad som hänt.
" Potter?" Blaise bet sig i läppen. Inte flörtigt. Utan irriterat.
Draco nickade.
" Ja, jag kunde inte lämna henne med honom." Blaise skakade på huvudet.
" Sjukhusflyglen Draco, sjukhusflyglen."

Femton minuter senare vandrade de två killarna genom slottet sida vid sida. Madame Pomfrey hade lovat att ta bra hand om Leona samt prata med Professor Dumbledore.
" Varför bryr du dig om henne?" Blaise tittade försiktigt på sin bleka vän som stirrade rakt framför sig.
Draco svarade inte. Han visste inte. Varför brydde han sig om Leona egentligen? Han är en Malfoy. Men han kunde inte sluta tänka på Leona. Inte sen de satt i återvändsgränden tillsammans. Inte sen natten i uggletornet när han höll om henne, lät henne gråta. Räddade henne från att ta livet av sig.
" Jag kan inte sluta tänka på henne Blaise. Kan inte sluta tänka på hur hon försvinner framför våra ögon. Kommer du ihåg vid sorteringen?"
Blaise skrattade till.
" Klart jag gör. Alla stirrade på henne. Hennes leende."
Draco nickade.
" Har du sett det leendet på länge?"
Blaise stannade till och tänkte efter innan han sakta skakade på huvudet.
" Nej."
Draco suckade.
De stannade framför väggen som skulle leda in dem till sitt sällskapsrum.
" Det är därför jag bryr mig. Jag vill se det leendet igen."

Mer?

Superbra kapitel som vanligt!

Detta kapitel kommer vara en dröm som Leona har medans hon är medvetslös. Kalla det en dröm eller en nära döden upplevelse.

Kapitel 9:

" Pappa?" Leona stod i vardagsrummet hemma hos henne. Hennes pappa Leonard satt i sin favorit fåtölj vid brasan.
Hennes pappa vände sakta blicken mot henne.
" Är jag död?" Fortsatte hon med darrig röst.
Leonard ställde sig upp och gick fram till sin dotter och omfamnade henne. Leona drog in sin pappas doft som hon saknade så mycket.
" Inte än min kära." Han släppte sakta taget om henne och höll henne på en armslängd och tittade på henne. " Du kommer dö om du stannar med honom dock."
Leona blinkade inte ens när hennes pappa sa dem orden. Hon visste. Det förstod Leonard.
" Vad ska jag göra då pappa? Jag lovade honom. Jag lovade dig att alltid hålla mina löften."
Leonard suckade.
" ibland ska man inte lyssna på sina föräldrar älskling." Han satte sig ner igen. " Jag hade fel älskade vän. Jag vill se dig lycklig. Se dig leva. Se dig få barn och gifta dig."
Leona sjönk ner på golvet framför sin pappas fåtölj.
" Hur? Du försvann." Tårar rann nedför hennes kinder och gnistrade i brasans sken.
Leonard sträckte fram en hand och torkade bort tårarna.
" Jag vet. Jag behövde skydda dig och din mamma."
Leona tittade upp på sin far.
" Vad hände egentligen pappa?"
Leonard lutade sig tillbaka och drog fingrarna genom skägget.
" Voldemort ville ha information om Dumbledore. Som du vet arbetade jag och professor Dumbledore med att skydda en sak när en dödsätare fick tag på mig. Han förde mig någonstans och de ville ha information. Men jag gav dem inget och ja. Nästa sekund var jag här." Han slog ut armarna mot vardagsrummet. " Det sista jag kommer ihåg var att jag tänkte på er." Leonard kände en tår rinna nedför kinden.
" Vad skyddar ni pappa? Kan jag hjälpa till?"
Leonard sträckte fram en hand och smekte Leona på kinden.
" Prata med Dumbledore. han kommer berätta. Och vad du än gör, håll dig undan Harry potter. Det är saker ingen vet om honom som jag vet."
" Pappa, vad kommer hända om jag inte lämnar honom? Om jag inte kan?" Leona tittade desperat på sin pappa som fick en tom blick i ögonen.
" Du kommer hamna här med mig."

Mer?

Jättebra och spännande!

Kapitel 10:

Draco satt på en stol inne hos Professor Dumbledore tillsammans med professor Snape.
" Mr Malfoy, berätta med dina egna ord vad som hände." Professor Dumbledore lutade sig fram och tittade in i Dracos ögon.
Draco tittade på sin gud far som också råkade vara hans elevhemsföreståndare som nickade uppmuntrande mot honom.
" Jag skulle gå till sällskapsrummet när jag hörde två röster som kom nämre. Sen krockade jag med Leona när hon sprang ut ur en korridor i fängelsehålorna. Potter jagade henne." Han tystnade en stund.
" Miss Lover och Mr Potter är visst i ett förhållande vad jag har förstått." Professor Dumbledore nickade som svar på Professor Snapes fråga. Draco fnös.
" Man kan inte kalla dem ett par. Leona är mer en slav. Gör Potters läxor. Gör allt han ber om. "
" Mr Potter är ju ingen sådan person Mr Malfoy." Dumbledore lutade sig tillbaka i sin stol och tittade sig runt i sitt runda kontor.
" Detta är problemet Professorn. Han är en person runt er och en annan runt Leona. Han misshandlar henne Professorn. Samt tvingar sig på henne." Draco svalde klumpen som steg i halsen. " Jag stoppade henne från att ta självmord från uggletornet för ett tag sedan."
Professor Snape som satt brevid spärrade upp ögonen.
" Varför sa du ingenting Draco?" Snape vände sig mot sin gudson och la försiktigt en hand på Dracos arm. " Jag kunde ha gjort något."
Draco skakade sakta på huvudet.
" Nej ingen kan göra något. Leona är så hjärntvättad av Potter." Han vände blicken mot den gamla mannen med det långa skägget och fortsatte att berätta.
" jag skyddade Leona med kroppen medans jag diskuterade med Potter då han hade slagit henne. Du såg väl blåmärkerna i ansiktet? Vi började duellera och ja det sista som hände var att Leona avväpnade Potter, bad om att bli lämnad ifred och sen fick han tillbaka staven och lamslog henne. " Han tystnade en sekund innan han snabbt flikade in: " Åh han kallade henne hora med. Sa att om jag låter henne gå kunde jag få några gratis nätter med henne."
Draco kände en tår rinna nedför kinden och torkade snabbt bort den. Han är en Malfoy. Malfoys gråter inte!

Det var helt tyst en stund förrutom lite tissel och tassel från alla tavlor på alla gamla rektorer som hängde på ena väggen.
" Tack Mr Malfoy. För din ärlighet. Jag ser att du talar sanning." Professor Dumbledore kliade sig i skägget. "10 poäng till Slytherin för att du hjälpte en skolkamrat. Jag ska ta ett allvarligt prat med fler i Gryffindor för att få lite mer information." Dumbledore viftade med handen. " Du kan gå nu, jag vill prata med Professor Snape."
Draco nickade och reste sig upp. Precis när han la handen på det svala dörrhandtaget hörde han en röst bakom sig.
" Och du Mr Malfoy, tack för att du är en sån fin vän till Leona. Efter alla hemskheter i hennes liv kan hon behöva någon som vet vad hon går igenom."
Draco vände sig inte om. Han lämnade snabbt kontoret och lät trapporna snurra ner honom till fjärde våningen igen.
Fin vän. Han är ingen vän. Han vill inte vara hennes vän. Han kan inte. Han är en Slytherin. En Malfoy. Hon är en gryffindorare. Men en känsla inom honom bönade honom att skydda henne. En känsla han inte en sekund tvekade på. Skydda henne kommer han göra så länge han lever. På ett eller annat sätt.

Förlåt för dåligt inlägg :p