Dark forces

Det vill jag gärna att hon ska fortsätta med

Kul att så många vill läsa! Här är andra kapitlet:

Kapitel 2: En lurig plan


“Är du säker på att du inte sett henne här förut då? Hon kanske är ett år yngre eller…”
“Ja, jag är säker Slingersvans, det har jag ju sagt ett antal gånger nu.”
James satt med surmulen min och hackade isär en kittelkaka med naglarna och upprepade gång på gång den irriterande flickans beeende.
“ Okej, vi fattar att hon bokstavligen kastade ut er och att vi ska se till så att hon får betala för det men kan vi snälla prata om något annat än en obetydlig snorvalp som sjunkit till att umgås med Snivellus och Evans.”
“ Wow, lugna ner dig Svartöga, har någon vaknat på fel sida idag?”
Rachel gav Sirius ett snett ögonkast och slog sedan igen boken hon hade i knät. De började närma sig Hogsmead och som vanligt skulle de försöka hinna med en av de första droskorna upp till slottet.
“ Vi kan väl skippa sorteringen i år?" Föreslog Rachel och stoppade ner boken i manteln. Hon hade aldrig varit ett riktigt fan av sorteringarna på senare år utan föredrog att hellre utnyttja den korta stund då varenda lärare befann sig i stora salen och inte kunde ana vad de hade för sig ute i slottet.
“ Nej, jag vill se vilket elevhem knäppisen hamnar i, jag slår vad om att den ormen hamnar i Slytherin som resten av junior dödsätarna. “ James sopade ner kaksmulorna på golvet och samlade ihop sina grejer.
“ Låt inte knäppisen påverka dig så himla mycket Tagghorn, Vem bryr sig om vilket elevhem hon hamnar i, om vi skippar sorteringen kan vi ju lägga tid på att planera din hämnd istället?”
James grimaserade skeptiskt och Rachel suckade tungt men ansträngde sig för att inte tappa humöret helt, hon visste att det kunde bli farligt.
“ Jag följer med dig Svartöga.” Sa Remus tillslut.
“ Jag hänger också med, jag har den perfekta planen!” Sirus log lurigt och Rachel slappnade av en aning.

När tåget stannade hoppade Rachel av så fort dörrarna öppnats. Ända sättet att lyckas smita från sorteringen var att komma till slottet tidigt och sen vänta ut strömmen. Rachel skyndade bort till droskan längst fram och uppehöll försiktigt testralen med några chokladgrodor från fickan. Det var inte jätteuppskattat men det höll honom upptagen tills Sirius och Remus hann ikapp henne och tillsammans hoppade de in i droskan. Hon försökte instinktivt att inte tänka på anledningen till att hon såg testralen och hoppades precis som vanligt på att hennes vänner inte skulle påpeka det. Sirius öppnade munnen och omedelbart flög miljoner lögner genom huvudet på Rachel ifall att han skulle fråga den frågan. Jag såg en gammal man dö på ett ålderdomshem när jag var liten. Vi var med om en dödsätarattack på gatan och jag såg några dö innan vi flydde därifrån. Remus knuffade Sirius lätt i sidan och frågan dog ut innan den hann ställas. Rachel vände bort blicken och drog ett djupt andetag. Kanske skulle det bara vara lättare om hon berättade, så slapp hon gå runt med den ständiga oron att någon skulle fråga något som avslöjade henne. Hon hade genom åren tänkt ut så många lögner att hon knappt kände till sanningen själv längre. Tanken på att berätta sanningen fick hennes händer att börja skaka av panik och hon sköt bestämt undan tanken.
“ Berätta om din plan Sirius.” sa hon istället och vände sig mot vännerna.
Det bekanta, luriga leendet spreds över Sirius läppar när han lutade sig fram och viskade planen. Rachel glömde alla obehagliga tankar och gav sig helhjärtat in i diskussionen angående arbetsuppgifter.
“ Jag fixar allt angående köket och Stora salen, och tar sedan med mig informationen till dig Tramptass, Måntand, du hämtar allt vi behöver från Tramptass koffert.”
Droskan stannade utanför Hogwarts och de skyndade sig bort till buskarna bredvid ingången. När en av Gryffindors prefekter hoppade ur en av vagnarna med en grupp vänner reste sig Rachel så diskret hon kunde och skyndade ikapp prefekten.
“ Förlåt att jag stör, jag glömde något i min koffert som jag behöver till middagen och skulle verkligen behöva hämta det, så tror du att jag kan få lösenordet redan nu?” Rachel log så intalande hon kunde utan att verka flörtig, vilket nog misslyckades.
Prefekten såg misstänkt på henne men lutade sig fram och viskade lösenordet, inget smart val för honom men bra för dem. Rachel smög tillbaka till Remus och Sirius och meddelade lösenordet till Remus. När de både gett sig iväg till varsitt håll plockade Rachel fram James osynlighetsmantel som hon snott med från tåget, svepte den noggrant omkring sig och gav sig iväg mot köket.

Awesome, Nea

Älskar, älskar.. ♥3

Toppen!

Superbra

Awesome!!!

MEN OMG!!!! VARFÖR TAGGADE DU INTE MIG???!! Jag följer helt klart. Ska sträckläsa redan nu, handlingen verkar AWESUME!!!!

Elzyii Ööhm... Banan?
Kul att ni gilla förra kapitlet här kommer ett till!

Kapitel 3: Sorteringen
“Så, hur är sorterings ceremonin?” frågade hon Severus och Lily och stirrade förundrat på de när dem började skratta. “Sa jag något roligt?”
“Haha, nej, men du är tvungen att gå med förstaårseleverna till sorteringshatten. Du skulle se löjlig ut med att gå tillsammans med de när du är så stor och dem är så små”, fnissade Lily.
Lucy föreställde sig att gå på ett led med superkorta barn medan hon såg ut som en jätte och förstod varför hennes nya vänner skrattade.

“Okej, jag förstår att det ser löjligt ut att jag går i ett led tillsammans med kortisar men då kan jag väl lika gärna gå sist och ha ett avstånd mellan dem”, föreslog hon och väntade på deras svar.
“Då ser du mindre löjlig ut”, sade Severus hjälpsamt och log snett så att man kunde se hans gula raka tänder.
“Vad bra.”
Testralerna hade stannat och nu såg hon Hogwarts tydligare än vad hon gjorde från tåget. Skolan såg väldigt vacker ut när det var mörkt. Snabbt hoppade hon ut från vagnen och tog några steg fram. Här skulle hon bo i nästan ett år och ha lektioner. Kanske skulle det inte bli så dumt.

“Visst är det vackert?” frågade Lily och la en hand på hennes axel.
Lucy hade inte förmågan att prata utan bara nickade. Hon skulle fortsatt stirra på skolan om det inte vore för att Severus hade skakat hennes arm.
“Du såg ut som om en villie hade förtrollat dig med sin skönhet”, sa han och log retsamt när hon rodnade över sitt beteende.
“Grundarna måste ha lagt en förtrollning över skolan, så det är inte mitt fel!” skyndade hon sig att säga och försökte se envis ut.
Lily och Severus bara skakade på huvudet men gav henne ett leende innan de fortsatte att gå mot skolan. Det var tydligen så här det kändes att ha vänner, tänkte hon och var verkligen glad över att ha låtit de sitta i hennes kupé.
När de hade kommit till entrén så var det fullt med människor som försökte komma in i en sal där Lucy misstänkte att det var där de hade sorteringen.

“Lucy, gå till professor McGonagall, det är hon som leder ledet till sorteringshatten”, sade Lily och pekade mot en sträng dam som hade knutit sitt svarta hår i en hård knut och var omringad av yngre elever.
“Hej då”, var det sista hon sa innan hon gick mot Professor McGonagall.

“Du måste vara, Miss Green?” undrade McGonagall och hon nickade. “Trevligt att råkas. Jag har redan förklarat för de andra om de fyra elevhemmen och jag antar att du redan vet om de?”
“Ja, Professor McGonagall”, svarade hon artigt och ville bara att de skulle komma till sorteringshatten.
“Bra, snygga till er så ska jag se om allt är förberett.” sedan kilade hon iväg och lämnade Lucy med småungarna.
“Varför ska du sorteras med oss? Du verkar inte vara i vår ålder?” frågade en pojke med blont hår.
“Jag är ny på Hogwarts och ska börja mitt femte år här, mer behöver ni inte veta.”

Som tur så frågade de henne inte några fler frågor utan pratade med varandra om hur sorteringen ska vara och försökte se så snygga ut som möjligt. Professor McGonagall hade inte kommit än när spökena kommit fram och skrämt slag på de flesta av eleverna.
“Ser du vad du gjorde, tjocke munkbrodern? Du skrämde de!” sade ett spöke som måste vara från 1400 eller 1500-talet och kollade argt på ett tjockt spöke.
“Det var inte alls med meningen! Jag undra bara vilka elevhem ni vill vara i”, sa tjocke munkbrodern och såg verkligen ut som om han menade det.
“Det räcker! Varför är ni alltid tvungna att komma hit och skrämma de nya eleverna?” frågade McGonagall som äntligen kommit tillbaka.

“Ber om ursäkt, Professor, vi ska se till så det inte händer igen”, sa det andra spöket som nyss skällde på tjocke munkbrodern.
Till Lucys förvåning himlade Professorn bara med ögonen som om hon inte trodde på det han sa.
“Dåså, ställ er två och två i ett rakt och fint led innan vi går in i den stora salen”, sade hon bestämt och snabbt så ställde sig alla två och två.
Som tur så var de jämna och hon kunde gå sist själv. Dörrarna till stora salen öppnades och fyllde den toppa raden med förstaårselever. Hon höll huvudet högt och ignorerade viskningarna och blickarna mot hennes håll. När alla hade samlats i en halvcirkel runt stolen och hatten så började den sjunga.

“Ni kanske ej tycker att jag är vacker, men döm ej efter vad ni ser idag.
Jag lovar att äta upp mig själv om ni kan finna någon hatt som är mer klok än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop, och era höga hattar som ser fina ut.
Jag är Hogwartshatten som sorterar och därför slår jag alla andra utan prut.
Det finns ej något dolt i era tankar som inte genast jag kan uppenbara, Sätt mig på huvudet, och jag skall säga i vilket hem ni helst bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor, där folk med mod i bröstet lever, vars djärvhet, kraft och tapperhet
Dem skiljer ut från mängden av elever:
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff, där rättvisa och sanning styr, ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw, ty den som lärd och kvicktänkt är och har ett gott och klart förstånd skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända Slytherin skall era sanna vänner finna, där sluga rävar nyttjar alla knep att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej! Grips ej av frossa!
Ty jag kan lova att (fast jag inga har) ni är i säkra händer, för jag, jag är en hatt med tankegåva!”, sjöng den och till Lucys förvåning så hade den en vacker röst.

Salen exploderades av applåder innan McGonagall ropade namn.
“Abbott, Lucas!” ropade hon och det var pojken som hade frågat varför hon varit med de som gick till stolen innan hatten snabbt ropade ut Hufflepuff.
Ett av borden som hade gula kläder på sig applåderade och Lucas skyndade sig att gå dit.
“Brandon, Anna!” en flicka med mörkbrunt hår skyndade sig till hatten och det tog ett tag innan hon sorterades in i Ravenclaw.
“Dickon, Evelyn!” en flicka gick nervöst fram till sorteringshatten och sorterades i Hufflepuff.
“Frier, Felix!” en pojke gick självsäkert till hatten och hamnade i Gryffindor.
“Green, Lucy!” ropade McGonagall och Lucy trängde sig försiktigt förbi förstaårseleverna och gick mot hatten.
Hon såg att Lily och Severus log uppmuntrande mot henne innan hatten gled ner över hennes ögon så att hon inte kunde se något.

“Intressant, jag trodde aldrig att jag skulle träffa ett av hans barnbarn igen. Den andra var lika svår som du. Lucy, du är väldigt nyfiken och skulle göra allt för att få svar vilket gör dig till Gryffindor och Ravenclaw och även om du kanske inte vet det själv så är du en vänlig själ och gör ditt bästa om du får ett uppgift att lösa vilket gör dig till en Hufflepuff, du har en väldigt stor ambition och ett sätt att lura folk, du skulle lätt kunna lura den bästa ocklumeneraren om du vill och din kunskap för den förbjudna krafter är väldigt stor vilket gör dig till en Slytherin. Det är väldigt sällan jag får elever som skulle kunna passa i alla elevhemmen vilket gör dig ännu svårare att sortera. Men du skulle kunna passa perfekt i SLYTHERIN!” hatten skrek ut det sista ordet och McGonagall bort hatten från mitt huvud och Lucy såg det elevhemmet klätt i grönt applådera för henne lite lamt.

Hon skyndade sig ner och såg Severus vinka åt henne att sitta sig hos honom. Snabbt satte hon sig bredvid honom.
“Välkommen till Slytherin, hoppas du trivs här”, sade Severus och log mot henne och för första gången på flera månader kände hon sig hemma.

superbra black