An Unexpected Summer[SV]

♥♥♥♥

Tack♥ Jaa det är jobbigt när man följer och tror det är ett kapitel men någon har bara komenterat!

Ska försöka! Men när veckor med 2 prov eller språkprov kommer så tror jag tyvärr det inte kommer komma fast jag ska försöka!

Jag tänkte göra lördag till dagen när jag lägger upp men jag komemr vara borta denna lördag så jag kommer publicera nån dag under veckan! Vissa veckor kommer det vara så när jag har en hel del träningar och matcher!

This is asuuum!

Vid 3 skulle de som skulle hjälpa oss komma. Vi började på ett 6e tält ensamma men det tog inte många minuter innan jag hade halkat i en stor lerpöl och när Katie skulle hjälpa mig slutade det med att hon också låg i samma pöl och låg vi gapskrattade där "Men härregud så ni 2 ser ut! Det kommer 2 killar hit från Sverige om några minuter! Och minns jag rätt har de en syster som är väldigt mode inriktad" jag stönade "Härreguud mormor! En av våra bästa vänner, William är bosatt i Sverige men går på Hogwarts för hans föräldrar är härifrån så det är inte såå mäktigt heller" mormor lade armarna i kors "Kan ni två vara lite positiva och taggade på detta?" fräste hon. Vi såg på varandra och jag suckade "Javisst. Okej. Men du förstörde vår välplanerade sommar. Det var ganska taskigt" sa jag tyst. Hon kramade mig "Förlåt! men du kommer ha en massa jämnåriga kompisar här! Du har ju Josh och Katie du har känt hela ditt liv och vad jag vet är era födelseår det med flest födda på, 2028 är det 8 stycken och 2029 är det 3 födda! Ni kommer få det trevligt i sommar" jag suckade "Mhmm.. VI får väl lita på dig" sa jag "Därför ska ni också lägga upp 13 tält. Det 13onde kommer ni som är födda 28-29 få sova i från och med när ni är redo" "Tänk om vi aldrig blir redo" jag fnittrade till och mormor tittade ilsket på Katie "Kathreen Ginerva skärpning. Ta din kusin och gå till vattenslangen där borta och tvätta av er. Bums!" vi stog och sprutade kallvatten på varandra när en bil kom. "Är det Thomas eller Fredd och Jacob?" ropade någon "Det sitter två män i förarsätet iallafall" svarade Severus. Mamma och James kom ut med snabba steg. Mannen med knallrött hår precis som mamma hade brast i gråt när de kramades. En flicka i vår ålder kom ut och pappa (Han som inte kramade mamma)tog henne i handen. "Killar masa erut. Det finns 2 tjejer att ragga på där borta. Men de är era släktingar så ni får inte ligga med dem" sa han och flickan såg ut att vilja dö men pappan drog henne till sig utan att släppa vid sin pappas ord "Kan inte jag också ha en så härlig pappa?" frågade Katie "Det har du ju! Din våldtog inte din mamma 3 månader efter att du fötts och slängde ut dig på gatan iallafall. Fast pappa skulle aldrig göra något som han" sa jag irriterat. "Förlåt då" utbrast hon. "Tjejer. Dethär är Arthuretta." mormor hade kommit med flickan "Arthuretta dethär är mina barnbarn Kathreen och Kimberly. De är lika gamla som dig och går på Hogwarts!" tjejen såg skeptiskt på oss "Kathreen har 2 yngre bröder och den lilla flickan du ser här överallt är hennes lillasyster som heter Lily. Killarna som är enäggstvillingar heter Sirius och Severus och vem som är vem vet bara de. Harry är pojken som springer efter den lilla flickan. Kimberly har en syster Hope. Hon ser precis ut som sin mamma som du kan kalla Lil. Flickor, Arthuretta här har 2 bröder, Charlie och Joshua. Deras pappor heter Fred, den rödhårige och Jacob, den med mörkt hår" jag såg oförstående på mormor "Ni ska springa in och byta om och sedan ska ni tre lägga upp detdär tältet du började på med din syster" Katie och jag brast i skratt "Vad?" frågade mormor förvirrat "Du kallar oss systrar nu också" hon skrattade "Ska ni klaga på det nu? Är ni två inte lite som systrar?" hon satte ihop våra huvuuden och kysste bådas pannor "Jag älskar er två" sa hon innan hon gick iväg och lämnade oss med Arthuretta "Okej.. DU är väl dendär som är från Sverige?" hon ryckte på axlarna och nickade "Tyvärr är jag väl det. Fast jag kanske ska börja Hogwarts till hösten" hennes engelska var ganska rolig men jag komenterade den inte "Jag är inte den typiska tjejen som bär klänninagr och sminkar mig som ni är så ni behöver inte tala om det bakom min rygg" sa hon sedan "Vad får dig att tro att vi är klännings och smink typen?" frågade jag bestämt "Tjaa ni har flickiga namn och ni har båda korta shorts och magtröja på. Och jag kan tydligt se era väldigt konturerade bröst" vi skrattade åt henne "Flickiga namn? Vi heter ju iallafall inte Arthuretta och vi heter ju inte Leila eller något sånt. Och berätta för mig vad man ska ha på sig ute på en öppen plan du jobbar på om inte så lite som möjligt. Kan du förklara för mig hur vi skulle ha tid att sminka oss varje morgon om vi umgås med 3 pojkar dagrana i ända. Och du kanske kan se dem för vi är dyngsura?" hon himlade med ögonen åt oss "Ska ni gå in och byta om så vi kan göra detta?" frågade hon "Tja du är ju så bra på allt så du kan ju börja redan nu" fräste Katie "För att hedra henne skulle det vara lika bra att göra som hon sa att vi var" sa jag irriterat "Vi gör det. Vi köpte ju varsin vit magtröja på jullovet. Jag tror mamma har packat med min iallafall" jag funderade kort "Samma här.. Den och korta shorts igen! Mamma borde ha lite mugglar smink med som vi kan använda" Katie skrattade "Det låter perfekt!" vi fnittrade "Tjejer ni var väl inte taskiga mot henne?" frågade Darcy "Nejdå. Varför skulle vi varit det?" frågade Katie "Bra. Jag litar på er! Hon har haft det tungt det senaste året när hennes pappa kom ut som gay och bara veckan efter att mamman flyttat ut flyttade pappans kille in. Han är omtyckt av dem men det måste vara jobbigt att vara den enda flickan i en familj på 5. För bara några dagar sedan när barnen skulle träffa sin mamma dök hon inte upp och svarade inte på några samtal. Samma kväll dök hon upp med något så barnen kunde adopteras bort. Fred skrev förståss inte under det men hon gjorde det klart för dem att hon inte ville ha någon kontakt med dem och speciellt inte Arthuretta av någon anledning" jag svalde. "Kanske vi skippar atityden mot henne?" viskade jag när vi gick därifrån.

Super bra!m!m

Jättebra

Weell.. När jag låg vaken igår kväll så satte jag mig plötsligt upp i mörkret och sa högt "Fan jag har glömt och lägga upp kapitel i lördags" och jag har ingen anledning heller skulle jag tro.. Men jag lägger upp på lördag om ni inte dödar mig tror jag för jag har en del just nuu..:O

YAAAAY NYTT KAPITEL!!

Kim
"Arthuretta jag trodde inte du skulle börja på tältet själv! Det var bara ett skämt!" utbrast jag när vi kom ut igen "Åh.. Jag är inet så bra på att tyda skämt. Skämt är inte vidare roliga för mig just nu" jag bet mig i läppen "Då ska vi få dem roliga!" sa jag med ett litet leende "Varför är ni annorlunda nu? Sa mina pappor något?" jag skakade på huvudet "Vaddå? Vill du vi ska vara taskiga mot dig kan vi väl vara det" sa Katie och Arthuretta skakade kraftigt på huvudet "Nej! Jag.. Jag gillar er bättre nu!"
Lily
Jag och Fred hade tillsammans med Darcy och Alice lagt ihop ett schema om hur duscharna skulle användas så inget kaos skulle bli av. "Har ni sett Kim?" frågade plötsligt lilla Harry "Nej, är hon inte med Katie och Arthuretta?" han sakkade på huvudet "Vi leker att man ska gömma sig och en ska leta upp de andra" han pekade ut på gården där de satt med sina mobiler, redan hittade. "Kanske hon inte ville vara med längre och är med morfar. Din farfar eller något. De trivs ju i varandras sällskap"han nickade "Visst" han sprang ut "När hon ändå kom upp på tal.. Har ni alls berättat om.. Tjejerna?" jag svalde djupt "Nej. Nej. De ska inte få veta något om det absorlut inte är nödvändigt! De har familjer och jag är inte deras mamma. Josephen är inte deras pappa. De är lyckliga och farmgångsrika skulle jag tro" Fred satte upp händerna. En smäll i skafferiet och jag var snabbt på benen men där inne var ingen där. Jag kikade bakom dörren och såg en mjölpåse på golvet och stönade men lät mjälet ligga kvar på golvet för stunden "Okej! De är väl typ 18 nu?" jag tänkte kort efetr "Njee.. De fyller 17 när som helst nu. Typ 6 Juli tror jag det var.. Jag har försöktr förtränga dem och försöker hela tiden så du behöver inte dra upp dem när någon annan i familjen är nära är du snäll" sa jag. Han sucakde "Jag bara kom att tänka på dem när du är gravid igen" "Det ät lungt! Jag vet bara inte hur jag ska bearbeta dem fast jag vet att jag gjorde rätt" han satte handen på min axel "Du vet att du har rätt att skicka brev åt dem. Och berätta. Berätta om att du inte gav upp dem utan anledning och sånt. Jag har hört att man kan göra sånt" jag ryckte på axlarna "Jag vill inte riva upp deras gamla sår. Eller mina" jag torkade snabbt tårarna som fallt på min kind, han kramade mig "Jag ska inte ta upp dem igen."lovade han "Tack.. Jag vet inte varför jag aldrig berättat för flickorna om det men de är stora nu. De är i den åldern att de kan förstå varför jag gjorde det och att ibland känns det inte så bra" Fred såg bekymrad ut "Alla dessa viktiga samtal mellan mor & dotter som Amy aldrig får ta del av" sa han nedslaget.
Kim
Jag hörde köket bli tomt och smet ut. Jag var i chock efter vad jag hört men vågade inte tro någonting. Med bultande hjärta smög jag ut. En plan om hur jag skulle förhöra mamma kom upp i mitt huvud men när jag såg henne gråta mot pappas axel lade jag alla tankarna åt sida fast min puls fortfarande slog i 140 av det jag hört.




Asååå jag måste bli bättre på att få något att hända?!

Jättebra

AWESOMETARTYAPELSIN!!!!!