Livet efter livets slut (THG)

Kapitel 7
Jag tvekar inte en sekund innan jag slänger mig in i hennes armar. Varför just henne, varför ingen annan. Nu ska jag se Ellie dö. Jag sätter mig i hennes knä och börjar gråta.
- Prim, Det kommer att bli bra! Säger hon samtidigt som hon stryker mig över håret på precis samma sätt som Katniss brukade göra med mig. Det känns helt fel att jag sitter och gråter när hon ska in och kämpa mot döden med 47 andra. Jag torkar tårarna och sätter mig mittemot henne på en stol. Vi pratar om vad vi tror är bästa taktikerna vid ymnighetshornet och liknande. Efter en halvtimme kommer fredsväktare och bokstavligt talat bär ut mig samtidigt som jag sparkar omkring mig. Jag springer till tågstationen för att kunna vinka av henne. Hon går på tåget och jag vinkar som en galning. Jag vinkar ända tills dem har kommit till distrikt 11 känns det som. Jag börjar gå hem mot barnhemmet eftersom dem låser alla dörrar kl 18. Enligt klockan på torget måste jag skynda mig väldigt mycket nu. När jag kommer in genom dörren sätter jag mig i matsalen och börjar äta. Jag sitter själv vid bordet. Låt Ellie komma tillbaka säger jag till bordet.

Kapitel 8 kommer NOG senare idag!
Tack så mycket till alla som läser!
Ni gör min dag med era kommentarer.
TACK FÖR ATT JUST DU HAR LÄST!!♥♥♥♥♥♥

♥♥

Mer nu

Tack så mycket för alla fina kommentarer!!
Här kommer nästa kapitel! (Ur Ellies synvinkel)

Kapitel 8 på tåget
Efter att ha vinkat i en evighet sätter jag mig på en av dem lyxiga fåtöljerna gjorda av något jag inte kan namnet på. Dem har ett mönster som får en att vilja sitta och titta på det så länge man lever. Det är ingen big deal eftersom jag ändå bara har högst två veckor kvar att leva. Mönstret är lite som en optisk illusion. Allting ser ut att röra på sig och jag ska nog sitta här ett tag till. men det får jag såklart inte eftersom vår alkolist till handledare kommer och stör mig precis när jag börjar förstå mönstret.
- Dags för mat! Säger han.
Jag ser på hans darriga händer som håller om vinflaskan. Varför skulle han bli vår handledare?
- Okej jag kommer. Säger jag till vinflaskan som fortfarande distraherar mig. Jag vet inte varför jag tittar på den. Efter någon minut förstår jag att Haymitch vill att jag ska med honom till matsalen. Jag ställer mig upp och går genom dem två vagnar jag behöver gå igenom för att komma till matsalsvagnen eller vad jag ska kalla den. Matsalen är ganska liten med bara två bord. Dem mörka tapeterna får också allt ljus att bli mörkt och det är faktiskt ganska läskigt.
Jag sätter mig vid samma bord som en av pojkarna och Haymitch. Efter någon minut av stillsamt ätande kommer Effie indundrande och ställer till med ett stort liv eftersom vi är "En minut efter tidsschemat" Ingen av oss förstår varför det är så viktigt men alla spelar med om att det är bedrövligt och att hela situationen med den minuten är fruktansvärd. Efter den lilla incidenten med minuten orkar jag inte med Effie mer och går och lägger mig. Lakanen känns som ett moln och jag somnar lätt på en minut.

Tack för att ni läser!!!

Braaaa!!! c:

Braaaaaaaaaaaaa ♥

TAAAAAAAAACK!!!!!!

Kapitel 9
Deltagarna från distrikt 2 har precis kommit in så att man kan se dem i tvn. Deras dräkter glänser i strålkastarljuset. dräkterna kastar skuggor i alla hörn och jublet är öronbedövande. Ellie står där i ett rum jag inte kan se och är nervös som jag vet inte vad. Jag är nästan säker på att hon står och biter på naglarna. Distrikt elvas vagn rullar ut och det lilla jubel som kommer gör mig ganska arg. Bara för att dom är ett "Fattigt" distrikt kan man inte döma dem från början!


Jag ser Ellies vagn rulla ut. Hon är klädd i en klänning som kastar eldiga skuggor över hela publiken. Det ser ut som att hon är eld. Alina har likadana kläder på sig. Killarna har något exakt likadant på sig förutom att dem inte har klänningar. Jublet är öronbedövande till och med mer öronbedövande än distrikt 1 och 2. Man kan säga att jag är stolt över henne konstigt nog. Hon står där på vagnen och vinkar för fullt. Folk kastar blommor och skriker deras namn. Deltagarna från distrikt 1 och 2 vänder sig om och stirrar häpet på Ellie och dem andra från distrikt 12. Det känns väldigt kul att dom står där med öppna munnar och stirrar på Ellie. dem svänger utom synhåll och sändningen avslutas med nationalsången.

Jag går in och äter middag. Jag sätter mig vid ett bord och förbereder mig för att äta ännu en middag ensam. Men så blir det inte när en pojke vid namn Andy sätter sig bredvid mig. Han går i min klass och vi har pratat innan. man kan väl säga att vi har varit vänner. Iallafall känt varandra så smått.
- Hej Prim. Säger han samtidigt som han sätter lite salt på sin mat med det lilla saltkaret som står på bordet.
-Hej Andy. Svarar jag honom. jag ler ett litet leende mot honom och börjar äta.
- Du Prim. Säger Andy.
- Ja? Svarar jag honom samtidigt som jag tittar in i hans chokladbruna ögon.
- Kan vi gå ut ett tag? Måste fråga dig en grej. Säger han och tittar in i mina ögon.
- Visst. Säger jag.

TACK FÖR ATT DU LÄSER!!!

Bästa ♥ Mer!

Spännande! :3

Mer