The Glitter Game [THG]

yesss jättebra!!

Sjukt bra!! C:

Tack så himla mycket allhopa

OTROLIGT♥

Tack
Vill ni att jag lägger upp kapitel när jag skrivit färdigt dem direkt eller vill ni att jag ska vänta lite för att "öka spänningen"?

glasdjur lägg upp det vettja'! x)

ok här kommer det

Distrikt 3:
Chelsea Blow - Holytail

Chelsea Blow ser sig i spegeln och möts först av allt av sina ögon. De är chokladbruna och omges av täta, svarta ögonfransar. Hon försöker se modig ut, men hon ser den stadiga rädslan i dem ända hit.
Hon synar sig själv uppifrån och ner, men undviker ögonen. Hennes långa, bruna hår är samlat i en fiskbensfläta som hänger ner längs ryggen på henne. Den tog lång tid att göra, men det var det värt.
Runt kroppen har hon en klänning utan ärmar som är tajt kring överkroppen. Kjolen är veckad och står ut som en balettkjol. Tyget är i mörkgrönt tyg och på benen har hon vita strumpbyxor.

Chelsea går nerför trappan och in i köket. Hennes tvillingsyster Chat sitter redan vid bordet och äter tjockpannkakor. Chat ler mot henne när hon kommer in och Chelsea ser in i Chats bruna ögon som är så lika hennes egna. Chelsea älskar sin syster, men hon är så… perfekt. Även om de är tvillingar så är Chat sötare, snällare och hjälpsammare. Dessutom är Chat inte blyg, som Chelsea, och har många vänner. När Spring är ledsen för något så är det alltid Chat som är lugn och snäll och får henne på gott humör, medan Chelsea blir irriterad och springer in på sitt rum för att få vara ifred. Chat är liksom den ljusa tvillingen och Chelsea den mörka.
Chat har på sig en likadan klänning som Chelsea fast i ljusblått tyg i olika nyanser. Hennes bruna hår är utsläppt bortsett från en liten fläta som håller borta håret från ansiktet. De är så lika, men ändå så olika.

Chelsea och Chat är snart klara och på väg bort mot torget. De får sticket och går och ställer sig i tolvårskategorin bredvid varandra. Chelsea har aldrig varit här förut utan har alltid stått tillsammans med mamma och Chat i vuxenkategorin och känner sig lite osäker på var hon ska vara, men ser flera av sina klasskompisar runt omkring sig och blir lite lugnare.
När borgmästaren kommer upp på podiet tar Chat och Chelsea varandras händer och håller dem hårt.
Borgmästare Kia Brown, en mörkhyad kvinna med tjockt, svart hår som gillar att prata, maler på om freden efter upproret och spelets början och bla, bla, bla, men innan hon är klar kommer en man upp på podiet och makar undan Kia, som ser mycket förolämpad ut. Mannen är Distrikt 3:s eskort, Lion Howlter. Han brukar klä sig någorlunda blygsamt, men sannerligen inte idag. Hans kostym är chockrosa och glittrar och hans höga hatt likaså. Han har rosa ögonskugga och matchande, onaturligt långa ögonfransar som glittrar när han blinkar.
”Happy Hunger Games, and may the odds be ever in your favor”, säger han med sin mörka röst. Han sträcker på sig och ler med kritvita tänder mot publiken. De måste vara fixade i Huvudstaden på något sätt, för de blänker liksom som tänder gör i serier.
Han harklar sig och fortsätter;
”Idag har vi samlats för något alldeles speciellt! Bara en deltagare ska tävla från varje distrikt i år!”
Det blir alldeles tyst. Bara en? tänker Chelsea och söker med blicken efter de två kupolerna med lappar. Men det finns bara en, proppfull med små vita pappersbitar. På en av de pappersbitarna står det Chelsea Blow. Hon försöker andas lugnt.
”Vi kör direkt!” säger Lion och gnuggar i händerna. Han verkar spänd på det här. Chelsea trycker ännu hårdare om Chats hand. Chat trycker tillbaka.
Lion går fram till kupolen och böjer sig ner, nästan så att hans stora, buskiga ögonbryn snuddar vid lapparna. Han stoppar ner handen och gräver leende runt, och Chelsea vill bara skrika Kom igen! Gör det bara! Eskorten väljer omsorgsfullt en liten, liten, prydligt vikt papperslapp och vecklar upp den. Han harklar sig för att få uppmärksamheten (som han dock redan har) och säger med hög och tydlig röst:
”Chat Blow!”
Chelsea tror att hennes hjärta ska stanna. Nej. tänker hon. Nej. Det här händer inte.
Chat börjar lossa greppet om Chelseas hand, men Chelsea håller bestämt kvar. Hon vägrar att släppa, och när Chat säger:
”Chelsea, släpp taget”, så släpper hon Chats varma, trygga hand, puttar undan henne och skriker utan att tänka med tårarna dunkande mot ögonlocken:
”Jag anmäler mig som frivillig!”
Det är kusligt när en hel publik bara plötsligt tystnar. Ingen säger något. Chat verkar vara i någon slags chock, men tillslut vaknar hon upp ur den och skriker:
”Nej! Nej! Jag blev vald! Jag vill! Jag är frivillig!” Chelsea skakar på huvudet utan att se på Chat.
”Du kan inte anmäla dig. Du blev vald”, säger hon tyst så att bara Chat hör det. Chat ser ut som om hon tänker kasta sig över Chelsea, men då kommer fredsväktarna, två stora, biffiga typer i uniformer som håller kvar Chat.
Lion verkar tillslut hämta sig och klistrar på sitt leende igen.
”Öh… jaha… kom upp då!” säger han och skrattar lite förläget, men det låter lika falskt som hans leende. Chelsea går upp på podiet och mumlar:
”Chelsea Blow”, utan att titta upp.
”Chelsea Blow var det!” ropar Lion till publiken. ”Det där var dramatiskt. Det är din syster, eller hur?”
”Ja.” Chelsea vill inte tänka på vad hon just gjorde. Hon anmälde sig frivillig till en säker död. Hon räddade sin syster, men offrade sig själv. Hon vågar inte se på Chat, vågar inte möta hennes blick. Men hon är säker på att hon valde rätt.

OTROLIGT JÄTTEBRA♥♥

Vill gärna joina. Här kommer min mall:

Namn: Spencer Brown
Ålder: 17 år
Kön: man
Distrikt: 6
Utseende: Axellångt, rödbrunt hår, mandelformade gulbruna ögon, lång, rätt så muskulös, lite sne näsa, ett ärr över högra örat (sedan ett bråk med sin pappa), alltmänt bra ut. Föredrar mörka kläder av tjockt tyg, som läder.
Familj och bakgrund: Pappa John, mamma Elise, tvillingsystern Avalon (död) och lillebror Dan (12 år).
Spencers pappa är något av en alkoholist, och super sig ofta full på familjens inkomster. Hans familj var en gång en av de rikare familjerna i distriktet, innan hans farfar, liksom hans far, söp upp alla deras pengar. Därför har Spencer varit tvungen att ta över rollen som ledaren över familjen, och kämpar hela tiden för att deras liv ska bli bättre. Hans mamma, Elise, är rätt sjuklig av sig och försiktig. Det har även gått vidare till Spencers lillebror Dan. Spencer hade en tvillingsyster tidigare, Avalon, men hon dog en en mystisk sjukdom som härjade i distriktet för ett par år sedan. Det var de som var de "starka" i huset, som alltid häll ihop och försökte få ekonomin att funka. De var som båda halvorna av en enda person. De delade allt - tankar, känslor, mot och framgångar. Men när Avalon dog blev Spencer alldeles utom sig, han kände sig lämnad ensam och övergiven med ett alldeles för stort ansvar. Tillslut kom han på fötter igen, och fortsatte kämpa trots att hon var borta.
Styrkor (högst tre) : Charmig, snabb och stark.
Svagheter (minst två) : Sin familj, alkohol, och är misstänksam av sig. Litar inte på någon.
Frivillig? Isåfall varför?: Frivillig. Hoppade in för sin lillebror, eftersom han ansåg att han inte skulle klara sig längre än ett par dagar pågrund av hans känsliga natur och bräckliga kropp.
Övrigt: Är rätt känslokall i strid, och har lätt för de flesta sorters vapen. Han är dock väldigt misstänksam och kan intelligent på någon. Han har svårt att knyta band och tror inte på kärlek. Trots det andvänder han sin charm för att komma nära motståndarna och därefter oskadliggöra dem. Är inte rädd för att döda.

Ahh, du skriver så bra! c: Längtar tills det är Kennas tur ~