Skuggornas dotter

grym

Kapitel 3
Redan nästa dag - som var en lördag - hade brevet från Umbra kommit. Mina föräldrar bad min nyfikna lillasyster att gå ut ur rummet medan de pratade med mig. De frågade mig om jag visste något om det och satt helt tysta medan jag berättade allt om mitt möte med Umbra. De bad mig sedan att lämna rummet medan de diskuterade. Jag gick till köket och började äta frukost med min lillasyster. När jag nästan var färdig kom de in i rummet och berättade att jag skulle få gå på skolan. De gav mig brevet så att jag kunde läsa igenom det.

Skolan hette tydligen Miracula och låg på en hemlig plats långt ute i skogen. Jag längtade, men jag var samtidigt rädd. Tänk om allt bara var ett missförstånd? Tänk om jag inte alls hade några magiska krafter och alla skrattade åt mig? Det var också jobbigt att behöva lämna Linn. Ännu hade jag inte berättat för henne. Vi hade faktiskt inte pratat mycket alls de senaste dagarna. Det verkade som att hon undvek mig. Jag undrade varför, men det kanske var lika bra, jag skulle ändå inte få träffa henne mer. Det gjorde ont i mig när jag tänkte på det.
-Klara! Hallå?
- Vadå? sa jag och tittade upp på fröken med ett förvånat ansiktsuttryck.
- Jag frågade om du kunde läsa nästa stycke i boken, sa fröken.
- Öh....
Jag hade inte lyssnat ett dugg på vad de andra hade läst om stormaktstiden. Hela klassen tittade på mig.
- Ehm... De flesta anser att stormaktstiden började 1611 när Gustav Vasa besteg den svenska tronen. Under stormaktstiden blev Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland en del av Sverige...

Superba bevakar!!!!!

Tror inte att jag kommer forsätta på denna, sorry.

har en fråga: Borde inte detta vara på ff sidan?

Åh nej, snälla sluta inte...Den är ju så bra!

Okej, här kommer ett till kapitel

Kapitel 4
Klockan halv fem den 11 september satt jag på sängen i mitt rum. Två stora resväskor stod på golvet mitt i rummet. Jag suckade och tittade ner i golvet. Jag kunde inte sluta tänka på Linn. Dagen innan hade mamma och pappa sagt till alla att jag skulle börja på en internatskola långt bort. När Linn fick reda på det sprang hon direkt till mig. Hon grät och kramade mig och sa att hon också skulle byta skola, och att det var därför hon hade undvikit mig. Känslan av att förlora Linn blev inte direkt bättre av de stora fjärilarna som flög runt i min mage och påminde mig om vad som skulle hända. Jag läste igenom brevet en gång till. Det var skrivet med snirklig handstil som var ganska svår att läsa, och längst ner stod det: Grundare av Miracula skola, Umbra och Luxa. Jag hade ingen aning vem Luxa var, Umbra hade inte nämnt henne.
Plötsligt hördes en hög knall. Jag tittade ut genom fönstret och såg en mörk figur uppenbara sig i ett moln av svart rök. Jag svalde och tog ett djupt andetag.
- Mamma! Jag måste åka nu!
Jag ställde mig upp och tog tag i resväskorna. Ute i hallen kom mamma och pappa för att säga hejdå.
- Vi kommer att sakna dig så mycket.
- Kan ni följa med mig ut? frågade jag med tårar i ögonen.
De nickade och vi gick ut genom dörren, ner för trappan. Där stod Umbra och väntade. Hon skakade hand med mamma och pappa.
- Vi har tyvärr inte tid att prata, vi är redan lite sena, sa hon. Klara, är du redo?
Jag nickade och gick fram mot henne. Hon sträckte fram sin hand och jag tog den. En till knall hördes. I ett ögonblick såg jag mamma och pappas ansikten, men sen försvann de i svart rök.

BRA!

Det har var riktigt bra! I början hade du inte så bra flyt, men det är redan bättre. Jag är nyfiken på vart detta kommer gå, och vill verkligen läsa vidare!

Asså tack för alla snälla kommentarer, men jag vill bara säga att ni ska inte ha höga förväntningar. Jag skriver bara när jag har lust och det är kanske inte så ofta. Gör som ni vill