Du vet inte allt (3:e generationen)

Jättebra
Ny läsare

Azum!!

Kapitel 4
James
- James! Albus! Lily! Är ni klara att åka? ropar mamma.
Jag drar fingrarna genom mitt hår och tittar på mig själv genom spegeln. Mamma tvångsklippte mig för ett par dagar sedan. Mitt hår växer som ogräs, precis som pappas gjorde när han var i min ålder. Egentligen föredrar jag när det är lite längre, inte långt, men längre. Däremot avskyr mamma det, så nu är det kort och klippt i en prydlig frisyr.
- James!
Den här gången är det pappa som ropar så jag skyndar mig ner. Som vanligt så står de och väntar på mig i hallen. När jag är halvvägs ner för trappan rusar Lily och Albus ut genom dörren och skriker i samklang ”Jag ska sitta i fram”. Mamma suckar och går efter för att se till att det inte blir något bråk. Vilket det självklart kommer bli. Pappa räcker mig min jacka och sedan går även vi ut. Ingen utav mina syskon vann diskussionen över vem som skulle sitta fram, så nu sitter de på varsin sida utav mig och surar.
- Fleur ringde igår och berättade att hon fått ett brev ifrån Louis. Han och Fred verkar ha det bra hos Charlie, berättar mamma.
- Vad bra då, säger pappa.
- Tänk, om jag bara hade varit född lite tidigare så kunde jag ha följt med dem istället för att åka till Hogwarts, suckar jag.
Fred, Louis, och jag är födda samma år, 2003, men jag är född den 16 november och mina kusiner på våren. Vilket innebär att de fick åka till Hogwarts året som vi fyllde elva medan jag fick vänta ett år till.
- Det spelar ingen roll vilket år man börjar. Din moster Hermione började också ett år senare, påpekar pappa.
- Dessutom så går ett år jättefort. Du kan självklart åka och göra dem sällskap i Rumänien när du har tagit examen, tillägger han.
- Hm, det får vi nog ta ett samtal om först. Rumänien ligger väldigt långt bort, säger mamma och ger pappa en bekymrad blick.
Jag himlar med ögonen. Jag vet att när det väl är dags så kommer jag få åka. Om jag nu vill åka. Jag är inte särskilt intresserad av drakar. Men det vore rätt coolt. Framme vid Kings Cross parkerar vi bilen och plockar ut vårt bagage. Utan magi så skulle aldrig tre koffertar och två uggleburar få plats. Jag förstår inte hur mugglarna klarar av att åka någonstans utan att använda sig av magi. Jag är den som är först genom spärren men har mina småsyskon hack i häl. Det tar mig inte många minuter att få syn på våra kusiner. Roxie vinkar glatt och daskar till sin pappa på armen när hon får se oss komma.
- Där av vi ju honom. Förstaprefekten och quidditchkaptenen James Potter! säger morbror George och klappar i händerna.
- Tackar, tackar. Inga autografer tack, säger jag och bugar.
Vi skrattar.
- Är ni ungdomar redo för ert sista år? frågar Angelina och tittar på sin dotter och sedan på mig.
- Så redo som man kan bli antar jag, säger Roxie och rycker på axlarna.
- Huvudsaken är att ni inte hoppar av. Gör era läxor och hitta inte på några bus, säger George och spänner ögonen i oss.
Sen börjar han skratta.
- Jag bara skoja! Hörde ni hur lik Percy jag lät? frågar han.
Angelina himlar med ögonen. Rose och Hugo kommer springandes och en kort stund efter kommer även Ron och Hermione.
- Då var alla samlade! säger Ron.
Och han har rätt. Av alla Weasley/Potter barn så är det bara vi sex som fortfarande går på Hogwarts. Tåget ger ifrån sig ett tjut, vilket innebär att det är dags att gå ombord. Vi kramar om våra föräldrar och släktingar och går sedan ombord för att leta reda på en kupé.
- Vet du om April kommer och gör oss sällskap? frågar Roxie.
Roxie, eller Roxanne som hon egentligen heter, är bästa vän med April. Vi går alla tre i Gryffindor och i samma årskurs, fast jag som sagt egentligen är ett år äldre.
- Hon dyker nog upp hoppas jag, säger jag och öppnar dörren till en tom kupé.
Vi sätter oss ner och känner hur tåget börjar röra på sig. Roxie börjar greja med Lilys hår och Rose, Albus och Hugo börjar spela ett parti knallkort. Jag stoppar händerna i mina fickor och känner hur det ligger någonting i jackfickan. Jag vet med en gång vad det är. Det är också då jag kommer på att jag är i fel kupé och dessutom sen.
- Tusan! Jag ska ju vara i prefektvagnen! säger jag och skyndar iväg utan att säga hejdå till mina kusiner.
Som tur är så är det fri korridor. Jag kan springa så fort jag kan. När jag kan se dörren till kupén saktar jag ner. Att komma inspringandes alldeles andfådd gör inget bra första intryck. Mitt hjärta dunkar snabbt. Men inte på grund av dålig kondition eller ansträngning. Jag tror att det dunkar snabbt på grund av nervositet. Varför jag är nervös förstår jag däremot inte. Framme vid dörren tar jag ett djupt andetag och öppnar den. De som sitter i kupén tittar på mig. Alla förutom en tjej sitter ner. Tjejen, står nästan mitt på golvet, tittar förvånat på mig. Det får hennes ögon att se alldeles förstora ut för hennes lilla ansikte, som faktiskt är rätt sött. Men hennes min ger mig känslan att jag avbrutit någonting.
- Jag antar att det är det här som är prefektvagnen, säger jag.
Min mening är riktad mot tjejen men det är inte hon som svarar.
- Det stämmer. Men det är bara prefekter som får vara här inne. Quidditchkaptener sitter tillsammans med alla andra i de vanliga kupéerna, säger en blond kille som sitter ner på en utav sofforna.
Blicken han ger mig är allt annat än trevlig och jag förstår att han inte hyser några vänliga känslor för mig. Vilket är konstigt för jag har inget minne av att jag någonsin pratat med honom. Men jag tänker inte låta honom sätta dit mig så jag nickar och plockar upp mitt försteprefektmärke.
- Jag förstår. Inkluderar det även försteprefekter? frågar jag och håller upp märket.
Kupén är helt tyst. Den blonda killen verkar ha fått en hjärtattack eller något för han ser lite blek ut. Ögonen däremot är svarta. Han slutar titta på mig och vänder sig istället mot tjejen, som fortfarande ser förvånad ut.
- Scarlett, kom igen, vi har inte hela dagen på oss, fnyser han.
Jag rynkar min panna och stänger dörren efter mig. Det där verkar inte vara någon trevlig kille. Tjejen, som tydligen heter Scarlett, vänder sig mot alla andra igen.
- Eh, hej. Jag heter då Scarlett Montgomery och det här är…James Potter, säger hon och tittar på mig för en kort stund innan hon vänder sig mot prefekterna igen.
- Och det är alltså vi som är årets försteprefekter.
Hon låter nervös. Nervös och livrädd. Jag ställer mig intill henne.
- Jag är rätt säker på att alla här inne vet vad en prefekt har för uppgifter. Det är ni som ser det som inte lärare ser. Ni får dra av poäng och även ge kvarsittning ifall ni har kommit på någon att bryta mot reglerna eller liknande. Ni får däremot inte dra av poäng ifrån någon annan prefekt, säger jag.
Scarlett nickar. Jag kan se att hon ser lättad ut över att slippa prata.
- Ombord på tåget så vill vi att ni går runt och ser till så att ingen far illa åt och så att allting verkar okej. Det bästa vore att någon ifrån varje elevhem går runt och patrullerar i alla fall en gång i halvtimmen. Hur ni delar upp det kan ni avgöra själva. På så vis har vi bra flyt på det hela. Som belöning för att ni patrullerar både här på tåget och på kvällarna på Hogwarts så får ni använda prefekternas badrum. Har ni några frågor? Annars är ni fria att återvända till era vänner som väntar på er men glöm inte bort att patrullera! säger jag.
Det är inte någon som har några frågor, så kupén töms snabbt på prefekter. Den blonda killen ställer sig upp och tittar på Scarlett.
- Jag går tillbaka till kupén. Jag antar att du gör mig sällskap, säger han.
Jag blir förvånad över att de verkar vara vänner. Scarlett nickar och följer efter honom. Jag tittar efter dem. Ser hur Scarlett går ett par steg bakom honom som om hon vore hans assistent. Varför känner jag inte igenom dem? Med tanke på att de uppenbarligen är i samma årskurs som jag. Det är med fundersam min som jag går tillbaka till min kupé. När jag kommer fram visar det sig att April och min bästa vän Zach har gjort oss sällskap medan de ”små” har sprungit iväg till sina vänner.
- Hur gick det i prefektvagnen? frågar April.
- Bara bra, säger jag och sätter mig ner intill henne.
Det är allt jag säger om det. Om jag ska vara ärlig så har jag nog inte riktig förstått vad som hände där i vagnen. Speciellt inte med Scarlett och den där killen. Jag tittar ut genom fönstret. Alla, inte bara Scarlett, verkade vara förvånade över att det var just jag som tog fram försteprefektmärket. Egentligen är även jag förvånad. Så det kan nog förklara varför alla andra också är det.
_____________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera och dela gärna!

Du kommer verkligen göra så att jag hatar Bradley va? Eller så kommer det någon twist senare som gör att man inte kan låta bli att tycka om honom, det skulle vara typiskt dig, haha.

Jättebra som vanligt i alla fall! Ser fram emot nästa kapitel och hur det kommer bli mellan Scarlett och James ^^

Vill helst av allt se Scarlett säga emot Bradley just nu, verkar som att hon gör som han säger eller föreslår? ^^När James kommer tillbaka så är det nästan så jag börjar fundera på om Zach och April vänsterprasslar eller något. Skulle vara en bra dramatisk kick i det hela. Haha! ^^

Omg!! Superbra skrivet

Tycker att det hade varit bra ibland om du lyfter fram några av dina läsare på samma sätt som vi lyfter fram dig

Azum!!!

Jättebra kapilel! Jag älskar denna fanfiction redan nu, älskar olika perspektiv. Hur kunde James bli försteprefekt om han inte redan var prefekt? (Bara lite nyfiken).

JÄTTEBRA!!!

Älskar längden på kapitlernas längd!!!

Men som tidigare nämts de är kanske liite för formella..☆

Längtar efter nästa kapitel♡♡