Oförlåtlig

När kommer nästa kapitel?

{Eftersom att jag inte går på konståkning är det (antagligen) lite sakfel]

Kapitel 2¨

Jag darrade. Jag fick inte svika mamma. Jag vände mig om och gick försiktigt ner från fönsterblecket och tittade på klockan. Jag skulle bli sen till konståkningen, igen. Jag tog min väska och sprang ner för trapporna. Mina skor smällde i asfalten och håret flög bakom mig. Självklart skulle jag komma sent under tävlingen. Jag mötte Shakira när jag kom in i ishallen. Hon mumlade något om 'till tävlingen' men jag ignorerade henne. Jag gick in i omlärnings rummet och satte på mig tävlingsdräkten. Jag satte upp håret i en knut. När jag hade satt i alla hårnålar hörde jag Shakiras dämpade röst.
"Nej inte jag häller Lina. Jag förstår dig. Har du sett hennes trehopp? Jag tycker knappt ens att Cassandra borde få vara med och tävla"
Jag sjönk ner på en bänk och tittade framför mig. Jaha, så att konståkningen som hade varit min tillflykt var jag inte bra på. Jag kände ingenting. Ingenting. Bara ett tomt gapande hål. Jag suckade och snörade på mig skridskorna. Shakira fick tycka som hon ville. Jag gick försiktigt ut på isen och suckade igen. När jag gick ut på isen hade dom andra börjat och jag såg Amanda som var först att tävla stå och värma upp. Jag han bara åka ett varv innan publiken började komma. En stor skyllt som det stod DM på höll på att hissas upp.
"Alla sätter sig på kanten", sa Lina och gav mig en irriterad blick. Jag satte mig på bänkkanten.
"Amanda, du är först ut. Du kommer att vara jätte bra! Cassandra, sen är det du", sa Shakira. Amanda ställde sig upp på kanten av isen och rätade till sin blonda knut. Jag satt nervöst och tittade på när publiken kom in. När dom sista hade satt sig och musiken hade börjat flöda ut ur högtalarna och Shakira hade hållet sitt tal och ledaren för den andra gruppens ledare hade hållet sitt tal gick Amanda på isen. Hon började med att enkelt saxa i en perfekt ring. Hon klarade varenda hopp och varenda snurr som ett proffs. När musiken tystnade började publiken att applådera. Jag gick tyst på isen och ställde mig i min startposition. Musiken startade och jag startade. Jag kände att allt var fel från första början. Kroppen ville inte göra som min hjärna sa åt den att göra. Men jag fortsatte. Jag skulle göra ett trehopp och när jag var i luften skar en skridsko in i benet och jag föll baklänges och föll ner med huvudet i isen. Jag han höra publiken som flämtade och Shakira som suckade på ett vad-var-det-jag-sa-sett.

Bra!

Lite sakfel i konståkning men jag ska inte påpeka dem då jag förstår att du inte riktigt vet

Vet inte om du tar illa upp men det är inte menat så Förlåt isåfall.

Det är vårt när man inte vet

Det förstår jag verkligen!

Jättebra skrivet!

Va?

Vadå "Va?"?

Fattar inget av tråden