Still in life [SV)

Kapitel 5

Cleo sprang över gräsmattan hon han ikapp Igor och störtade över gräsmattan. De sprang och stannade inte. Monstret gav ifrån sig ett ljud som lät som dämpade skrik. Men monstret hade som tur var inte kraft nog att fortsätta springa, Cleo kunde höra hur det trillade ihop bakom dom men dom fortsatte att springa. När Cleo och Igor kom fram till byn som låg en liten bit bort från Cleos hus stannade dom.
”Så”, flämtade Cleo. ”Det var Frankensteins monster”
”Ja, det var det”, sa Igor och tittade sig omkring utan att se monstret.
”Men… jag fattar inte… Hur skapade… Victor Frankenstein det?” Frågade Cleo.
”Han… Tog kroppsdelar, och skinn och byggde ihop dom till en… varelse, han fick den att leva med hjälp av en elektriskchock”, sa Igor.
”Så… det är bara lite, kroppsdelar ihopsatta?” Frågade Cleo.
”Ja”, sa Igor. ”En hög med kroppsdelar.”
Cleo tittade upp mot huset.
”Jag hoppas att dom klarar sig”, sa Cleo och suckade. Alexandras min när taket rasade in var fastnaglad på näthinnan.
”Dom klarar sig”, sa Igor och tittade också upp mot huset.
”Ja… dom klarar sig”, sa Cleo tyst.
”Cleo… Går du med på att hjälpa mig?” Frågade Igor alvarligt.
”Ja”, sa Cleo. ”Jag vet att det blir farligt men… ja”
”Bra”, sa Igor. Dom skyndade sig genom byn.
”Öh… exakt vart ska vi?” Frågade Cleo och småsprang bredvid Igor.
”Jag vet inte… bara in någonstans”, sa Igor. ”Här blir bra”
De hade kommit fram till ett litet värdshus. Igor öppnade dörren och släppte in Cleo. Huset var litet men det satt en liten grupp människor vid borden och alla verkade prata om samma sak. Frankensteins monster. Igor gick in före Cleo. De drog blickar till sig efter som att det syntes att dom hade sprungit.
”Skulle jag berätta varför vi sprang skulle ni inte tro mig”; sa Igor avvärjande.
Människorna återgick till sitt viskande och Igor och Cleo gick in.
”Sätt dig vid ett bord”, sa Igor.
Cleo gick fram till det ända tomma bordet och satte sig ner.
Cleo satt tyst och väntade på Igor. Efter en stund kom han och satte sig ner vid bordet. Han ställde ner en kopp te vid Cleo. Cleo satt tyst och betraktade dom andra som satt där. Någon kände säkert igen henne. Hon hade varit med i tidningen efter att hennes mor hade dött. Om hon ändå hade varit någon utav dom. Deras föräldrar hade säkert inte blivit mördade utav monstret.
"Cleo?"
Cleo vaknade upp ur sin dvala och vände sig mot Igor.
"Jag tror... Jag vet...", sa han och tystnade. Cleo lät honom tänka.
"Jag tror att för att döda monstret måste vi ha Victors anteckningar", sa han.
"Skrev han ner vad han gjorde?" Frågade Cleo.
"Ja... Och jag vet vart hans kontor ligger", sa Igor.
"Okej... Men då ska vi väl åka dit", sa Cleo.
"Ja... Jo men... Det ligger väldigt långt här i från", sa Igor.
"Jamen... Det här är viktigt", sa Cleo.
"Ja", sa Igor. "Det här är viktigt. Jag föreslår att vi går nu", sa Igor.
"Okej", sa Cleo och reste sig upp.
Igor gick efter henne ut genom dörren och drog fram en karta ur hans väska. Han tog upp en penna och ringade in stället dom var på och stället där Victor Frankensteins kontor låg.
"Jag tror att den 'snabbaste' vägen är den här", sa Igor och drog med fingret över en lång väg.
"Okej", sa Cleo.

JAG VILL HA MER

JAG MED^^^
DU SKRIVER SÅ BÄST, AWESOME OCH AMAZING!

Kapitel 6

Cleo och Igor gick långt den natten. Och dom vände på sig efter vart och varannan steg. Men det fanns ingenting bakom dom.
"Så alltså, Victors kontor ligger ungefär 42 mil här i från. Han har en bok med läder pärm, där står allt om monstret", sa Igor.
Cleo nickade. Dom hade gått i många timmar och det var gryning. Kvällen innan när dom hade flytt från huset hade klockan bara varit runt sju. Cleo hade gärna stannat lite men Igor gick på och dom var rädda för att monstret skulle dyka upp igen. Dom undvek vägar och gick istället nära havet som sträckte sig runt om landskapet. Cleo försökte att låta bli men hon kunde inte, hon tänkte på sina syskon hela tiden istället. Klarade dom sig? Hade någon dött efter balen? Kunde verkligen Adalynn ta hand om dom? Tillslut sa Igor att dom kunde stanna en liten stund och Cleo satte sig ner på en sten. Hon hade fortfarande klänningen som hon hade haft på balen men nu var den smutsig och luktade svagt av svett. Det var nästan läskigt hur snabbt saker kunde ändras. I ena sekunden var man på en bal inomhus med sina syskon, i nästa sprang man för livet med sin fars kollega. Cleo reste sig upp när Igor gjorde det och de började att gå igen.


Tillslut hade Cleo och Igor gått 42 mil och var framme vid kontoret. Det var ett brunt hus med fyra rum i. Det luktade instängt och ruttet och död. Cleo började att leta. Men hon hittade inte boken. Hon öppnade dörren till ett annat rum och något föll mot henne. Hon hoppade bakåt och fick syn på en man. Han hade brunt smutsigt hår som hängde ner för ögonen som var vidöppna och gråa. Han höll i en kniv med intorkat blod på och i en tjock läderinbunden bok. Mannens ansikte var blodigt och han hade en mörkröd fläck på skjortan. Bakom honom var rummet i en ända röra. Det låg omkullvälta stolar och bord och trasiga papper. Det fanns ett blodigt handavtryck på golvet vid mannens vrist.
”Igor, jag tror att jag har hittat Viktor Frankenstein!” Ropade Cleo gällt.