Min julkalender

*Bevakar!*

Tomorroooooow!

Bevakar!

Efter som att det är första december så kmr första delen idag, så here it iiiis!

1 December:
Den första snön såg ut att falla från stjärnorna själv. Sephtember rusade ut i bara strumpor och gapade så snöflingorna ramlade rakt ner i hennes mun. Som nästan varje sexåring gör. Hon skrattade svagt medan hennes storasyster snabbt sprang efter henne. De sprang runt tillsammans medan snön la sig som ett täcke över världen och färgade den vit.
-Seph, Seph! ropade Sephtembers storasyster May.
Hon kollade snabbt dit och fick en lös snöboll i ansiktet. Hon skrattade och sprang in så snabbt hon kunde med May hack i hälarna. När de kom in så var brasan tänd i deras vedspis. De satte sig på en kista framför den och försökte värma upp sig igen.
-Tänk att det snart är jul, sa deras mamma medan hon kokade tomtegröt på vedspisen, för första gången i år.
Seph kröp ihop till en liten boll och satte sig i Mays knä och log stort. Jul var det bästa hon visste.
-Mamma, kan inte jag få sova i er säng inatt? frågade hon.
Det var det nästbästa hon visste. Mamma nickade och Seph log ännu större.
-Jag med? frågade May.
-Såklart, svarade mamma.
Seph gäspade stort och May gjorde detsamma innan de båda brast ut i skratt.
-Ni kanske vill sova nu, sa mamma och båda nickade.
Seph ställde sig upp och sprang till den stora sängen. Borsta tänderna hade hon redan gjort för länge sedan. Hon hade varit påväg till sin säng när snön börjat falla. Hon la sig i den stora sängen och drog det pösiga täcket över sig. May kom och la sig bredvid henne och mamma pussade bådas pannor.
-Vill ni inte ha kvällsfika? frågade hon.
-Jag är inte hungrig, svarade Seph och mamma nickade.
Den kvällen så somnade Seph och May snabbt omslutna av varandras armar.

Men Sephs matbrist förvärrades för varje dag som gick, och hon blev mindre och mindre hungrig tills det att hon började må illa. Och inte långt efter så gjorde hon det varenda sekund av hennes vakna tid. Hon åkte in för prover hos läkarna flera gånger i veckan och slutade skolan. Men ingen hittade något. Hon var fullständigt frisk. Bortsätt från det att hon fortfarande inte åt. Och matlusten förbättrades inte direkt av att hon var livrädd för att kräkas. Tillslut las hon in på sjukhus, men fortfarande så hittade ingen något fel på henne. Första kvällen på sjukhuset så gick hon och mamma runt på sjukhuset. Mamma hade hört talas om något som kallades för lekterapin. En bit av sjukhuset där barn kunde leka. Då glömde de bort sin sjukdom för ett litet tag och bara kunde vara som alla andra. Normala. Den kvällen så gick Seph och mamma in där när det var stängt. Seph intresserades inte alls av det som fanns där. Hon var för stor för sånt. Men hon lånade en Kalle Anka tidning att läsa den kvällen. En liten liten tröst, och en liten liten bit av hemma. Hemma och bara som vanligt. För det var det Seph önskade allra mest att det skulle bli. Den natten somnade Seph långsamt med illamåendet gnagande i magen. Det sista hon hörde innan hon somnade var hennes mammas lena röst som sa:
-Tänk att det är den första december. Bara 23 dagar till julafton.

Sorrie för ganska kort och weird kapitel! I think it will be better... Jag tror oxå att några redan listat ut den lilla grejen jag har nu, men som sagt, säg ingenting! Om ni vill veta om ni har rätt, uggla mig!

Det här var suuuuuuperbra! ♥♥♥

Taaaaack!

Superdupeeeeeeer!

Fantastiskt!

Superbra!!

Azum! Bevakar!