Min drömhäst(novell)

Tack så super mycket!

Menade story.... Sorry, är så vän att skriva FF.

Haha! Jag vet! Det var skönt att släppa det där med FF:s lite..

Ja.

Helt otroligt fantastisk! Du är en gudinna!

Tack!

du skriver ju såååååååååå himla bra!!!!!!!!! Du är verkligen nya J.K!!!!!!!!

JÄTTE BRA!

Kapitel 4.

Jag slog lättat ihop läxböckerna och föste ihop dem till en hög på skrivbordet. Jag lutade mig bakåt i stolen och sträckte på mig. Solen strålade in genom glasväggen. Jag snurrade runt på stolen och granskade mitt rum. I stort sätt gick allting i ljusblått. Heltäckningsmattan, taket, min kudde och täcket. De ända som inte var ljusblått var möblerna, väggarna och lakanet som var svarta. Jag snurrade runt igen. Jag hade inga fönster, istället hade pappa bytt ut snedväggen ut mot gården till en glas vägg. Det var ett idealiskt fönster i min värld. Jag hade utsikt över hela gården och himlen. Jag reste mig upp, klättrade ner och skuttade ner i hallen. Jag drog på mig skorna och sprang ut på gården och ner till stallet.
– Nu har jag redan mockat alla boxar din slöfock! Pustade Rebecka och kom ut ur Spirits box med skottkärran.
– Jag gjorde läxor! Protesterade jag
– Va? Har du inte gjort sommarlovsläxorna än?
– NU har jag det! Det var faktiskt väldigt mycket!
Rebecka himlade med ögonen.
– har du utfodrat? Frågade jag
– Nix!
– Då fixar vi det. Sa jag och klättrade upp till loftet. Rebecka gick bort med skottkärran till gödselstacken. Jag började skuta fram höbalar till luckan och när Rebecka kom tillbaka knuffade jag ner dem. Vi tog en bal var och började dela ut i boxarna. För tillfället hade vi fyra hästar inne för att tränas och sen våra egna förstås. Vi delade alltid upp hästarna vi fick in så just nu hade vi med våra egna tre var. Jag slängde in hö i Spirits och Reds boxar innan jag kom fram till delen längst bort i stallet som vi hade skärmat av lite eftersom att det var våra egna hästar som stod där. Dem hade lite större boxar men för övrigt var det ingen skillnad.
Jag slängde in lite hö i båda boxarna innan jag och Rebecka delade ut resten av fodret. Sen hämtade vi grimmorna. Jag tog lyckligt ner Spyros grimma från kroken. Jag ville inte tänka på hur det hade blivit om mamma inte tillslut gett med sig och låtit mig få Spyro. Jag hade bara haft honom i två dagar och den första dagen hade han fått stå inne och andra dagen hade vi släppt ut honom tillsammans med de andra hästarna. Spyro stod med Lion och Zippo nära grinden så vi skulle slippa gå på hästjakt första raddan i alla fall.
– Hej gubben! Viskade jag och närmade mig Spyro. Han var så vacker! Spyro höjde huvudet. Jag gick långsammt fram och drog på honom grimman. Spyro gnäggade högt och kastede sig åt sidan. Jag ryckte tag i grimmskaftet. Spyro frustade och hopaade runt lite. Jag började gå efter Rebecka och Zippo och Spyro följde motvilligt efter. Jag såg andlöst på honom. Denna sagolika varelse var min! Visst, jag kunde inte rida honom på flera år men han var min och jag kunde ju alltid rida hästarna vi fick in!

Lika bra som vanligt!