13 Kids (a love story)

Ja faktiskt!



Tack!



Yeey!



Nja, jag vet inte det jag...

Fjärde delen och jag är fortfarande bara på första skoldagen XD

Del 4 (Teckla) Han är min
Jag fnissar åt Nayas roliga sätt att säga hej på. Hon måste vara den bästa kompisen på jorden. Bakom Naya sitter Isak och bredvid honom sitter Sam, mitt livs kärlek. Han är den sötaste killen på skolan och han är så feg att han inte vågar säga emot mig. Jag kommer alltid att tycka om honom, med alla sina små söta fräknar. Men han verkar ha ögon för någon annan. Vad var det hon hette? Melanie? Vad är det för himla namn? Han pratade faktiskt med henne idag. Jag tittar ut över klassen. Längst bak sitter den där Melanietjejen och någon kille med kort, svart ruffsigt hår. Var det Alex han sa att han hette? Ja, iallafall framför de sitter Casper och Safir och längst bort vid fönstret sitter den där knäppa tjejen Zoe och en ny kille som hette Axel. Jag suckar högt. Vad är det här för klass egentligen? En konstig en iallafall.
-Ja, vad tycker ni att vi ska göra först då? Frågar läraren. Jag tittar upp mot henne. Vad menade hon nu?
-Menar du att du inte har planerat någon lektion? Frågar den korta svarthåriga tjejen. Var det Clara hon hette?
-Jo, jag bara skojar lite med er. Det absolut första vi ska göra är att byta platser. Läraren ler åt våra miner. ”Vi börjar vid fönstret. Där tror jag vi sätter Teckla.” Om blickar kunnat mörda hade läraren varit så död just nu. ”Och bredvid henne sätter vi nog Melanie.” Jag tittar bak mot Flickan och ger även henne en mördande blick. ”Sedan kan vi sätte Emelie, bredvid Melanie och Axel bredvid henne. Sist kan vi ta Sam och Alex här.” Hon pekar där jag och Naya sitter. Jag suckar och himlar med ögonen. ”Andra raden från fönstret kan vi väl ta Casper, Zoe, Isak, Minna, Safir och Clara. Kan du sitta själv Naya?” Naya fnyser, men nickar. ”Bra, då byter vi platser.” Läraren klappar med händerna två gånger och så byter alla platser. ”Nu ska vi sitta och prata om vad vi gjort på sommarlovet.” Jag tittar på Melanie uppifrån och ner. Hon är ganska snygg, men jag är tusen gånger snyggare.
-Du rör honom inte, säger jag till henne så fort pratet har börjat. Hon sväljer hårt.
-J...jag f...förstår i...inte v...vad du m...menar, stammar hon och tittar ner i golvet.
-Jo det gör du, och jag vill att du ska veta att han är min, väser jag för att få lite extra effekt. Hon sväljer och nickar. ”Vad har du gjort i sommar då?” frågar jag och känner att jag redan är uttråkad.
-Jag har... messst varit hemma, hon viskar lite som om hon är rädd och jag ler för mig själv.
-Bara, fnyser jag. ”Jag har varit i Paris. Det var helt fantastiskt.” ljuger jag och tar fram en fingernagelfil ur min väska.

-Hur har det gått med hundarna idag? Frågar jag pappa när jag kommer hem och möts av sex hundar. Jag skrattar när jag sätter mig på knä och låter de tävla om vem som kan komma fram till mig först.
-Det är så mycket lättare att driva hunddagis när du är hemma, skrattar pappa, när han står i dörröppningen. Jag ler mot honom. ”Vad säger du? Ska vi sätta upp en annons om att vi söker någon som kan sköta hunddagis?” Jag skrattar igen.
-En annons om att du söker en flickvän att dela ditt uppfinnar och hundintresse. Skrattar jag.
-Ja det också, svarar pappa. ”Du kan få en hundring, så du kan gå ner till Tropacica och köpa material.” Pappa ler och sträcker fram en hundring.
-Okej då, säger jag och tar hundringen. ”Vill du att jag ska ta med mig någon?”
-Du får gärna ta Max och Maya, säger pappa när han går tillbaka till köket. Jag sträcker mig till kopplen och tar det röda duppelkopplet. Jag knäpper fast det i taxarnas halsband och går ut.

Jag kramar hundringen i fickan. Hur kan mitt liv vara så fruktanssvärt olikt hemma och på skolan?
-Vet ni hur jobbigt det är att vara jag? säger jag till hundarna som skäller tillbaka. ”Nej, för ni har tur. Ni är två små gulliga, gyllene taxar som ingen kan låta bli att tycka om.” Jag ler mot hundarna. De är verkligen det bästa som finns. Vi har sex hundar hemma. Taxarna Max och Maya, Collien Melwin, Border Collien Mindra, Grand Danoisen Millie och Chihuahuan Mini. Dessutom ska Maya få valpar snart. Små, söta, gyllene valpar med korta ben och krullig päls. Hon kan egentligen få dem när som helst...

Har ni någon favvis av de fyra människorna jag har berättat som? (Hoppas ni förstod det)

Hm... Jag vet inte...

Emelie för jag heter det kanske...?

XD

Njemnen bra kapitel!

du skriver såååååå bra! Och jag vet inte riktigt än faktiskt...men snart!

Tack, tack, tack! Och ni behöver inte välja än, det var bara jag som var lite nyfiken.

Del 5 (Sam) Ungdomar och deras SMSande
Jag sneglar bort mot Melanie och Teckla. De verkar vara mitt uppe i något samtal, medans jag sitter här med en kille.
-Vad sa du att du hette? Frågar jag lite snabbt. Jag känner mig helt virrig. Antagligen all läsk jag har druckit, bara för att slippa kasta den på folk.
-Alex, säger killen tyst.
-Vad har du gjort i sommar då? Frågar jag i ett försök att få igång någon sorts samtal.
-Sommarjobbat. Han svarar kort och tyst igen. Efter några sekunders tystnad kommer jag plötsligt på att det var ju den här killen som klippte pappas gräsmatta i sommras.
-Var det du som klippte pappas gräsmatta? frågar jag och tittar granskande på honom.
-Vad heter din pappa? Frågar Alex misstänksammt.
-Han heter Michael Sidensjö, säger jag snabbt för att inte tappa tråden av samtal vi faktiskt fått.
-Ja, då var jag där och klippte gräset. Sedan blir det pinsamt tyst mellan oss. Jag vet inte vad jag ska säga och han vet inte vad han ska säga.
-Jag, pappa och Dina har varit i Italien, säger jag för att det inte ska vara så tyst.
-Jaha... svarar Alex. Han är fortfarande tyst.

Lektionen var mest en pinsam tystnad tänker jag när jag kommer ut ur klassrummet. Isak kommer fram.
-Vem satt du och pratade med? Frågar jag.
-Någon tjej som hette Minna, suckar han. ”Nu tycker jag att vi kastar lite läsk på fyrorna!” Han skrattar. ”Som en liten välkomst present.” Han knuffar mig i sidan och skyndar genom korridoren. Jag försöker le och han ler tillbaks. Teckla kommer gående och tar min arm i sin.
-Vad vill du Teckla? Du vet att vi gjorde slut innan sommarlovet, jag suckar. Hon lyssnar aldrig och måste vara den enda personen i hela världen, förutom Isak, som kan göra mig irriterad.
-Kom igen Sam, jag vet att du fortfarande gillar mig, hon vinkar löjligt med ögonfransarna och ler.
-Fortsätt att intala dig det, men det kommer inte bli vi två igen. Jag sliter mig loss från hennes grepp och skyndar efter Isak. Om jag var tvungen att välja mellan att skolka med Isak och att sitta på lektion med Teckla, skulle jag välja Isak. Och det med hästlängder.

-Hallå! Ropar jag så fort jag kommer in genom dörren. Inget svar. Bara Felix som kommer skällande. ”Hör du, ta det lugnt lite va?” skrattar jag åt honom och sträcker mig ner för att smeka honom över huvudet.
-Böj dig inte ner! Hör jag hur Isabella ropar. Hon står och glor på mig från trappan.
-Okej, men varför det? Jag känner misstänksamheten i min röst.
-Det är äckligt. Dina kallingar syns ju, extersom du alltid har för korta T-shirts. Kom Felix. Hon går upp och hunden följer efter. Jag suckar. Varför ska det vara så svårt att ha en storasyster. Fast jag har ju bara haft det i en sommar så jag kommer nog vänja mig.

När jag kommer upp på mitt rum tittar jag mig omkring. Väggarna är mörkblå och alla möbler är ljusbruna. På garderoberna sitter en massa gula stjärnor. Egentligen är det ett lite barsligt rum, särskilt om man tänker på den stora legolådan i hörnet bakom dörren. Jag tar upp min mobil och skickar ett SMS till Isak. ”Har tråkigt. Vill du göra något?” skriver jag och får ett SMS tillbaks nästan direkt. ”Visst! Tropacica?” ”Ok. Ses om 10 min.” Jag skyndar mig ner för trappan så jag slipper Isabellas höga musik. Jag drar snabbt på mig jackan och skyndar mig ut, så att Felix inte ska märka något. Ibland är han bara jobbig med allt sitt skällande. Min mobil plingar till ännu en gång, men den här gången är det inte Isak. Det är Teckla. ”Gör du något imorgon?” står det. ”Ja” skriver jag bara för att jag inte vill göra något med henne. Det plingar till för tredje gången. ”På onsdag då?” ”Lägg av Teckla, du vet att jag inte vill vara tillsammans med dig längre.” Jag ska precis lägga undan mobilen när jag krockar in i pappa.
-Vad gör du da? Frågar han och tittar på mig. ”Ungdomar och deras SMSande” suckar han och fortsätter att gå.

såååå braaaaa igen!!!!!!!!!

SÅ BRA!!!

Tack, tack, tack människor! Snart måste ni ha nått gränsen för hur snäll man kan vara!

Här är...kanske...sista delen för idag...

Del 6 (Teckla, Alex) Hjälpare till hunddagis sökes
(Teckla)
Jag släpper in Max och Maya i hundhagen utanför Tropacica och springer in i gallerian för att sedan fortsätta in i Petty och Pittys Pyssel. I disken sitter Petty och bläddrar i något magasin. Jag går fram till henne.
-Hej Petty, går affärerna långsamt? Frågar jag.
-Ja. Vi kanske måste lägga ner. Hon tittar på mig med sorgsna ögon. ”Vad vill du ha idag då Teckla?” Petty ler när hon säger det och hennes leende får alltid mig att le.
-Två rosa papper, hundklistrisar och lila glitterlim.
-Söker ni någon som kan hjälpa er med hundarna, skrattar hon. Hennes kritvita tänder syns och hennes skratt kan få bjällror att klinga.

När jag fått mina saker och betalat går jag och sätter mig vid ett av borden bredvid fontänen mitt i gallerian. Jag tar fram ett av papprena och börjar skriva.
Hjälpare till hunddagis sökes!
Älskar du hundar och behöver tjäna lite extra pengar?
Då har du kommit rätt! Jag (Andreas Jonsson) söker någon som kan hjälpa till på hunddagiset.
Det är en liten trevlig hundgård i utkanten av stan (Parkgatan 51).
Jag betalar 50kr/timmen
Är du intresserad?
Skriv upp dig på listan här eller ring mig på: 070 115 15 02
Tack på förhand!
Jag ler när jag börjar dekorera lappen med hundklistrisar och glitterlim. Hoppas verkligen att pappa får hjälp och att det inte är någon som vet vem jag är. Jag sätter upp lappen och går in på Zeldas klädshop.

(Alex)
Ja, min familj har dåligt med pengar och ja, jag är tyst. Men vad gör det? Jag är liksom den mera tysta typen. Som gillar hundar. Jag klarade mig faktiskt ganska bra från läsk i år. Jag fick bara tre stycken på mig. Visserligen är det en hel del läsk, men det är inget mot vad jag fick förra året. Då fick jag sammanlagt tolv på mig. Samma dag. Och jag har inte så många byxor, så jag var liksom tvungen att ha på mig blöta brallor hela dagen. Men i år blev det bättre. Det var mer som om de hade bestämt sig för att jag skulle vara mer osynlig än vanligt. För mig är det bara skönt. Då kan jag koncentrera mig på skolan istället för på att byta brallor. Jag får även tid att kolla in alla människor, så jag visste vilka de flesta var när vi kom till Tildes klass.

Vi har Sam. Han är superpopulär och man kan se på lång väg hur tjejerna hungrar efter honom. Men han har sina svaga punkter. En av dem heter Isak och den andra Teckla. Båda kör runt med honom som han var en bäbis. Tillslut tog han iallafall sitt förstånd till fånga och dumpade Teckla. Fast Isak kommer han nog aldrig att göra sig av med. De har varit bästisar så länge jag har varit med. Så när Sam frågade om jag var den som klippt hans farsas gräsmattor, visste jag redan svaret, men lät honom tänka eftersom den killen är fruktansvärt bekväm och låter alla andra göra jobbet åt honom.

Efter skolan tar jag en omväg till Tropacica. Mest för att undvika människor och för att träna lite skateboardtrick. Dessutom hämtar jag Jimmy och Blessan. Det finns ju en hundhage utanför gallerian och där kan de träffa andra hundar.

När jag kommer in i gallerian är det första jag ser ett stort rosa plakat och jag går dit för att läsa.
Hjälpare till hunddagis sökes! Står det med stora lila bokstäver. Jag läser snabbt igenom och trycker sedan in nummret.
-Hej, svarar en ganska hes mansröst och jag kan höra en massa hundar i bakgrunden.
-Hej, jag ringer om hunddagiset, säger jag.

YEY!

Nope det finns ingen gräns på mig!

UR MEGA BRA!

Supermegafantastisktawesome braaaaaa!!!!!!!

Tack fantastiska läsare! Bara för att ni är så fantastiska får ni en del i dag!

Del 7 (Isak) Och vill ha kyssar i pannan
Vad f*n håller jag på med? Jag sitter och pratar med en supersnygg tjej om absolut inget. Hon babblar och babblar och babblar och det ända jag kan höra är ”Bla, bla, bla och då sa bla, bla, bla, bla, bla bla” Det är rätt tragiskt egentligen. Hon sitter där och tror att jag lyssnar vilket jag absolut inte gör. Jag suckar inombords och tittar på henne. Jag försöker verkligen lyssna, men jag fattar inte ett j***a skit.

När lektionen är slut går jag fram till Sam.
-Vem satt du och pratade med? Frågar han.
-Någon tjej som hette Minna, suckar jag. Jag nämner inget om att hon var snygg. ”Nu tycker jag att vi kastar lite läsk på fyrorna!” Jag skrattar. ”Som en liten välkomst present.” Jag knuffar Sam i sidan och skyndar genom korridoren. Jag plockar en mugg och fyller den med Sprite. Sprite är alltid värst. Sedan fyller jag en till mugg som jag ger till Sam när han kommer. Som vanligt börjar han dricka.
-Wow killen, hur mycket kan du dricka egentligen? Jag skrattar åt Sam som häller i sig all dricka. ”Du måste ju spara lite, så du kan kasta något på fyrorna iallafall. Kom igen nu Sam! Det blir kul!” Jag tjatar lite på Sam för att han ska sluta dricka. Han gör ett uppehåll och följer mig genom korridoren. När han tror att jag inte ser dricker han upp det sista. Jag försöker att inte bry mig om det.

”Har tråkigt. Vill du göra något?” står det på SMSet jag får av Sam när jag kommer hem. ”Visst! Tropacica?” skriver jag tillbaka. Inte långt därefter plingar det till i mobilen igen. ”Ok. Ses om 10 min.” står det den här gången. Tropacania, funderar jag för mig själv. Är det en bra idé? Är det väl. Jag kliver upp från skrivbordsstolen, lägger ner locket på min splitternya mac och går ner för trappan.
-Victoria, Lena, jag går till Tropacania med Sam! Skriker jag mot köket. De står säkert och bakar. Man hör deras skratt ifrån köket. Jag hinner precis ta på mig min hoodie när de kommer in i hallen. Lena har mjöl i håret och hennes förkläde är alldeles rent, medan Victoria är ena motsattsen.
-Här ta med dig en femhundring och köp dig något gott älskling, säger Victoria, stryker mig över kinden och kysser mig i pannan. Hon verkar knappt märka att jag är lika lång som henne, snart längre.
-Lägg av, suckar jag och går ut. Men femhundringen har jag med mig. Jag har hur de småtjaffsar innanför dörren.
-Han är för stor för kyssar i pannan nu Vic, han är tonåring, kan man höra hur Lena suckar.
-Ja, jag önskar att han var liten igen och vill ha kyssar i pannan. Victoria låter nästan ledsen. Jag sväljer hårt och går iväg mot Tropacania.

Utanför Tropacania står Sam och väntar.
-Hur länge har du väntat? Frågar jag honom och han skrattar lite stelt.
-Ett par minuter kanske, säger han. Han är alldeles röd i ansiktet.
-Har det hänt något?
-Eehh, inte precis... Sam verkar osäker när han tittar på mig och jag bara vet att något ät på G.
-Du gömmer något.
-Va? Gör jag? Jag menar... nej... Han är extremt osäker.
-Kom igen Sam! Jag skulle inte säga ett j***a skit till någon. ”Har Teckla varit här?” Jag tittar mig omkring och Sam verkar sakta komma tillbaka från sin lilla drömvärld.
-Nej. Hon har absolut inte varit här. Han ser nästan äcklad ut när han tänker på henne.
-Vad håller ni på med? Suckar jag tillslut.
-Vilka? Sam tittar sig nervöst omkring.
-Du och Teckla? Har det hänt något?
-Nej, Sam fnyser. ”Vi har bara en jobbig perriod...”
-Jaha, säger jag innan vi går in i gallerian.