Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Är på väg hem nu så kanske lägger upp ett kapitel ikväll

Ja

HEMMA!! så himla skönt med semester har hunnit skriva några (enligt mig) asm kapitel hoppas ni gillar dem
Kapitel 12
”Så, om hufflepuffarnas femte års prefekter patrullerar vid astronomitornet var ska då gryffindorarnas sjätte års prefekter patrullera?” frågade James och bet fundersamt på fjäderpennans spets.
”Ja du… biblioteket?” frågade Lily med uppgiven röst. James skrattade och la armen runt henne.
”Överansträng dig inte nu Evans, om vi inte kommer på något får väll slytherinarna bita ihop.” James skrattade och Lily stämde in och slingrade sig diskret ur hans grep. Hon låtsades som om ingenting hänt men James blev tystare efter det och kom inte med lika många kommentarer som innan. Lily brydde sig inte riktigt, hon arbetade bättre själv men kände sig lite irriterad, det var ju två förstaprefekter av en anledning!
”Potter?” frågade hon med låg röst eftersom han såg ut att somna snart.
”Mm” gäspade han trött och tittade med sömniga ögon på henne.
”Jag vet att du är trött, det är jag också men vi är snart färdiga! Det går fortare om du hjälper till!” vädjade hon och James rätade på ryggen och tittade på prefektschemat och efter att bara ha tittat på det i några sekunder sjönk han tillbaka på soffan.
”Potter!” utbrast Lily förskräckt. Skulle han ge upp? Han hade jagat henne i snart två år och aldrig givit upp men nu tänkte han verkligen ge upp med att skriva ett prefektschema på en kväll? Vad tänkte han med?
”Ja Evans?” frågade han surt.
”Vi måste göra färdigt!”
”Vi har inte ens kommit halvvägs! Lily helt seriöst jag är jävligt trött och skulle helst bara gå och sova just nu…” nästan skrek han tillbaka.
”Snart, okej så här gör vi. Vi byter ämne!” James sken upp.
”Bra, vill du gå ut med mig Evans?” sa han innan hon hann säga något.
”Nej, Potter. Men jag har en fråga till dig!” sa hon med lugn röst.
”Bring it on!” skrattade han och slängde återigen armen runt Lily som bet ihop och inte kastade av sig den.
”Var är vi någonstans?”
”Vid behov rummet! Eller som vissa kallar det kommer och går rummet.” svarade han.
”Jag… Jag trodde inte det fanns på riktigt… Hur länge har du vetat om att det finns?”
”Sedan tredje året. Vi tog en nattlig promenad och hittade det.” sa han och skrattade åt hennes förvåning. ”Ser du, vi är rätt så smarta” Lily kunde inget annat än nicka. ”Okej, nu får jag fråga dig en ska!” Lily tvekade.
”Okej” sa hon till slut ” men inte om du bjuder ut mig!”
”Inte den här gången Evans. Vad…” Nu tvekade James. ”Vad har hänt i sommar?” Varför hade han tvekat?
”Jag har mest varit hemma, min syster har förlovat sig…” sa Lily avvikande, hon ville inte gå in på hennes sommarlov, inte änns med Alice och Katie och speciellt inte med James Potter.
”Men du har förändrats, någonting hände under sommaren…”försökte han men Lily gav honom bara en förvånad blick och återgick till att jobba med prefektschemat. Hur kunde han veta? Tidningar och TV hade inte rapporterat någonting om det, inte för att Potter följer mugglar nyheter. Ingen på Hogwarts visste om det, inte änns professor Dumbledore, så hur kunde Potter veta?
De gick till uppehållsrummet i tystnad men när de skulle skiljas åt vid de olika sovsalarna tvekade Lily.
”Du har rätt” sa hon och tittade James djupt i ögonen.
”Va?” sa han förvirrat och tittade sig omkring.
”Det hände någonting i somras…” sa hon och sprang gråtande upp för trappan till sin sovsal och lämnade en förvånad och hjälplös James vid foten av trappan.

bra !!!! mer!!!

Håller med

Kapitel 13
(James)
Några veckor efter händelsen var lite… normala? Lily var lika sur på honom som hon brukade vara men när James inte nämnde händelsen gick de tillbaka till att vara… inte fiender och alt som veckorna gick blev de mer och mer vänner. Sirius och James hade lyckats lirka ur Slingersvans vad han höll på med, umgås med slytherin? Samtidigt hade han och Lily blivit… vänner? De pratade under hela patrulleringarna, de åt till och med middag tillsammans ibland. James hade äntligen förstått vad som var problemet, hon hade tröttnat. Hon var trött på att bli utbjuden stup i kvarten och han försökte hejda sig och la nu större anstånd mellan sitt erbjudande. Men snart skulle han bjuda ut henne, men bara som vänner. För nu.
Slingersvans hade umgåtts med slytherinarna för att söka hjälp. Otroligt korkat men sant. Slingersvans behövde hjälp med någon hemlig sak, här hade alla de övriga marodörerna protesterat men han hade vägrat berätta. Bara slytherinarna kunde hjälpa honom. Men det var löst nu, han hade fått hjälp och de betalningar, men nu… Nu var det dags att hämnas, för vad de än gjort för Slingersvans krävde de troligen ett för högt pris, han hade även vägrat berätta priset… Slingersvans skulle bestämma träff med Bellatrix och de andra slytherinarna i hallen utanför stora salen efter middagen, Slingersvans skulle börja be om övriga tjänster(?) och medan han gjorde det skulle Remus släppa ut en nifflare vid lärarbordet och James och Sirius som stod gömda under manteln skulle kasta en färgförtrollning över slytherinarna så att de blev röda och guldiga på hela kroppen och sedan, innan någon hann reagera skulle de kasta levikorpus förbannelse över hela slytherin gruppen.
Och för att fira deras seger skulle det vara fest i uppehållsrummet efter.
Vad kunde gå fel?

(Lily)
”Var är James?” frågade Lily och tittade sig runt i stora salen. Alice och Katie tittade sig också runt och sökte efter marodörerna. De var nu vana vid marodörernas eviga sällskap, vid middagen, i uppehållsrummet, de umgicks nästan hela tiden. Ända sedan Lily och James blivit vänner och James till allas förvåning slutat bjuda ut henne stup i kvarten. Lily hade faktiskt börjat gilla James nu, han hade inte bara slutat bjuda ut henne, han hade faktiskt mognat mycket under sommaren. Han fortsatte med sina bus och sånt men han hade slutat förhäxa oskyldiga elever i korridorerna (slyterinare var aldrig oskyldiga!).
”Vet inte. De kommer säkert snart. Men titta, är inte det där Remus?” frågade Katie med förvånad röst och de andra följde hennes blick mot lärarbordet.
”Är det där en nifflare?” frågade Alice skrattande. Och bara några sekunder efter släppte han nifflaren och gömde sig bakom en gardin. Lärarna ställde sig upp och började skrika men överröstades snart av skrik ute i stora hallen. Dörrarna öppnades och runt tio slytherin elever hängde upp och ner i luften och de var alla guld och röd färgade. Alla, till och med Lily och lärarna började skratta när James ställde sig i dörröppningen och harklade sig.
”Ja, i egenskap av först prefekt ska jag och Lily Evans genast ta hand om problemet. Lily skrattade och reste sig med hela salens blickar på sig och gick bort till James och stängde dörrarna till stora salen.
”Hur ska vi hjälpa de?” frågade Lily och försökte verkligen att hejda sig från att bryta ihop av skratt när slytherin eleverna försökte få ner sig själva.
”Ja, det ser ut som en levikorpus förbannelse och jag tycker att det är oetiskt att förstöra det som någon ansträngt sig så hårt för att lyckas med.”
”Haha, jag kan nog inte göra annat än hålla med!” svarade Lily och de gick arm i arm mot uppehållsrummet medan James förklarade hur de skulle göra festen.


mera?

Gärna

Absolut!

Mera!

Kapitel 14

(James)
”Dansa som en hippogriff, rocka loss som ett troll…” Musiken spelades högt i uppehållsrummet och nästan alla stod och dansade. James hade förklarat för Lily vad han och resten av marodörerna planerat för att fira århundrades bus, århundrades fest. Marodörerna hade gjort de flesta förberedelserna under natten och de skulle bara han och Lily i egenskap av förstaprefekt, hämta honungsöl och lite eldwhisky till de äldre eleverna. Lily hade blivit lite förvånad över att alferna i köket hjälpte till med både tilltugg och dricka men de verkade bara glada att få hjälpa Mr. Potter. Gyffindoreleverna hade blivit förvånade av att komma in i ett mörklagt uppehållsrum med hög musik men så fort alla tagit lite honungsöl lättade stämningen. Nu stod James, Lily och Katie vid baren.
”Var sjutton tog Sirius vägen?” frågade Katie deprimerat. James började skratta.
”Om jag inte missminner mig tror jag att han gick in i flickornas sovsal” svarade han.
”Hur kunde han komma upp dit? Frågade Lily förvånat ”Jag trodde inte killar kunde komma upp dit?”
”Egentligen inte, men som du redan vet har jag och Sirius utforskat Hogwarts och alla dess hemligheter och för några år sedan kom vi på att man borde kunna flygga upp dit, så nu kan vi flygga dit när vi vill.” Både Lily och Katie stirrade storögt på honom. ”Jag säger ju att ni inte ger mig tillräckligt med cred, jag är faktiskt smart!”
”Shit. Så ni åker upp dit och stalkar folk?” frågade Katie.
”Nä, om det är folk i sovsalarna kan ju någon se och då skulle Dumbledore troligen kasta någon förtrollning så att vi inte kan flyga upp dit.”
”Normalare host host ni flyger dit när ingen är där… Aja jag går och dansar nu, vill ni följa med?” frågade Alice och reste sig upp och när både Lily och James skakade på huvudena ställde Katie sig och dansade med Nathan Bones, Ravenclaw kille i deras årskurs.
”Hur har han kommit in?” frågade Lily James som bara skrattade. ”James!” sa hon när han inte verkade svara.
”Okej då, men lova att inte berätta för någon!” Lily nickade och James suckade. ”Ju fler desto bättre eller hur? Så Slingersvans står utanför tjocka damen och leker dörrvakt.”
”Schyst!” skrattade Lily ironiskt. James kunde ingen annat än titta på henne, hon var så vacker när hon skrattade. Han tog tag i hennes hand och de gick till den enda lediga sittplatsen i rummet, en fåtölj vid fönstret.
”Du kan sitta” sa han blygt och ställde sig bredvid fåtöljen, fortfarande med ett stadigt grepp om hennes hand. Lily log ett mystiskt leende och puttade ner honom i fåtöljen och satte sig i hans knä.
”Eller så sitter båda!” svarade hon. James log inombords, hon ville sitta i hans knä! Han försökte behärska sig men kunde inte hjälpa det fåniga leende som snabbt spred sig i hans ansikte.

(Lily)
Lily lutade sig mot James muskulösa bröstkorg och iakttog de dansande paren på golvet. James slog ena armen runt hennes smala midja och med den andra la han hennes hår bakom ena örat och började återigen prata med henne.
”Kan du tänka dig, för ett år sedan kunde du knappt vara i samma rum som mig och nu sätter du dig frivilligt i mitt knä.” Lily rös till av hans andedräkt som kittlades i hennes öra men kunde inte låta bli att fnittra av hans ord, hon Lily fnittrade faktiskt!
”Undrar du inte vem fan jag är och vad jag gjort med Lily Evans?” frågade hon och vände sig mot honom. Nu var deras läppar farligt nära och hon kände till och med värmen från hans andedräkt när han skrattade. Hon tvekade. Ögonblicket var borta, James lutade sig bakåt igen. ”Ska vi ta en promenad?” frågade Lily och hoppade upp ur James knä och sträckte ut ena handen mot honom.
”Promenad?” sa han undrande men följde ändå efter henne.
”Ja, det är en så fin kväll så det vore ju synd att inte njuta av den” Lily log mot honom.
”Jag har en bättre ide. Stanna här.” sa han med ett snett leende och sprang upp för trappan till pojkarnas sovsal. Lily vände sig åter mot dansgolvet och såg att Sirius hade kommit ner från flickornas sovsal och dansade nu med Katie. Hon kunde inget annat än le vid åsynen av Katies ansiktsuttryck. Plötsligt kände hon något nypa tag på båda sidor av hennes midja. Lily vände sig om med förväntan att möta James leende ansikte med bakom henne stod ingen, hon tittade sig om i uppehållsrummet men ingen i närheten såg ut att ha gjort det. Plötsligt hörde hon ett skratt hon kände igen.
”James?” sa hon högt.
”Ja” svarade James bakom henne men när hon vände sig om stod ingen där.
”James!” sa hon återigen men nu började hon bli nyfiken, hur kunde han försvinna sådär.
”Japp” svarade han återigen bakom henne och nu när hon vände sig om såg hon hans huvud. James svävande huvud.
”En osynlighetsmantel? Frågade hon andlöst medan han drog av sig den. ”Jag har läst om såna men aldrig sett dem…”
”Och nu ska du få använda en, följ med mig.”