Egna svärord

Jag svär jävligt otroligt mycket. Har nog aldrig haft något speciellt emot det ... Enda gången som jag hatar svordomar är när jag hör småungarna som jag bor granne med springa runt och skrika "fuck you" och diverse värre svordomar på engelska till varandra. Vilket får mig att bara känna "vad har hänt med vår värld?" jag kunde själv inga som helst svordomar på engelska förens jag var typ 15 eller 16 år, och nu springer små ungar som inte ens har fyllt tio runt och svär och kränker varandra på engelska.

Men ja, på samma gång så brukar jag hålla i min tunga väldigt ofta också, även om jag på samma gång svär mycket.

När jag var liten så sade jag t.ex. "fy Farao" istället för "fy fan" när jag var arg eller ledsen pga något.

Dock slutade jag med det pga att jag kände mig riktigt dålig som använde det ordet som man benämnde den mäktigaste personen på Jorden med för femtusen år sedan, så jag skämdes i ett hörn och bad gudarna om förlåtelse istället att jag smutskastat var enda Farao som en gång vandrat på vår Jord.

Innan jag visste ordet av det hade jag hamnat i högstadiet i en klass där folk svor på både svenska och engelska, och ett tu tre så var även jag där och svor rätt som det var. Vilket gjorde min mamma väääääldigt förbannad på mig. Fast jag svor inte på engelska än i alla fall. Det var bara "fan" och "jävlar" som jag yttrade då och då.

Men jag började även använda "mjöl" och "snigel" på sina håll istället för att svära.

Och jag använder fortfarande alla ord som jag hittills har nämnt, förutom "fy Farao", den frasen har jag endast använt två gånger nu i år (i skolan pga poesi passet och jag skrev en självbiografisk dikt och just i den ville jag sätta mer kraft i hela texten genom att dra in det mest kraftfulla och mäktigaste ordet som jag har i mitt ordförråd, och jag anser att det är de två gångerna som jag nämner det ordet i min dikt som ger hela dikten kraft, på samma gång som det är tre väldigt korta meningar i slutet av varje strof som också hjälper till att lägga kraft i den) och innan dess var senaste gången när jag var ca tio år. Dock kan jag även skamset erkänna att jag har börjat svära med typ "fu", "fuck", "damn", "dammit" och "scheiße" på senare år.

Brukar använda mig av Korvapa bajskorv eller korvunge

jag och mina kompisar använder "unge" som ett själsord bland.

Ibland kan jag använda konstiga uttryck, till exempel Hur i Spagetti, mosade Körsbär/hallon, maskätna Äpplen... Och OMU (oh my unitato)

Jag säger: [enormt antal] PEPPARFÅGLAR!!! Antalet "pepparfåglar" ökar exponetiellt i förhållande till min ilska. D.v.s att t.e.x. ha glömt att göra läxan kan bli c.a: 10'000 "pepparfåglar" medans att slå lilltån i en stol kan vara värt 7*10**200 "pepparfåglar". Detta kan verka konstigt men det funkar till en viss grad.

Stjärt och Åsna är två ord jag tycker om att använda. Man kan även addera dem två till ÅsneStjärt.

Helgon
Makaron
Klas (används: amen klaaas också)

När något blir fel så biter jag ihop hårt och mumlar
"oh le fu."

FIRETRUCK

*host* Smosh *hosthost*

Min kompis brukar säga "kylskåp också!" och "fy farfars gummistövlar" ..