Don't let this magic die [SV]

*kommenterar* så nu skriver ingen annan så att Cissy kan skriva mer

Tackar Remus Potter
(gillar att du har börjat kalla mig för Cissy )

Ni får kapitlet nu istället för jag kan knte sova...

Kapitel 2:

Katie vaknade först av alla, hon gäspade stort och smög så försiktigt som möjligt ut ur tälte för att inte väcka de andra. Hon tog fram lite grillkorv som hon hade med sig i sin väska, gjorde upp en eld och började att steka korvarna. Sen satte hon sig ner i det daggiga gräset under trädet och blundade. Hon tänkte på sin familj och på alla hennes vänner som hon aldrig skulle få träffa igen, en tår ran sakta ner för hennes kind men hon brydde sig inte om att torka bort den, det var okej att gråta ibland, även för en 16-årig tjej...

Det prasslade till i skogsbrynet, hon vände sig snabbt på huvudet och drog fram sin trollstav. Ut ur skogen kom en pojke, en levande pojke som inte var död! Katie log,
- Vem är du, frågade hon pojken.
- Jag heter Jack, sa han, vem är du?
- Jag heter Katie, sa Katie, jag går i Gryffindor, du går i Slytherin va? Jag har sett dig när du mobbar förstisar...
- Ja kanske det, sa Jack, men det spelar ingen roll.
- Spelar ingen roll, sa Katie trotsigt, klart att det spelar nån roll!
- Varför skulle det göra det, frågade Jack
Katie suckade, hon orkade inte med det här,
- Jag orkar inte ha den här diskussionen med dig nu, sa hon,
- Då får vi väll diskutera det sen då sa Jack och log.
Han var faktiskt ganska söt, tänkte Katie, dumma Katie! Du känner inte honom, han mobbar förstisar och är allmänt dum! Du kan inte bli kär i en sån, du har precis träffat honom!

Katie gick till baka till tältet och korven. Jack följde efter henne,
- Vad gör du, frågade han nyfiket,
- Jag steker korv till mina vänner, svarade Katie,
fast egentligen så var hon inte helt säker på om hon kunde kalla dem vänner, de hade ju också precis träffats...
Hon släkte elden, stack in huvudet i tältöppningen och ropade på de andra att frukosten var klar. De andra kom trötta ut ur tältet, Alice stannade upp,
- Vad gör han här Katie, frågadehon förskräckt, vet su vem han är?
- Ja, han heter Jack och jag har ingen aning om varför han är här och hur han kom hit.
- Han mobbade mig förra året när jag var förstis, sa Alice och kramade om sin syster.

De åt frukost medan de pratade om vart de skulle gå härnäst.
- Vi kanske borde gå till Durmstrang, föreslog Oscar, ni vet de som var på vår skola under Den Magiska Trekampen förr året...
- Fast vi vet ju inte vart Durmstrang ligger Oscar, sa Sarah och suckade, det är ju hemligt!
- Ja juste, sa Oscar och tittade ner i marken.

Efter frukosten packade de ihop tältet och sina saker och så bar det iväg igen, de gick länge och stannade då och då för att vila, fylla på vatten eller bara ta en liten paus från gåendet. Vid lunchtid stannade de vid en sjö och åt lunch. De pratade om allt möjligt och fortsatte sedan att gå. På kvällen kom de fran till en stor slät berghäll där de åter spände upp tältet och kröp ner i sina varma och sköna sovsäckar...


Så, det var det kapitlet, hoppas att ni gillade det

Jätte bra kan inte häller sova.
Ja men du heter ju det eller hur

Ja, kanske det kanske

Väldigt bra hoppas att alla klarar sig

Ja, här kommer då ännu ett kapitel, hoppas att ni gillar det

Kapitel 3

Efter frukost nästa morgon så plockade de ner tältet igen och fortsatte sin vandring. De gick genom skogar, över stora fält och på stranden längs med havet. Hela tiden så de sig omkring efter hus eller fler överlevande människor. De tänkte nog alla, att eftersom att Jack också hade överlevt så hade nog någon mer också gjort det, hoppades dem iallafall...

Vi lunchtid stannade de i ett skogsbryn och slog sig ner för att äta, de stekte lite av det som var kvar av korven och kokade lite makaroner som Katie hade med sig.
- Hur får du plats med all det där i din väska, frågade Alice imponerat, jag menar, den är ju så liten...
- Osynlig utvidgningsförtrollning, sa Katie kort.
- Aha, sa Alice, då förstår jag...
Fast egentligen förstod Alice inte ett dugg, och det märktes nog för bara några sekunder senare brast se andra ut i skratt. Alice skrattade hon med.
- Kan vi inte göra nånting, frågade Alice lite uttråkat en stund senare när skrattat hade lagt sig, jag har tråkigt...
- Vi kan leka en lek om du vill, sa Oscar snällt, vad gillar du att leka?
- Jag vet inte, sa Alice, typ kurragömma kanske,
- Okej, sa de andra och ryckte på axlarna,
alla förutom Jack,
- Kan vi inte göra nått annat istället, sa han, kurragömma är ju bara så himla barnsligt...
- Du behöver inte va med om du inte vill det, sa Katie trotsigt,
- Visst, sa Jack, om jag får börja leta.
- Okej för mig, sa Sarah
- Mig med, sa Oscar
- Visst, sa Alice
- Räkna till tjugo, sa Katie

- En, två, tre, fyra... började Jack räkna,
de andra sprang och gömde sig. Alice gömde sig bakom ett stort träd, Sarah och Katie gömde sig bakom en gigantisk sten och Oscar gömde sig bakom ett annat träd.
- Sjutton, arton, nitton, tjugo! sa Jack och började leta.

Han såg sig omkring, han kunde inte se nån av de andra någonstans. Plötsligt hörde han en gren som bröts, det måste vara någon av de andra tänkte han. Han gick försiktigt fram mot trädet därifrån han hade hört ljudet.
- Hittad Oscar! sa han och Oscar klev fram från trädet.
Jack vände sig om och började gå mot en jättestor sten, ett perfekt gömställe tänkte han. Han gick runt stenen och där satt Sarah och Katie,
- Hittade! sa han.
Han gick runt ett tag och kollade på alla träd, tillslut kom han fram till trädet där Alice stod.

Alice höll andan, om han inte körde henne kanske han gick förbi, men nej, inte med Alice otur.
- Hittad Alice! sa Jack och leken var slut.
- Är de andra redan hittade, frågade Alice,
- Ja, sa Jack.
- Jaaa, utropade Alice, jag vann!!
Alice gjorde en liten segerdansade på den öppna slätten.
De andra skrattade.

- Vi måste fortsätta gå nu, sa Katie, annars hinner vi inte fram till en bra plats att slå läger på innan det blir mörkt.

De gick länge och i skymningen kom de fram till en äng, de satte upp tältet, åt middag och somnade sedan.



Ja, det var det.

Det är sååå bra! Meer!!!

Hörru Cissy (har bestämt mig för att börja kalla dig Cissy från och med nu ), varför är Jack en mobbare?

Jättebra kapitel, har du någon speciell tid/dag när du lägger ut kapitel?

Jag tror Jack har blivit min favorit. Undrar varför, hehe...

Jack är ingen mobbare, han är vara typ lite "ensamvarg"

Nepp, jag lägger ut när jag har tid och lust

Så bra att du redan har gittat en favorit!!

Jag menar att det stod att han brukade mobba förstisar.