Mugglisgame!!!
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Mugglisgame!!!
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Caty Delacour
Elev 
|
Mall ~ Namn på karaktär: Lois West Ålder (12-18 ) : 17 Distrikt: 4 Kön: kille Utseende: lång och muskulös. I övrigt inte särskilt vacker. Har tätsittande gröna ögon och tunt, axelångt brunt hår. Potatisnäsa och smala läppar Personlighet: Rent av elak. Hatar allt och alla. Familj och bakgrund: rymde som tio åring Styrkor (högst 4) : stark, utan mmedlidande snabb Svagheter (minst 3) : obetänksam, misstänksam och tjuriga, vinnarskalle Frivillig? Isåfall varför?: icke Övrigt: Tagga alltid mig i mugglusgamees (hehe, rimmade tyyp)  
7 aug, 2014 23:37 |
|
Clara Darkin
Elev 
|
Paxar tjej d6
 Återkommer med mall. 
9 aug, 2014 13:51 |
|
Saga Lovegood
Elev 
|
Återigen, jättekul att så många vill vara med!
Jag skulle behöva få in HP_Majas mall ganska snart då hon är i Distrikt 2... »I solemnly swear that I am up to no good« 12 aug, 2014 08:44 |
|
HP_Maja
Elev 
|
Eh, sorry.
Mall ~ Namn på karaktär: Erika Firebolt Ålder (12-18 ) : 18 Distrikt: 2 Kön: Kvinna Utseende: Långt, spikrakt, brunt hår, isblåa ögon. Ganska lång och smal, ganska mycket muskler. Personlighet: Hänsynslös och självisk. Familj och bakgrund: Ingen, hon har levt på gatan hela sitt liv och har därför lärt sig att självständighet = överlevnad. Hennes familj kastade ut henne, för att hennes styvfar (var en idiot..) inte gillade henne. Sedan kom hon tillbaka och dödade honom. Styrkor (högst 4) : Snabb, stark, lär sig fort och hanterar många vapen. Svagheter (minst 3) : Litar inte på andra, svårt att finna vatten och göra upp eld (levt i ett varmt distrikt, så det har aldrig behövts). Frivillig? Isåfall varför?: Ja, nu är det hennes tur. Övrigt: The marauder's map 12 aug, 2014 09:24 |
|
Saga Lovegood
Elev
|
Skrivet av HP_Maja: Eh, sorry. Mall ~ Namn på karaktär: Erika Firebolt Ålder (12-18 ) : 18 Distrikt: 2 Kön: Kvinna Utseende: Långt, spikrakt, brunt hår, isblåa ögon. Ganska lång och smal, ganska mycket muskler. Personlighet: Hänsynslös och självisk. Familj och bakgrund: Ingen, hon har levt på gatan hela sitt liv och har därför lärt sig att självständighet = överlevnad. Hennes familj kastade ut henne, för att hennes styvfar (var en idiot..) inte gillade henne. Sedan kom hon tillbaka och dödade honom. Styrkor (högst 4) : Snabb, stark, lär sig fort och hanterar många vapen. Svagheter (minst 3) : Litar inte på andra, svårt att finna vatten och göra upp eld (levt i ett varmt distrikt, så det har aldrig behövts). Frivillig? Isåfall varför?: Ja, nu är det hennes tur. Övrigt: Oj, det gick snabbt! Har btw skrivit klart den första slåttern så ska nog lägga upp den imorgon... »I solemnly swear that I am up to no good« 12 aug, 2014 18:05 |
|
Clara Darkin
Elev
|
Oj haha, har inte skickat in min mall än, hehe. Hur har du gjort då? Finns det nån deadline?
14 aug, 2014 12:54 |
|
Saga Lovegood
Elev
|
Skrivet av Clara Darkin: Oj haha, har inte skickat in min mall än, hehe. Hur har du gjort då? Finns det nån deadline? Nej, nej! Du behöver inte skicka in din mall förrän... Någon gång... Du har iallafall fortfarande en del tid på dig innan jag ska skriva den slåttern. Okej, när det har kommit en till kommentar så lägger jag upp första kapitlet!! Så kommentera!  »I solemnly swear that I am up to no good« 14 aug, 2014 13:11 |
Borttagen
|
Du kan inte tvinga mig att kommentera! *Fnys* hur kunde du ens tro nåt sånt?
14 aug, 2014 13:17 |
|
Saga Lovegood
Elev
|
Okej! Då kommer första kapitlet nu!
Säg bara till om jag tolkar era karaktärer på fel sätt så ska jag försöka fixa det till nästa kapitel de är med i! Slåtter Distrikt 1 Liam Ross, Alexandra Hagström Fox Thornsmaze, Snivillinus »Liam!« ropar Lisa, den här gången irriterat. »Jag vet att du är vaken!« Steg hörs i trappan och Liam ser hur Lisas långa figur tornar upp sig i dörröppningen. Hon ger honom sin mest mördande blick. »Vet du inte vad det är för dag idag?« skäller hon. »Slåttern börjar om bara en timme!« Liam sätter sig upp så snabbt att det snurrar i huvudet och små färgfläckar dansar framför hans ögon. Lisa ler självbelåtet, men Liam kan se irritationen som dröjer sig kvar i hennes ögon. Han reser sig och går fram till garderoben. Lisa vänder på klacken och travar ut ur rummet. Liam stönar högt när han upptäcker att kostymen inte hänger i garderoben, utan ligger utbredd över hans skrivbordsstol. Lisa har visst varit i farten - igen. Hon håller alltid på och behandlar honom som ett barn - som om han inte kan klara sig själv - trots att de är lika gamla. Han är till och med några timmar äldre än henne. Liam tar på sig den välstrukna, svarta kostymen med himmelsblå detaljer som matchar hans ögon exakt. Han drar handen genom sitt kortklippta bruna hår och ger sig själv ett snabbt leende i spegeln innan han går ner för trappan till frukostbordet. Lisa har redan ätit klart, och Eric är nog inte ens uppe än. Han har fortfarande ett år kvar tills hans namn läggs i kupolen. Liam skär upp en skiva bröd att äta på vägen till torget och ska precis gå ut från köket när Lisa kommer ingåendes. »Vart är du på väg?« undrar hon. Liam fnyser tyst. »Vad tror du?« frågar han trotsigt. Till Liams stora förvåning ser Lisa inte det minsta sur ut över den spydiga kommentaren. Hon verkar bara orolig. »Är du inte nervös?« frågar hon efter en obehagligt lång tystnad. Liam kväver ett skratt. »Nej« svarar han självsäkert. »Varför undrar du?« Hon rycker på axlarna och tittar bort. Liam vänder sig om och går ut genom ytterdörren. Han smäller irriterat igen den. Måste hon alltid oroa sig så där? Han kan faktiskt klara sig själv, men Lisa verkar tro att han är något fegt litet barn som hon behöver skydda från allting. Hon ska allt få se. Han frustar till och börjar gå mot torget med långa kliv. Alldeles för sent kommer han på att han glömde sin frukost hemma, men det spelar ingen större roll. Alla rykten Liam hört har varit överens om en sak: det finns en massa mat ombord på tåget som tar spelarna till huvudstaden. Tåget som ska ta honom till segern. .........................................................~ Mr och Mrs Thornsmaze ville egentligen inte ha någon dotter. När de hade fått tre söner var de helt övertygade om att det fjärde barnet också skulle bli en pojke och inte en självupptagen, kaxig flicka. Men det blev en flicka och föräldrarna hade inget annat val än att gömma undan henne på vinden och knappt se på henne förutom när det var absolut nödvändigt. Eller vänta nu... Vad hände med uppfostra-ungen-som-en-pojke-om-ni nu-så-desperat-vill-slippa-att-hon uppför-sig-det-minsta-tjejigt? Tja jag gissar att ingen i familjen Thornsmaze hade hört talas om något så befängt som att tala med dottern (/systern), än mindre ta ansvar för och uppfostra henne. Sådant kunde hon väl klara själv? Till deras stora lättnad kunde hon det, för Fox Thornsmaze var - och är - en smart flicka som sedan länge lärt sig att uppskatta ensamheten och klara sig på egen hand. Fox ler nöjt mot sin egen spegelbild. Nu har hon till slut blivit klar med sin klänning till slåttern. Och hon har sytt den helt själv. Fox snurrar runt ett varv och känner hur det lena silkestyget böljar runt hennes ben i eleganta volanger. Tyget är gräddvitt och dekorerat med silverglänsande sömmar. Det är en vacker föreställning och den var absolut inte lätt att ordna, men Fox klarade det. Hon hade hållit på i en hel månad med att sammla ihop tyg och trådar så att det ska räcka, sen hade det tagit ytterligare en vecka för henne att sy. Men Fox vet att hon inte har något att klaga över. För många i hennes ålder skulle det tagit mycket längre tid och de flesta skulle nog inte klara av det alls utan att någon hjälpte de. Fox har tur som är så duktig på att sy, och hennes intelligens hade hon också en hel del hjälp av - det krävs mycket mer mätande och räknande för att sy en klänning än de flesta har fått för sig. Fox lämnar kjolen med blicken och granskar istället den övre delen av klänningen. Runt midjan bär hon ett brett skärp som har nästa exakt samma färg som klänningens sömmar. Ovanför skärpet sitter klänningen slätt och det svagt glänsande tyget avbryts bara av en guldglänsande broch föreställande en fjäril. Den har utbredda vingar och små diamanter kantar vingarna. Fox hade en verklig tur som hittade den där den låg övergiven i dikeskanten. Ärmarna är i samma gräddvita silkestyg som resten av klänningen och räcker till strax under Fox' armbågar. Efter att ha godkänt klänningen går Fox vidare till håret. När hon vaknade i morse spretade det åt alla håll, men efter att ha fått sig en omgång av hårborsten är det tämjt och uppsatt i en bulle av hopsnörda flätor. Här och var sitter en pärla instoppad, och mitt i virrvarret av komplicerat sammanvävt hår sitter en diamant (självklart inte riktig, men man kan ju alltid låtsas) som blixtrar i alla möjliga färger när den försöker spegla allting i rummet samtidigt. Fox ler belåtet. Hon ser perfekt ut - alltså ännu mer än vanligt -, vacker men inte allt för uppseendeväckande. Hon har verkligen lyckats med den här outfiten. Som vanligt är huset tomt när Fox kommer ner för trappan. Precis som tidigare slåtterdagar är det extra städat, men Fox har inte tid att njuta av det. Om en halvtimme börjar slåttern. ........................................................~ Liam tar emot sticket i fingret utan att blinka och går och ställer sig längst fram i 18-årskategorin med ett självsäkert leende dansande på läpparna. Han granskar alla killarna som kommer och ställer sig bakom honom och känner en slags känsla av makt när han tänker på att ingen av de kommer att få delta hur mycket de än vill det - men det kommer han. Han har redan den perfekta planen redo. Istället för att vänta tills eskorten frågar efter frivilliga ska han anmäla sig så fort namnet på den dragna pojken har lästs upp. Han bryr sig inte om ifall det är fult spel eller något sådant. Allt inom mugglisgamen går ju i princip ut på att någon har ett ess i rockärmen. Och i år ska den någon vara han. ........................................................~ Årets eskort är en kvinna med orange hår som löper längs med ryggen i gigantiska lockar hela vägen ner till hennes midja. Hon har minst fem centimeter långa ögonfransar och hennes läppar är målade med ett illgult läppstift. Klänningen hon har på sig är så full med volanger att det är omöjligt att hitta en slät fläck. Hon ser väldigt onormal ut. Fox rynkar lite på näsan. Hon har alltid tyckt illa om sådant som är annorlunda. Liksom varför inte bara vara... normal? Eskorten harklar sig och hälsar alla välkomna till året slåtter och så vidare. Hon presenterar sig själv som Olivia Heart (måste vara ovanligt med tanke på alla konstigheter folk döps till i Huvudstaden). Fox lyssnar med ett halvt öra när Olivia maler på om upproret, det mörka kriget, och sen - äntligen - freden efteråt. »Damerna först« Det hugger till i Fox mage av en gnagande oro. Hon drar ett djupt andetag och intalar sig själv att bara hålla huvudet högt. Titta upp. Se modig och kaxig ut så kommer det gå bra vad som än händer. Olivia sträcker ner handen i flickornas kupol och Fox håller omedvetet andan. Hon håller blicken fäst vid lappen och koncentrerar sig på Olivias illorangea långa naglar då de river upp den lilla, lilla tejpbiten. Olivia harklar sig. »Fox Thornsmaze« utropar hon och sveper med blicken över raderna med flickor. Fox känner sig helt tom och på bara den sekunden det tog för Olivia att uttala hennes namn verkar det som att all värme försvann ur luften. Trots det håller Fox sin mask av självsäkerhet när hon går fram och upp på podiet. Hon påminner sig själv om att sträcka på axlarna och hålla huvudet högt. »Har vi några frivilliga?« frågar Olivia med ett brett leende. Fox väntar på att de frivilliga tjejerna ska slänga sig fram och knuffas om platsen som Fox nu står på. Men inget händer. Fox känner hur hennes mage knyter ihop sig, som att hennes inre organ tävlar om vilket som kan krympa ihop mest. För ett ögonblick tappar hon nästan fokus från att se stark ut, men när Olivia börjar gå över mot pojkarnas kupol fattar hon ett beslut. Hon ska vinna. Det spelar ingen roll vad som händer, för Fox Thornsmaze är smart, modig och kaxig nog att klara av de andras attityder. Hon kan vinna, och hon ska vinna - eller dö i försöket. Fox fnyser till inombords, vilken ironi. ........................................................~ Flickan på podiet håller huvudet högt även när Liam kan se rädslan i hennes ögon. Hon ser ut att vara en ganska värdig motståndare, men Liam vet att hon ändå inte har en chans. Han vet redan vem som kommer att vinna. Olivia letar runt bland lapparna med pojkarnas namn på. Det tar en halv evighet, men till slut får hon tag på en lapp som verkar duga. Enligt Liam kunde hon gärna ha varit lite mindre kräsen - lappen ska ju ändå massakreras av hennes naglar. Olivia går tillbaka mot mikrofonen och Liam gör sig redo. »Don Star« Den dragna pojken lämnar motvilligt 13-års kategorin och börjar gå mot podiet. Liam spänner sig, redo för det avgörande ögonblicket. Så fort Don har satt foten på det nedersta trappsteget kastar han sig fram och utropar: »Jag anmäler mig som frivillig!« Några andra pojkar gör likadant, men det var tydligt att Liam var först. Olivias leende blir ännu bredare än tidigare och hon vinkar upp Liam på scenen. Han ler brett när de andra frivilliga försöker mörda honom med sina blickar. Så desperat. »Vad kan en stilig ung man som du heta då?« undrar Olivia. Liam lutar sig fram mot mikrofonen så att alla säkert ska höra namnet på årets segrare. »Liam Ross« säger han klart och tydligt. Olivia ger honom en snabb blinkning och vänder sig sedan mot publiken. »Ge en varm applåd till Distrikt 1's spelare i det 60 Mugglisgamet, Fox Thornsmaze och Liam Ross!« Genom applåderna kan Liam höra spridda buanden från pojkarnas 18-årskategori. Han ler ännu bredare. »I solemnly swear that I am up to no good« 14 aug, 2014 14:24 |
|
Borttagen
|
Skitbra
14 aug, 2014 15:20 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen