Erik, min Erik [SV]

Bevakar såklart!

Just ja! *slår mig för pannan* Jag VISSTE att det var något sånt! Ändrar på en gång!

Nejmen tack! Ja, jag ska försöka, men det kommer nog inte bli lika lätt sedan...

Vad snällt! Kul att du gillade det!

---

Det kommer nog ingenting i dag (om jag blir klar med ett kapitel lägger jag naturligtvis ut det) men jag ska göra så gott jag kan!

Jag bryr mig inte om jag får det idag eller nästa vecka, bara jag får mer.

Ny läsare!!
Det är så gripande!!
MEER!!!! (Men känn ingen press)

*Bevakar*

Tack så jättemycket! Det värmer!

Här har vi nästa kapitel då!



Kapitel 3
Fyra små vänner

När det äntligen var städat i Flourish och Blotts gick Hagrid och Minna vidare till Ollivanders (”Bättre spön finns inte”, konstaterade Hagrid) trollstavsbutik. Minna tittade sig förbluffat omkring i Diagongränden, som Hagrid sa att det hette.
”Hagrid”, började hon, ”vad är det som de där barnen tittar på?”
Hon pekade mot en butik med kvastar. Flera barn stod och glodde på en enda kvast. Minna hade läst i böcker att häxor sägs flyga på kvastar, det var ju en myt som alla kände till, men trollkarlar? Och barn?
”Åh, det där e Förstklassiga Quidditchtillbehör!” sa Hagrid glatt.
”Förstklassiga vadåtillbehör?” Minna stannade upp.
”Jösses, ha’ du inte hört talas om Quidditch?” frågade Hagrid häpet.
Minna skakade på huvudet.
”F’låt, ja glömmer hur lite du vet”, ursäktade sig Hagrid.
De kom fram till den lilla butiken med skylten Ollivanders på. Minna var först lite rädd. Tänk om det fanns något farligt därinne.
Bilkraschen var farlig …
Minna skulle åka hem till en kompis. Han hette David, och hade varit bästa vän med Minna sedan de gick på dagis. De hade inte träffats på länge, och Minna hade sett fram emot att träffa honom länge.
Hon kände att det behövdes lite gladare stämning här.
”Mamma, kan du sätta på radion?” frågade hon, och mamma knäppte på skivan som satt i.
Minna älskade Green Day. De fick en att känna sig glad, munter och ledsen på samma gång.
Erik kramade henne. Hon kramade tillbaka. Hon älskade Erik som om han vore den viktigaste personen i hela världen. Och det tyckte hon att han var.
”’Inna”, skrattade Erik. ”’Inna klam!”
Minna nickade mot honom. Ja, han skulle få en kram.
Bilen … På andra sidan … De skulle inte hinna svänga …
Krasch.
”Minna, hallå, e du där?” Hagrid stod lutad över Minna, som till sin förvåning låg ned på golvet.
”Ja, ja, jag mår fint”, ljög Minna, ”bara bra.”
De gick in på Ollivanders. Minna tittade sig storögt omkring, hon hade aldrig sett något liknande. Överallt låg det lådor med trollstavar, det var nästan som ett bibliotek, fast med lådor istället för böcker. Och det var alldeles tyst i butiken. Inte ett ljud hördes.
Det var nästan skrämmande tyst.
”Ja’ måste lämna dej här en stund, klarar du dej själv?” frågade Hagrid.
”Jadå!” Minna log, och Hagrid gick ut ur butiken. Minna avundades nästan honom, det var verkligen inte trevligt att vara i den här butiken.
”Hallå, är det någon här?” Minna såg sig om i butiken efter ett butiksbiträde, men hittade inget. ”Är det stängt?”
”Nejdå, inte alls, miss Jones”, sa en röst.
Minna hoppade till. En gammal man som såg ut att inte vara yngre än 90 år kom mot henne från andra sidan butiken.
”Jag antar att du behöver en stav till Hogwarts, inte sant?” frågade mannen, som tydligen var Ollivander.
”Det stämmer, sir”, sa Minna, och nickade artigt.
Ollivander såg ut att fundera en stund innan han började cirkulera runt i butiken. Han tittade på stavar, skakade på huvudet, hittade en ny stav, och gav den till Minna.
”Ska du vifta med den?” befallde han.
Minna tog ett djupt andetag, och rörde den i en cirkel.
En blixt i rött och lila dundrade ut ur staven och slog ned en vas på en fönsterbräda. Minna hoppade förskräckt till, och kände sig mer generad än någonsin.
”Förlåt mig, mr Ollivander, förlåt, jag ska rätta till det”, ursäktade hon sig och började plocka upp skärvorna.
”Jag ordnar det där.” Ollivander tog fram sin egen stav och mumlade något som lät som ”Reparo”. Vasen reparerade sig på en gång, och Minna ryckte till.
”Du är mugglarfödd, va?” frågade Ollivander medan han lade tillbaka staven. ”Du ska inte vara orolig”, tillade han när Minna öppnade munnen för att ursäkta sig en annan gång, ”när mr Potter var här förra året ställde han till mycket mer än du gjorde nyss.”
Minna tog det som ett ”det är normalt att göra så”, så hon nickade bara, och väntade på att få en ny stav.
”Hm”, hummade Ollivander, ”enhörningshår, lagom böjlig, järnek. Testa den här, miss Jones.”
Minna tog emot staven, och viftade med den. Ett silverblått sken trädde ut ur den.
Det silverblå förvandlades till guld och det började blåsa över hennes hår. Hon sökte desperat efter någonstans att lägga ifrån sig staven, men hittade inget, eftersom hon inte såg något.
När hon äntligen kunde se igen och staven slutat med sin magi nickade Ollivander stillsamt. Minna betalade honom sju galleoner för staven, och gick med många funderingar i huvudet ut ur butiken.
Utanför mötte hon Hagrid. Han hade något med sig. Det såg ut som en katt, som förtvivlat försökte lossa sig ur hans grepp.
”De här e Mouse, å ja’ köpte han åt dej så att du har nåt husdjur me’ dej”, sa Hagrid medan han försökte håla kvar katten i famnen. ”Ja’ e lessen för att ja’ inte kunde köpa en uggla, ja’ har inte rå’.”
”Mouse blir toppen”, log Minna, och försökte ta tag i den rivande katten.
När katten äntligen lugnat sig var det bara uniformen som saknades. Hagrid visade Minna Madame Malkins Klädnader För Alla Tillfällen (”De’ bästa stället i hela Diagongränden!”) och de gick dit, medan Minna höll sig om hjärtat.
Erik älskade att handla kläder …
Inuti butiken var det ganska fullt. Jag såg kappor och klädnader överallt, och flera barn som såg ut att vara i ungefär samma ålder som Minna.
”Åh, hej på dej Harry! Och Hermione förstås!”
Två barn i Minnas ålder kom fram till Hagrid. De verkade känna varandra redan innan, så Minna backade några steg, men Hagrid föste henne tillbaka.
”Harry, Hermione, de’ här e Minna. Hon ska börja sitt första år på Hogwarts.”
”Trevligt att träffas.” Pojken som tydligen hette Harry sträckte fram en hand mot Minna, som blygt skakade den.
Hermione log ett glatt leende mot henne, och Minna log tillbaka.
”Vi ska börja vårt andra år”, sa Hermione. ”Men var är Ron?”
”Här borta!”
En pojke med rött, lysande hår och blå ögon kom stapplande fram till Harry och Hermione. Hans min påminde så mycket om Eriks att Minnas hjärta bankade till så hårt att det var nära att hon kräktes.
”Hej Hagrid, hej …” började han.
”Minna Jones”, log Minna, och sträckte fram handen, som han skakade.
”Vad är det för katt du har?” Hermione verkade nyfiken, så Minna svarade vänligt.
”Ni kan väl göra oss sällskap?” frågade Hagrid, och de andra nickade.
Ingen av de hade något kvar att handla, så de lämnade Diagongränden för att gå tillbaka till Charing Cross Road igen.
”Minna, skulle du vilja följa med oss till Kråkboet, Rons hus?” frågade Harry mig.
Minna hoppade tillbaka. Hon hade inte räknat med något så vänligt redan vid första mötet.
En del av hennes hjärna vill följa med. Det skulle ju inte bli särskilt kul att tillbringa resten av sommaren i total tystnad. Andra delen ville inte alls. Det var hon inte riktigt säker på varför, men det kändes som om den delen var störst i alla fall.
Det gick tio sekunder av pinsam tystnad. Sedan sa Minna bestämt:
”Jag vill mer än gärna följa med, men jag måste säga till mamma och pappa först.”
”Toppen, det blir kul!” Ron såg riktigt glad ut över att hon ville. ”Vill du bo hos oss på loven också? Jag menar, vi har ganska mycket plats, eftersom Charlie och Bill inte bor hemma och så …”
”Det vill jag absolut.” Minna log ett stort leende mot honom, och kände sig lyckligare än någonsin.
Hon hade aldrig varit så lycklig sedan …
Erik.
Eriks namn ekade i hennes hjärna.
Hon måste ha fått en antingen glasartad eller skräckslagen min, för de andra stirrade förvånat på henne.
”Eh, mår du bra?” Hermione såg undrande på Minna, med en nästan lite rädd blick.
”Jag mår bara bra, bara bra …” Minna log, och tänkte att här, här hörde hon hemma.

Jag fattar inte hur någon kan skriva så bra. Känn dig inte pressad att skriva mer... Du är helt amazing på att skriva. Önskar jag var lika bra♥

Jättebra!

Superbra!!


Skriv tillbaka i ugglan!

Getäbrö kapitel!!
Det är så UNDERBART helt enkelt...♥

Jones♥ Förknippar Jones med Davy Jones...xD Det gör en sådan galning som jag...xD

Davy Jones♥

Superbra!